Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Cats på sjukhus!

Åter om en vecka /Mats

 

Tisdagen den 30 november 2010 kl. 21:56

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [12] Kommentera detta inlägg

 

Serverade bricklunch till fel gäst

Har serverat bricklunch som var ämnat för koltrastarna med äpplen, russin och vilthavreblandning, men det kom en annan gäst som uppskattade min fågelrestaurang. Tänkte fota mängden av koltrastar då flög alla iväg och rådjursgeten fastnade på plåten i stället.
 

               Rådjursgeten lät sig väl smaka och slukade allt

Vi bor i slutet på en allmän väg. Sedan börjar en grusväg som är privat som går till gamla jordbruksfastigheter. Jordbruksfastigheterna  äger skogen bakom oss. Samtidigt som de plogar sin väg plogade de idag en väg in i skogen vid vår tomtgräns där rådjuren har sin matplats under en stor gran.

De har också fällt sly av vide som rådjuren gnager av barken.

 

Nu har en rådjursgeten lärt sig att det serveras delikatesser på fågelrestaurangen till skillnad mot rådjursrestaurangens ensilage bredvid. 

 

Fotade rådjursrestaurangen då den kom på plats i höstas

 Nu får jag gå över med morötter och äpplen till rådjursrestaurangen så koltrastarna får äta i fred.

 

 

Måndagen den 29 november 2010 kl. 15:37

Natur | Permalänk | Kommentarer [5] Kommentera detta inlägg

 

Därför har jag inte hunnit med zoomin.

Idag söndag var det många systemmeddelanden. Jag har inte glömt bort mina vänner på zoomin, men vi blev tvungna att skotta snö och köra snöslungan.

 

Handla mat och mer frön till fåglarna. Städade två garderober och inhandlade plastbackar för att få ordning i garderoberna. Plockade bort solhattar och solkepsar för att hämta kartongen med vintermössor. Vinter kläderna fick byta plats med höstkläderna.

 

Jag hann fota ett rådjur och en nötskrika iag. Tala med syrran och dottern i telefon. Ringa och tacka för en trevlig kväll.  Först nu fick jag en liten stund över och vill bara tala om varför jag inte hunnit läsa blogginlägg idag eller besvara kommentarer och nu är det dag att börja laga söndagsmiddag.

 Jag lade ut mat till koltrastarna på en bricka. En rådjurshona med kid fick en god bricklunch som inte var ämnade för dem.  Köpte morötter till rådjuren. Det var bara att fylla på med fågelmat igen till koltrastar och alla andra fåglar.

 

Igår var vi på fest hos en av Mats döttrars familj- Fjorton årsmiddag.

Hon hade bestämt vad det skulle bli för middag. Biffa a la Rydberg med finhackade potatis och finhackad lök. (Finns att köpa färdighackat djupfryst) Stekt oxfilé i mindre bitar lätt stekta. Serveras med  en rå äggula i sitt äggskal. Sen får man själv blanda till i den stekta löken potatisen och köttet. Finklipp persilja att strö över. En finare form av pytt i panna. Till det serverades hårdvispad grädde blandad med Dijonsenap. Sallad på sidan om.

Därtill serverades goda australienska viner. Fjortisen fick Coca cola.

 

Vi hämtade upp Mats andra dotter med make och deras son som varit på julmarknad i Gamla stan. Vi hade samlat till en kamera till fjortisen som blev överlycklig. Barnbarnet hade gjort en läcker efterrätt.

 

Vi hade så trevligt och skrattade mycket. Plötsligt var klockan halv två på natten. Vi körde hem den andra dotterns familj och vi var inte hemma förrän halv tre. Vi gick i säng halv fyra i morse.  Det var knappt som vi såg vägen hem för det ymniga snöandet.

 

Söndagen den 28 november 2010 kl. 18:07

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [11] Kommentera detta inlägg

 

Vad är det här för fåglar?

 

I morse var det -9 grader kallt och jag gick upp i gryningen som vanligt  och fyllde på frön. Utfodrade koltrastarna med viltfrö, russin och äpplen som vanligt. Allt som fåglarna spillt av frö på marken kom en rådjurshona och hennes kid och slickade i sig då fåglarna försvunnit efter solens nedgång.

Det blev inte så bra kvalitet på bilderna. Jag är en riktig amatör på fåglar.

 

Idag fick jag en bild på fåglar som jag hade svårt att artbestämma.

Först trodde jag att det var kungsfågelshonor, för de var mindre än blåmesen tyckte jag. De hade en gul hätta på huvudet. Det stämde inte riktigt med kungsfågel för de är vita runt ögonen och de här var gula. Jag  började fundera på att skaffa en bättre bok om olika fågelarter.

