Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Katternas "Hänt i veckan"

 

En berättele om vad Donna, Fritz och Fridolf  har gjort i veckan som gått.

 

För att göra en kort historia lång har jag skrivit detta långa inlägg om Donna och våra birmapojkar. Jag vet att förra ägaren till Fritz och Fridolf numera bosatt i London brukar kika på hemsidan.  Vi har båda facebook där brukar jag lägga upp bilder, men inte skriva så mycket om katterna. Hon är intresserad av hur det går med katterna.

Den som inte gillar långa blogginlägg om katter kan sluta läsa här.

 

Donna klättrar gärna högt upp i bra klätterträd där hon har bra utsikt.

Redan som liten klättrade hon upp i träd och vågade inte klättra ner. Då klättrade vår katt Elliott  upp och visade hur man klättrade ner, sedan var Donna stolt att hon kunde själv.

 

Som jag skrev i bloggen i torsdags  kom inte Donna hem till middag som hon brukar. Hittade henne ynkligt haltande senare på onsdagskvällen.  Inget var svullet, det fanns inga sår, inga taggar i tassarna. 

 Hade hon trillat ner från ett träd undrade jag, hon luktade inte kåda, men hon föredrar lövträd med bra grenar där hon kan sitta och spana.

 

Kunde hon ha blivit påkörd? Vi har nästan bilfritt. Alla som bor här respekterar att det är 30 km. Det är bara ungdomar på väg till sjön som kör fortare än 30 km på sina trimmade mopeder. Det är motortrafiksförbud på vägen till sjön, men det gäller väl inte mopeder.

 

Troligen har hon ramlat ner från ett träd trots sin skicklighet i att klättra.

 

I torsdags fick vi jourtid hos veterinären. Det är bra att ha nära till Haninge djurklinik, endast 5 minuter med bil. Donna brukar jama oavbrutet i sin transportbur då hon åker bil. Det gjorde hon även den här gången.

 

Djurkliniken är utmärkt bra med 10 veterinärer som alla har specialistkompetens och de har 15 skötare. De samarbetar också med Bagarmossens djursjukhus med jourtider.

 

När man stiger in på Djurkliniken möts man av en tjädertupp.  Tjädern symboliserar  Haninge tillsammans med ett ankare i kommunvapnet.

 

Donna uppför sig alltid exemplariskt hos veterinären och vi får beröm fast det är Donna som är duktig men hon tar åt sig för ordet duktig förstår hon.

När veterinären ville se henne gå,  då haltade hon plötslig knappast någonting, i alla fall bara lite.

Veterinären undersökte henne noga, kände på båda benen och klämde och Donna visade inga tecken på att hon hade ont. Veterinären konstaterade att det var inget som var brutet. Tassarna blev också kollade.

 

På väg hem jamade hon bara ett par gånger. Det är nästan bara då vi åker hemifrån som hon jamar oavbrutet i sin bur.

Donna ordinerades vila och utegångsförbud några dagar.

När vi kom hem haltade hon än värre än tidigare. Ville hon bli ompysslad undrade vi. Hade hon varit rädd att vi skulle lämna kvar henne på djurkliniken och därför försökt låta bli att halta. Katter är outgrundliga.

 

Vi kelade med henne och berömde henne. Vi tror inte Donna kunde koppla ihop berömet med att hon varit duktig hos veterniären. Hon vet i alla fall mycket väl vad duktig betyder. Hon gillarr att vi säger duktig. Hur kan vi veta det. Jo, då vi lärde henne att sluta vässa klorna på möbler och mattor genom att vara konsekventa och säga fyy... och berömma henne så fort vi såg att hon vässade klorna på rätt ställe. Nu springer hon fram till klösbrädan då hon försäkrat sig om att vi ser henne och vänder på huvudet då hon kloar och tittar på oss och vill höra

"Vad duuuktig..... du är"

 

Trädstammar är fovoriter för klovässning och birmapojkarna gör som Donna. Då berömmer vi dom. Vi kör med samma taktik för birmapojkarna och de är läraktiga.

 

Vi har kattluckan stängd på grund av utegångsförbudet på  natten. Jag har sett en räv i närheten av vårt hus och vill inte riskera att räven tar en katt. 

