Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Slutet på historien apropå återvinning av äldresopor.

Det jag ville lyfta fram med det här blogginläggen är att man aldrig är för gammal att utföra jobb efter 67 år om man så önskar. Det behövs en attitydändring i samhället mot dem som önskar fortsätta att jobba. När jag gjorde anställningsintervjuer sa de flesta att de saknade regelbundenheten i sitt tidigae liv, att det första året de gick i pension var ett smekmånadsår och det var skönt att vara ledig.

 

De sade att de sedan hade känt sig onyttiga och saknade en daglig social kontakt med arbetskamrater. Nu får man komma ihåg att de som sökte jobb var nästan uteslutande akademiker som önskade göra något helt annat. Det fanns inga fd. vårdbiträden som sökte jobb. Många av de sökanden tyckte att de saknade en mening med livet som inte fanns längre och speciellt inte för dem som vårdat en hustru som gått bort. Jag drog slutsatsen att män som helt gått upp i sina jobb hade svårare att hitta sin roll i ett pensionärsliv. Därför tror jag att det var så många fler män som sökte jobb.

 

Ett annat exempel som en av seniorerna tog upp när jag hade uppföljningssamtal. Han hade haft ryggont som gått över och hade tagit upp det med sin sjukgymnast. Hon menade att han rörde sig mer allsidigt på ett annat sätt och att det inte räckt med de tidigare dagliga promenaderna på Djurgården. Han mådde bättre psykiskt som även påvarkade hans fysik.

 

De äldre som fick hjälp fick en viktig samtalspartner som "talade samma språk"

En av dem som var i behov av hemtjänsten hade varit redaktör på en tidning och fick en senior som hjälp som också varit redaktör på en annan tidning.

De hade ju hur mycket som helst att prata om.

 

En av damerna var pensionerad  audiolog som fick direkt anställning för vi hade många äldre som hade problem med sina hörapparater och behövde hjälp. En senior hade varit musiker och en senior tog med sig sitt instrument till sin hjälptagare och de spelade en stund tillsammans.

 

Allt detta finns inspelat på video och heter Östermalmsmodellen. Det är donerat till Äldrecentrum i Stockholms stad. Det visar att både hjälptagare och seniorer mådde bra av detta "projekt". Därför vill jag inte att det glöms bort. Seniorerna kunde på ett helt annat sätt kommunicera med de äldre. Det blev ett intelektuellt utbyte för parterna. Vårdbiträdesgrupperna fick in ny kompetens i gruppen.  Vårdbiträdenas status höjdes och åldersblandningen var bra för gruppen.  Äldre och yngre vårdbiträden hade en dag i veckan då de gick ut och tog en öl och hade trevligt tillsammans. 

 

Jag brann för detta "projekt". Vi lyckdes med något mycket bra för både de nya vårdbiträdena och för dem som hade ett uppdämt behov bland vårdtagarna att prata med någon som stod på samma nivå.

 

Jag önskar verkligen att de privata vårdgivarna kunde lära av detta. Jag har en en nästan 20 år äldre syster på ett demensboeende och varje gång jag kommer står en TV på och ingen fattar vad de ser. Som anhörig får jag väcka hennes hjärna och tala om sådant hon kommer ihåg om barndomen och ungdomen. Då plötsligt minns  hon också annat som ligger närmare i tiden. Jag har bett dom om att köpa in DVD filmer som visar stillsamma bilder som de kan associera med sin barndom och ungdom för det kan dom minnas och mår bra av.

 

Det finns inte någon av personalen som har kunskap om den tiden i Sverige då de var unga. Många vårdbiträden på min systers avdelning har ingen kunskap om demens, men de har stor respekt för de äldre och min syster säger att de är så trevliga och snälla. Nästan alla har växt upp i ett annat land med en helt annan kultur. Jag önskar att några äldre fick anställnig som anställning på det här boeendet för att stimulera de äldre med minnen från förr.

 

En gång var det en som spelade och sjöng svenska visor av Evert Taube på demensboeendet. Min syster som heter Maj gick runt resten av dagen och sjöng Vackra Maj på Malö och kunde texten utantill och mådde väldigt bra.

 

Själv fick jag pris för sociala uppfinningar som var en blygsam summa pengar och diplom och ära. Satsade alla pengar på en julfest för alla seniorer på ett av våra servicehus och fick kritik att jag själv använt pengarna utan att tillfråga ledningen på Socialdistriktet på Östermalm. Då blev jag sur och började jobba för ett annat socialdistrikt, men jag hade fortfarande kvar mina kontakter med seniorena som jag kallade mina pärlor.

 

Sista kvällen med seniorer och vårdtagare på Sevicehuset Kumlet på Linnégatan då jag bjöd på julfest för 70 seniorer och även för vårdtagare som orkade delta.

Jag satsade pengarna som jag fick för sociala uppfinningar som jag inte hade rätt att spendera på detta kalas. De var ändock utställda på mig personligen. Det är Eva Attlings pappa som spelar klarinett och som var en av våra omtyckta seniorer. Det blev en hejdundrande julfest som var värd varje krona.

Man ska inte förakta ÄLDRESOPOR, de är inte förbrukade, trots uppnådd pensionsålder som många tror.

 

Onsdagen den 15 september 2010 kl. 23:17

Äldreomsorg | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

My Cats

 

Kategorier

Allmänt

Axel Lind Marinmålare

Brottstycken ur mitt liv

Dagboken

Dalmatiner

Film på DVD

Fåglar

Hundar

Hälsa och vård

Internt zoomin

Jazz

Kalvkött

Katterna

Katternas egen blogg

Katternas egen blogg

Koloskopi

Koloskopi

Konst

Krukväxter

Kultur

Kulturmiljöer

Kungahuset

Lidingö

lösenord

Matbröd

Matsvampar

Natur

Nöjen

Om mat

Politik

Recept

Resedagbok Prag

Reseminnen

Släktforskning

Svampar

Till minne av Joakim

Tips från Munskänkarna

Trädgård

Trädgård

Unicef

Unicef

Utflykter

Utmaningen

Vävar, konsthantverk

Äldreomsorg

Örter/Kryddor

Arkiv

 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

script>