 

I alla fall är jag säker på att två stenknäckar besökte vår fågelrestaurang idag. Undrar bara var domherrarna tagit vägen, men jag kan ju inte fågelskåda hela tiden. Kanske var de också här och prövade vårt smörgåsbord. En ensam bofink kommer varje dag. Den borde kanske ha flyttat söderut så här dags.

Äntligen fick jag en bild på nötskrikan.

 

Söndagen den 28 november 2010 kl. 03:15

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [11] Kommentera detta inlägg

 

Apropå gatubilder

Apropå fototävlingen med tema gatumotiv plockade jag fram i datorn några inscannade bilder som snart är 30 år gamla. Dessa bilder är från Hong Kong och Kina. Jag kommer inte ihåg vad jag hade för kamera då. Jag hittade en bild där jag har kameran på axeln, men kan ändock inte lista ut vad det är för kamera för den har jag inte i min ägo längre.

 

Kina 1981

Tyckte det var lite kul att visa bilderna apropå fototävlingen. På den tiden var det en otrolig kontrast mellan Kina och Taiwan och likaså Brittiska Hong Kong.

 

Hong Kong 1981

Kina 1981

 Det fanns få bilar i Kina då. Förmodligen var de bilar som fanns statliga.

Desto mer cyklar. I rusningstid vågade jag knappt korsa en gata för alla cyklar och det fanns inga övergångsställen.

 

Kina 1981

Det fanns fortfarande bilder på Mao trots att han dog 1976 och snart förstod man att Kina hade varit ett slutet land. 1981 upprättades Mao på ett något udda sätt. Man delade in hans person och verk i en tidig bra fas och en senare dålig fas. Tankar och idéer från hans tidiga fas kunde fortfarande användas som ledning för det kinesiska folket, men tankar och idéer från hans senare sämre fas förkastades. Till den senare fasen räknades bla Kulturrevolutionen som nu ansågs vara en katastrof samt ”Det Stora Språnget”. Deng Xiaopeng som hade makten sedan 1979 i Kina hade varit emot Kulturrevolutionen och hade startat ett reformprogram som inte märktes då, utan först senare och dagens Kina har haft en otroligt snabb utveckling.

En skolklass i Kanton

Det som var gemensamt för Hong Kong och Kina var folkmyllret

Hong Kongs utkanter och dess baksida

 Hela Hong Kongs yta är 1050 km2 folkmängden var då 1981

5 miljoner invånare och 4000 invånare på varje km2. Hong Kong består av Victoria, eller Hong Kong ön, Kowloon halvön och New Territorium och 235 små öar. Öarna och fastlandet består till stor del av dramatiska berg och lämpade sig inte för jordbruk. Hong Kong förbrukade en miljon kubikmeter vatten per dygn. Havsvatten avsaltas och man importerade vatten från Kina genom en pipeline. Då 1981 arrenderade fortfarande England Hong Kong på 99 år från Kina. Arrendet gick ut 1998.

 

Resan gick också till Bangkok och Taiwan.

Bangkok 1981

 

Bangkok 1981

Därefter gick färden till Phuket, som inte alls såg ut som Phuket gör idag.

Bilden är tagen på Taiwan 1981 med min kamera. Det var en ganska bra kamera som jag senare glömde på en resa. Jag har kamerafodralet på axeln. Alla bilder är tagna med den kameran.

På webbdisken finns en reseberättelse från Taiwan och om språk förbistringar.

 

Lördagen den 27 november 2010 kl. 11:07

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [9] Kommentera detta inlägg

 

Koltrastar

Varje morgon i gryningen sitter dom och väntar på russin och äppelhalvor.

Nu är det kallt och de burrar upp sig. När jag går ut på morgonen samlas 15 koltrastar och ett par vågar sig ända fram till mina fötter då jag lägger ut russin.

 

En hane verkar smartare än de andra han sätter sig på frömataren och sprätter ut frön på marken till kompisarna. Däremot slåss de med varandra om russinen och äppelhalvorna. Det gäller att sprida ut äpplen och russin så även de svagare kan få en mumsbit.

 

I morse var ställningen för talgbollar borta och jag misstänker nötskrikan eller skatorna.

 

 

Nu behöver alla fåglar mat i kylan. Jag vill gärna njuta av koltrastarnas sång om våren.

 

De är lika många som de var i januari i år. Det är nog samma gäng som då.

Då var det också två som vågade komma nära mig.

