Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Pensionerade män blev en rekryteringskälla för hemtjänsten.

Detta inlägg bör läsas tillsammans med måndagens och tisdagens blogginlägg i vecka 37 eftersom de hör ihop med det jag skriver om idag.

Upprinnelsen till veckans blogginlägg var ett seminarium i måndags som hette"Att återvinna äldresopor". Syftet med seminariet var att se de yngre pensionärena som en nödvändig resurs och inte se dom som en belastning i samhället.

 

År 2020 beräknas Sverige ha över två miljoner invånare över 65 år, samtidigt som det kommer att behövas fler anställda inom en flera yrken.  Just nu är det fortfarande lågkonjuktur, men det gäller att ha en långsiktig planering för konjuktuerna går upp och ner. Då gäller det att inte få panik. Jag var 1989 och 1990 inbjuden till Länstyrelsen där ämnet att öka arbetskraftsutbudet var aktuellt, där det redan då talades om att invandrares kunskaper och utbildning inte togs tillvara och vi hade många bra lösningar, men kvarnarna mal långsamt. Likaså diskuterades frågan om ungdomars möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.   

 

Mina blogginlägg den här veckan beskriver när vi anställde ett 70 tal seniorer  som vårdbiträden i hemtjänsten på Östermalm då det var kris 1989 på grund av personalbrist.

 

Bakgrund och hur vi gick till väga

 

Östermalm hade då 1989 ca 56.000 invånare och ungefär 28% var över 65 år och många i åldrarna 80-100 år hade stort behov av hjälp och vi hade beräknat att under 1990 behövdes det utföras 858.000 hemtjänsttimmar för att tillfredsställa den grundläggande omsorgen. Det innebar att vi saknade 100 heltidsanställda vårdbiträden.

'Vi sökte inte efter volontärer som skulle jobba gratis utan självklart skulle de ha en timlön utifrån kommunals avtal samt semesterersättning. Noga räknat var det 3531 pensionärer i åldrarna 64-68 år boende på Östermalm som fick brevet. Vi beräknade om det var 1 % som kunde rekryteras av dessa skulle vi vara.

Vi tog in en pensionerad fd. chef som hjälpe mig med anställningsintervjuer och gick igenom ansökningar och enkäterna för att se hur mycket seniorerna kunde jobba  och vilka tider och dagar. Vad de hade för erfarenhet av omsorgsarbete, varför de ville jobba i hemtjänsten. Ett stort pussel att lägga. Mina kollegor hjälpte till i rekryteringsarbetet och det var ett riktigt lyft tyckte vi.

Bilden är från en pensionärstidning under rekryteringskampanjen av seniorer.

Barbro och Barbro min kollega. 

 

Vad tyckte vårdbiträdenas fack om att vi rekryterade pensionärer?

 

Den lokala fackliga organisationen var till en början negativ, men insåg ganska snart  fördelarna för sina medlemmar. I början när vi började rekrytera var det flera som befarade att pensionärerna skulle "plocka russinen ur kakan" och det tråkiga och tunga arbetet arbetet skulle bli kvar till den ordinarie personalen.

 

En del såg svårigheter att lägga schema om seniorerna själva skulle få bestämma arbetstiderna. Visst fanns det hinder som skulle övervinnas. En del hemvårdsassistenter/gruppledare var skeptiska  att ha manliga pensionärer i sina grupper.

 

När vi förhandlade med facket utlovade vi utbildning för de ordinarie vårdbiträdena som det inte funnits utrymme för tidigare. 

Efter uppmärksamheten i massmedia gick tekefonerna varma i socialdistriktet och det var många som kände sig manade att göra en insats i hemtjänsten.

 

Vi sökte inte efter volontärer som skulle jobba gratis utan självklart skulle de ha en timlön utifrån kommunals avtal samt semesterersättning. Noga räknat var det 3531 pensionärer i åldrarna 64-68 år boende på Östermalm som fick brevet. Vi beräknade om det var 1 % som kunde rekryteras av dessa skulle vi vara nöjda. Vi skrev bland annat i brevet:

Brevet är en förfrågan och riktar sig främst till dig

 

- som nyligen pensionerats eller varit pensionär några år,

- som känner att du orkar och vill arbeta,

- som saknar arbetslivet

- som vill göra en viktig samhällsinsats

 

Vi skrev varför vi behövde dem bland annat då ordinarie personal behövde vidareutbildning. Att de själva fick välja när de kunde arbeta. Vad lönen var och vad arbetet innebar samt att alla skulle få introduktionsutbildning.