Vid så där fyra på fredagmorgonen krafsade någon på sovrumsfönstret. Fridolf ville komma in. Mats och jag undrade yrvaket hur han tagit sig ut. Vi kollade att alla katter var inne då vi åkte till Grönan på torsdagskvällen. När vi kom hem igen låg alla och sov.

 

Tittade på kattluckan och Fridolf hade lyckats ställa upp den så en gummilist hade lossnat som gjorde det möjligt att öppna den inifrån. Varför gick han inte tillbaka samma väg. Nej han såg sin chans att få ligga och gosa i vår säng.

 

Donna fanns inte på sin vanliga plats och jag gick ut och tittade, hon låg i godan ro och sov i en trädgårdsfotölj på terassen. Fridolf hade släppt ut henne. Hon fick ligga kvar för det verkade svalt och skönt.

 

Det enda jag oroade mig för var räven, men det var redan ljust ute. Ställde altandörren på glänt så hon snabbt kunde smita in om hon skulle bli rädd för något.

 

Storskogen börjar vid vår terass så man vet ju aldrig om det kommer älgar eller rådjur inpå husknuten. De kan alltid hoppa upp på garagetaket och undfly faror och krafsa på vårt sovrumsfönster.

 

Vi brukar aldrig se några rådjur på sommaren för då är skogen full av mat, men i torsdags fick vi besök. Där stod rådjursbocken intill terassen och smackade i sig blåbärsris trots att hela skogen är full av blåbärsris. 

Vi tog en bild genom fönstret, men när Mats öppnade altandörren stack han iväg in i skogen. De är väldigt skygga och inte vana vid folk.

 

Tur för Fridolf att han inte låg i blåbärsriset som han brukar.

I veckan hade vi varit i Haninge centrum och handlat i en massa olika butiker vi blev så småningom hungriga och köpte med oss färdig mat som vi åt på terassen. Alla tre katterna satt och tittade anklagande på oss för det var deras tid för mat också. Katterna förstod att de inte skulle få mat förrän vi var klara med vår mat. De lade sig tålmodigt ner i närheten och höll koll på oss. Fritz såg jag inte. När Mats och jag skulle börja äta jordgubbarna kom Fritz med en stor mus som han började smaska på. Donna blev oerhört nyfiken. Jag blev överraskad för jag hade hört att raskatter inte kan fånga möss.

 

Med det ville Fritz visa att jag klarar mig själv om jag inte får mat då det är tid för det.

Donna trodde inte sina ögon och hon satt och tittade på Fritz och han steg nog i hennes aktning. Hon blev så nyfiken att hon var tvungen att titta lite närmare.

 

När det var matdags för katterna var inte Fritz intresserad av tonfisk som serverades när man kan få nyfångad mus. Han var däremot törstig.

 Avslutningsvis kan jag lungna birmapojkarnas fd matte. Katterna håller sig till oss och är på tomten helst nära oss hela tiden. Vi brukar ta en promenad med dom i skogen och då vågar sig ingen räv fram. De har lärt sig ordet promenad och då samlas dom omkring oss. De älskar att följa med i skogen.

 

Här kommer en repris på Cat Walk in the forest.

 

 

Lördagen den 3 juli 2010 kl. 11:57

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

My Cats

 

Kategorier

Allmänt

Axel Lind Marinmålare

Brottstycken ur mitt liv

Dagboken

Dalmatiner

Film på DVD

Fåglar

Hundar

Hälsa och vård

Internt zoomin

Jazz

Kalvkött

Katterna

Katternas egen blogg

Katternas egen blogg

Koloskopi

Koloskopi

Konst

Krukväxter

Kultur

Kulturmiljöer

Kungahuset

Lidingö

lösenord

Matbröd

Matsvampar

Natur

Nöjen

Om mat

Politik

Recept

Resedagbok Prag

Reseminnen

Släktforskning

Svampar

Till minne av Joakim

Tips från Munskänkarna

Trädgård

Trädgård

Unicef

Unicef

Utflykter

Utmaningen

Vävar, konsthantverk

Äldreomsorg

Örter/Kryddor

Arkiv

 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

script>