Tänk på att koltrastarna har svårt att äta från fågelmatare. Lägg gärna lite hampfrö, säd, viltfröblandning på plastbricka. Det tycker även domherrarna om.

I början av året satt det en koltrast på fönsterblecket och tittade in genom köksfönstret. Han tyckte väl att jag var sen med utfodringen när klockan redan passerat åtta på morgonen. 

 

Fredagen den 26 november 2010 kl. 16:04

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [11] Kommentera detta inlägg

 

Tips Fototävling

TEMA GATUBILD

Det pågår en fototävling igen på www.facebook.com/Fototavling

Har du någon bra gatubild så skicka in din bild. Bidragen uppgår nu till 336.

Tävlingen på går till december så det är inte så många dagar kvar.

Jag hade bara den här nytagna gatubilden.

Gå gärna in och titta på alla bidragen. Jag skickade in min bild

"Dam på väg mot solen"

sid 12 i tävlingen

 

Torsdagen den 25 november 2010 kl. 18:34

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [12] Kommentera detta inlägg

 

Varning för brev från Maxwell Anderson som är nigeriabrev

www.consumercomplaints.in/complaints/microsoft-award-team-2010--e-mail-winner-c367736.html

 

Igår fick vi ett mail med ett brev från Microsoft Promotion Award Team.

Vi hade lottats slumpmässigt genom vår email användning valts ut bland alla mail som sänds i världen i kategori 2. Vi skulle hämta vårt pris vid en särskild cermoni £ 450.000. Brevet såg väldigt äkta ut och hade Microsofts varumärke. Jag sade direkt att jag trodde det var en annan typ av nigeriabrev som jag fått tidigare.

 

Brevet var skrivet på en mycket bra engelska och såg äkta ut.

Det var en bluff. En ny raffinerad form av så kallade nigeriabrev. Vi googlade på Maxwell Anderson Microsoft och kunde då se att det det var inget annat än ett nigeriabrev.

Bifogar adressen som avslöjade att det var en bluff.    

 

Om nigeriabrev

Tidigare skickades denna typ av brev.

Bedrägeriet går till så att man får ett brev, fax eller e-post från en person som påstår sig behöva hjälp med att föra ut en större summa pengar (oftast mångmiljonbelopp) ur landet och erbjuder en procent av pengarna om man hjälper till. Om man går med på det kommer bedragaren att begära mer och mer pengar för att täcka olika påhittade utgifter som till exempel mutor till banktjänstemän och administrativa avgifter, som de själva inte kan betala då pengarna är låsta eller de måste undvika att pengarna kan spåras till dem. Bedragaren fortsätter att fråga efter mer pengar så länge den drabbade betalar.

Typiskt för Nigeriabrev är att pengasumman är mycket stor samt att någon har dött plötsligt i en katastrof (till exempel i en flygplanskrasch, i krig eller vid ett maktövertagande). Breven kan vädja till mottagarens medlidande genom att till exempel påstå att avsändaren är en änka med barn som svälter eftersom alla pengar är låsta.

Det har utvecklats beprövade metoder för att få offret att fortsätta tro på upplägget och skicka mer pengar. Ett kallas "flashing the account", de skickar ett förfalskat förhandsbesked om en överföring via fax till offrets bank. Banken meddelar offret att ett mångmiljonbelopp är på väg. Men pengarna dyker inte upp på kontot, utan bedragarna säger att det blev ett problem, överföringen upptäcktes. Om man mutar rätt person eller liknande bör det gå bra. Meddelandet från offrets egen bank får dollartecknena att växa i offrets ögon och han betalar gärna.

Ofta påstår sig bedragarna vara släkting till någon nyligen avliden känd politiker eller annan person i Afrika och skickar länkar till verkliga nyhetsartiklar för att öka sin trovärdighet. Det händer också att de skapar webbplatser för fiktiva banker och liknande där offret till exempel kan logga in för att se att pengarna kommit in på ett konto.

Det är vanligt att när offret skickat massa pengar och slutat tro på det hela får han kontakt av någon som uppger sig vara advokat i Afrika och vill hjälpa honom få tillbaka sina pengar. Arvodet betalas givetvis i förskott. Det hela drar ut på tiden och "advokaten" ber om mer arvode. Och så vidare.

För den som redan skickat pengar är möjligheterna att återfå dessa så gott som obefintliga.

Enligt FBI försvinner ett dussintal västerlänningar om året i samband med att de åker till Nigeria för att träffa sina plågoandar och återfå sina pengar. I regel blir de istället kidnappade och deras släktingar krävs på pengar (kanske miljoner kr) tills även dessa blir av med sina besparingar.