 

Egentligen hade vi inte tänkt tillräckligt hur denna rekrytering skulle gå till. För jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att intresset var så stort.

 

På första rekryteringsmötet kom det 60 personer. Vi blev förvånade att det var övervägande män som var villiga att jobba fullt ut. Några ville inte bada damer för då kanske de gamla damerna skulle bli generade. Den äldsta var 82 år och hade jobbat som pilot och testpilot i USA. Han var oerhört vital och klartänkt  och jag trodde att han fått vårt brev. När jag tittade på hans ansökan och personnumret såg jag hur gammal han var. Han hade läst i tidningen att vi behövde pensionärer till hemtjänsten.

 Vi anställde ca 30 pensionärer i slutet av 1989. I oktober 1990 hade vi  55 pensionärer som jobbade regelbundet.

 

Efter tre månader hade pensionärerna avlastat hemtjänsten med 7000 timmar.

Jag hade anställt några män som tyckte om att följa med på mässor och prata sig varma för sina nya jobb och vara med då vi fick studiebesök.

Pansarkapten Johan ville alltid ställa upp och jägmästaren Sölve, poliskommisarien Arne som hade lett 500 mordutredningar. Arne tipsade också sin fd. kollega Hans Holmér om ett rörligt och omväxlande jobb, men han föredrog nog att mata duvorna i parken för han dök aldrig upp.

Likaså Bert som varit rektor i många år.

 

När vi tog bilden för Platsjournalen gick Martin Ljung förbi med sina barnbarn. Han bodde i samma hus som vi hade kontor. Martin hejade glatt och jag hejade 

tillbaka och vi utbytte några artighetsfraser. Jornalisten och fotografen frågade var inte det där Martin Ljung. Jobbar han också hos er och jag drog till med att han jobbar inom barnomsorgen och de ville springa ifatt honom, men då erkände jag att det var bara skoj. Vi kände varandra sedan tidigare från mitt tidigare yrke.  

 I morgon skriver jag om att det höll på att bli ett bakslag som tur var gjordes en ändring i skattelagstiftningen. För pensionärerna gick back då de jobbade extra.

 

Tisdagen den 14 september 2010 kl. 18:58

Äldreomsorg | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Kriminalkommisarien som jobbade i hemtjänsten.

Jag började igår måndagen den 13 september att skriva ett blogginlägg. Detta är en fortsättning på det blogginlägget. På något sätt känner jag att vi är snart tillbaka i slutet av 80-talets problematik.

 

Ämnet blev aktuellt för mig då jag tittade på kunskapskanalen igår som sände  från ett seminarium som hette "Att återvinna äldresopor." Det handlade om åldersdiskriminering där politiker,företagare och forskare medverkade. År 2020 kommer Sverige ha över två miljoner invånare över 65 år samtidigt som det kommer att behövas mer arbetskraft var budskapet. Det fick mig att tänka på reportaget den 8 september i uppdrag granskning om hur dementa åldringar låses in nattetid på grund av avsaknade resurser och personalbrist.

 

År 1989 handlade det om att jag fick fria händer att försöka lösa personalbristen i hemtjänsten på Östermalm.  Kanske kan man lära sig något av det inför framtiden. Det är syftet med mitt blogginlägg.

 

Vi som jobbade på personalbyrån kunde inte få tag i personal och en av våra idéer var att dela ut flygblad vid Danderyds sjukhus och försöka sno personal därifrån. Det var ingen bra idé för vi hade inte bättre arbetsvillkor eller lön att erbjuda. Samtidigt behövde de sin personal för att upprätthålla en bra sjukvård.

Vi fick en hel del kritik för vårt tilltag. Vi försökte också att rekrytera muckande killar på våra regementen utan större framgång.

 En morgon vaknade jag och tyckte jag fått en snilleblixt. Det drällde av yngre pensionärer på Östermalm som inte verkade ha något att göra tänkte jag.

Förde fram mina tankar på ett krismöte och fick genast ner för min idé. Jag gav mig inte och högsta chefen sa okey sätt igång och prova, men ingen trodde på idén och sa hur kan du tro att pensionärer som bor på Östermalm  vill jobba som vårdbiträden. Det fanns en del damer på Östermalm som jobbade extra i hemtjänsten som kallades pälsängrar som ville jobba ihop till en minkpäls.