Den som får ett misstänkt Nigeriabrev skall inte ens svara på brevet enligt polisen. 

 

I TV-programmet "Plus" beskrevs en vanlig svensk kvinna som gått på ett sådant upplägg. Hon fick faktiskt pengar, ett miljonbelopp, i form av en förfalskad check. Hon fick ut pengar på den och skickade iväg större delen till bedragaren som hon lovat. Förfalskningen upptäcktes sedan av banken och hon krävdes på beloppet och fick sex månaders fängelse för checkbedrägeriet.

 

Torsdagen den 25 november 2010 kl. 09:25

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [12] Kommentera detta inlägg

 

Om rånet 1966 och annat i juvelerarbranshen

 

En liten snutt ur filmen Breakfast at Tiffany´s med Audrey Hepurn med ledmotivet i filmen Moon River. Tiffany är en berömd juvelerare i NY.

När alla försökte övertala mig att inte flytta till Travemünde. Då försökte också min väninna övertala mig att flytta till New York. Påtryckningar från alla håll och kanter. Anita min äldsta väninna som brukar komma och bo hos mig ibland hade redan då flyttat till New York och utbildade sig till flygvärdinna. Hon trodde att jag kunde få jobb på Tiffanys juveleraravdelning. Sedan kom filmen 1961 med min idol Audrey Hepurn. "Breakfast at Tiffany´s. Jag har aldrig ångrat att jag inte åkte till New York.

 

Jag bodde i Göteborg som nygift från 1963 och fick jobb hos Hovjuvelerare K Andersson. Skeppsredaren Broström var nygift ned en yngre blond kvinna som hette Anna-Bella som förekom flitigt i skvaller pressen. Hon gillade juveler som hennes man inhandlade på K Andersson. Det var en rolig tid där jag också fick kvinnor som kollegor. Vi skaffade en dalmatinervalp och svärmor fick vara hundvakt. Svärmor sade att hon hellre ville vara barnvakt och undrade om det bara skulle bli ett hundäktenskap. 

 

Min make fick ett drömjobb i Stockholm och vi flyttade tillbaka i januari 1966. Jag saknade arbetskamrater och jobbet i Götet. Min tidigare arbetsgivare i Stockholm hade gått i konkurs med buller och bång med stora rubriker. En riktig skandalhistoria. 

 

Tillbaka i Stockholm började jag jobba extra hos två unga guldsmeder som startat eget företag. Jag skulle föda barn i början av juli och på den tiden ville ingen anställa någon som väntade barn. Guldsmederna som jag kände hade tre andra guldsmeder anställda. De hade en verkstad som anlitades av många och deras specialitet var beställningsarbeten, även till andra juvelerare. Detta låg på Regeringsgatan nära trappan ner till Kungsgatan.

 

Då någon frågade var jag jobbade extra svarade jag på Regeringsgatan, då hade de prostituerade bytt stråk och det var känt tillhåll. Jag hade inte koll på vad som hände i Stockholm under tiden i Göteborg. En dag skjutsade maken mig till jobbet och släppte av mig på Regeringsgatan. Jag skulle handla på vägen hem och han vevade ner rutan frågade om jag hade tillräckligt med pengar vilket jag inte hade. Jag hängde in genom bilfönstret och han gav mig en hundralapp. Några sekunder efter han åkt saktade en bil ner och mannen vevade ner sitt bilfönster och ropade något som hallå fröken är ni ledig. Guldsmederna såg episoden från fönstret och hade väldigt roligt åt detta. Då förstod jag varför folk tittat konstigt på mig då jag sa att jag jobbade extra på Regeringsgatan och sedan blivit tysta.
 

En silver och guldsmedja i början på 60-talet där jag jobbade innan jag flyttade till Göteborg

På Regeringsgatan inträffade ett rån när jag jobbade där. Kom till jobbet vid lunchtid eftersom jag jobbade deltid. En av guldsmederna sa att han skulle hålla mig sällskap för han hade haft matlåda med sig och redan ätit. Guldsmederna hade precis gått på lunch. Då jag var inne på verkstan hörde ett förfärligt liv i butiken. Jag fattade tag i ett tungt spetsigt verktyg som används i guldsmedsarbetet. Guldsmeden brottades med några rånare. Jag rusade ut med mitt verktyg och skrek som en vansinnig. Då sprang de ut genom dörren och jag efter skrikande ta fast tjuvarna. De blev antagligen överraskade att det fanns ytterligare en person kvar på verkstan. De hade nog räknat ut att rånet skulle ske då det bara var en guldsmed kvar vid lunchtid. De tappade guld och brilliantringar som jag plockade upp från gatan. De försvann ner för trapporna till Kungsgatan där de förmodligen hade en bil som väntade.