 

Jag tog hjälp av Stockholms stads dataservice och ville ha en adresslista på alla pensionärer boende på Östermalm i åldern 64-68 år. Jag skickade ett brev till över 3000 pensionärer. Jag fick själv stå i vaktmästeriet och frankera breven för de flesta tyckte det var en döfödd idé. När jag skickat breven satt jag kvar på jobbet och tänkte att det får inte bli en flopp.

 

Jag skickade samtidigt ut ett pressmeddelande till media och skrev nu går hemtjänsten på Östermalm ut och rekryterar pensionärer för att lösa krisen i hemtjänsten. Det kanske skulle locka fler pensionärer i hela Stockholm att söka jobb. Oj, jag hade inte räknat med att få ett sådant gensvar. ABC nytt intervjuade mig och kvällstidningar och de större dagstidningarna i landet ville veta mer.

 Socialchefen och äldreomsorgschefen hänvisade massmedia till mig. Det blev omöjligt för mig att sköta mitt ordinarie jobb och jag fick istället lön från Stadshuset och en vikarie under ett halvåt för att ägna mig helt åt projektet som inte alls var något projekt egentligen. Socialstyrelsen, Länstyrelsen, och kommunförbundet hörde av sig och ville träffa mig.  Egentligen fattade jag ingenting av all uppmärksamhet. Plötsligt skulle jag intervjuas i Koreansk TV.

 

Kommunförbundet bad mig tala på ett seminarium där Bror Rexed var ordförande för rörelsen "Att åldras är att växa." Jag hade inte fattat att jag skulle tala för ca 700 personer i Wennergren Center tillsammans med åldringsforskare och riksdagspolitiker. Det var ett seminarium för tjänstemän och politiker i alla kommuner Sverige. Då trodde jag att jag skulle svimma. Det fanns inte en chans att fly därifrån. Jag tog ett stadigt tag i handtagen i talarstolen och berättade om mitt skötebarn som fått namnet Östermalmsmodellen. När jag berättade om de seniorer som anställts fick jag en oerhörd respons och skratt. Då lättade min nervositet och till slut fick Bror Rexed avbryta att min tid var ute.

Sedan fick jag åka runt i Sverige och berätta om Östermalmsmodellen, tillsammans med bl.a pansarkaptenen som tagit värvning i hemtjänsten.

 

Jag vill tro att kvaliteten ökade betydligt i hemtjänsten med de nyrekryterade pensionärerna.

Jag lärde mig oerhört mycket vid anställningsintervjuerna av de 80 pensionärer som anställdes och anledningen till att de sökte jobb. Bland en av de första seniorer jag anställde var pansarkaptenen och en f.d kriminalkommissarie som tagit hand om sin cancersjuka hustru det senaste året efter att han gått i pension. Jag utelämnar ingen för alla har förekommit i pressen. 

 

Vill du läsa texten klicka på galleriet på hemsidan och klicka på tidningsurklippet  först en gång sedan en gång till. Jag anställde 80 seniorer i hemtjänsten under 1989 och 1990. Vilka var det som sökte dessa jobb och hur togs de emot. Det fortsätter jag att skriva om i ett annat blogg inlägg.

 

Tisdagen den 14 september 2010 kl. 00:30

Äldreomsorg | Permalänk | Kommentarer [9] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

My Cats

 

Kategorier

Allmänt

Axel Lind Marinmålare

Brottstycken ur mitt liv

Dagboken

Dalmatiner

Film på DVD

Fåglar

Hundar

Hälsa och vård

Internt zoomin

Jazz

Kalvkött

Katterna

Katternas egen blogg

Katternas egen blogg

Koloskopi

Koloskopi

Konst

Krukväxter

Kultur

Kulturmiljöer

Kungahuset

Lidingö

lösenord

Matbröd

Matsvampar

Natur

Nöjen

Om mat

Politik

Recept

Resedagbok Prag

Reseminnen

Släktforskning

Svampar

Till minne av Joakim

Tips från Munskänkarna

Trädgård

Trädgård

Unicef

Unicef

Utflykter

Utmaningen

Våra vilda djur

Vävar, konsthantverk

Äldreomsorg

Örter/Kryddor

Arkiv

 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

script>