 

En okänd man tog tag i mig och sa att det kunde vara farliga och följde mig tillbaka. Guldsmeden hade några skråmor och en svullen läpp. Han hade hunnit trycka på larmet, men chockade var vi båda två. När polisen kom stod jag fortfarande med verktyget i handen och jag berättade att jag jagat dom och plockat upp smycken som de tappade. De hade även tagit pengarna i kassan. Jag uttryckte min besvikelse att jag inte fick tag i dom. Poliserna frågade - vad skulle du ha gjort då, om du fått tag i dom. De tittade på verktyget jag höll i handen och sade att det var nog tur att jag inte hann ikapp dem. När de andra kom tillbaka från lunch var dörren låst med en lapp ”Stängt på grund av rån”. Där stod fyra guldsmeder och bara gapade. Alla vi fick redogöra för om vi iakttagit personer som uppträtt avvikande som kunde ha kollat upp våra rutiner eller varit inne i butiken eller på verkstan.

 

Vi fick sedan sitta och titta på bilder på Polishuset. Allt gick så fort och jag såg ju bara ryggarna. De här guldsmederna var förnuftiga och hade sagt till oss om det blir ett rån så låt dom ta, men utsätt er aldrig för livsfara. Detta till skillnad mot den arbetsgivare som gav mig en pistol. Undrar hur den chefen tänkte. Även om den mannen är död för länge sedan vill jag inte lämna ut vem det var. Första dagen då han introducerade mig visade han pistolen som låg lätt tillgänglig i en låda.  

 

Jag hann aldrig bli rädd vid rånet utan bara arg. Jag har inte vad jag vet fått några men. Vi höll stängt den dagen och bara pratade med varandra. Det tror jag hjälpte att vi hade vår egen "debriefing" som vi då inte var medvetna om.  Guldsmeden mindes inte om de hade något vapen, han fick en minneslucka. Han hade något i handen som kunde ha varit en pistol  erinrade han sig eller en atrapp.

 

Den våren pluggade vi alla gemmologi för Henno Nairis, en engelsk kurs på geologiska institutionen. Vi upptogs i det Högädla Gemmologiska skrået, vi inbjöds av åldermannen till en Avertissement piqunique den 11:e maj i nådens år 1966. En oförglömlig kväll på världshuset Godthem. Sekten Bellman underhöll med epistlar av Bellman. Gemmologi är läran om ädelstenar.

Där firade jag också min sociomexamen många år senare 
 

 

Onsdagen den 24 november 2010 kl. 17:44

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [13] Kommentera detta inlägg

 

Mitt liv i juvelerarbranschen på 60-talet

 

Det verkar som om många gärna läser blogginlägg där jag berättat om händelser från min värld under 60-talet.

I slutet av 1959 fick jag jobb i en guldsmedsaffär som sålde antikviteter, antika och moderna smycken och antika silverföremål tillverkade av Möllenborg och Zethelius med flera gamla svenska mästare. Det visade sig passa mig och det var riktigt intressant att lära sig om antikviteter. I  guldsmedsbutiken såldes även konst och jag lärde mig säga att konstnären var en okänd holländsk mästare då jag fick frågan vem konstnären var. Då trodde kunderna de att de gjort ett fynd.

 

Hur kommer det sig att jag valde att jobba inom denna bransh  kanske någon undrar. Min pappa ville att jag skulle bli banktjänsteman. Men det tyckte jag verkade vara ett trist jobb. Mitt intresse vaknade då jag var 7 år.

 

Som barn flyttade min familj från landet till storstaden 1949 för min pappa hade fått ett välbetalt jobb i Stockholm. Jag minns det som igår då vi första gången tittade på julskyltningen som var mer storslagen i Stockholm än i lilla Sala, som hade varit vår närmaste stad där vi bodde tidigare.

 

Även på den tiden var varuset NK dit folk vallfärdade för att se julskyltningen. Jag blev mer fascinerad av skyltfönstren på guldsmedsgatan som Norrlandsgatan kallades på den tiden. Gatan var kantad med guldsmedsbutiker från Kungsgatan till Hamngatan där NK låg. Jag bestämde mig tidigt för att jag ville jobba i en guldsmedsbutik på Norrlandsgatan. Folk tittade på mig lite underligt då de frågade vad jag ville bli när jag blev stor och jag svarade att jag skulle jobba på Norrlandsgatan, och senare förstod jag att det var där hororna i Stockholm raggade sina kunder på den tiden.

När jag sedan fick jobbet på Norrlandsgatan 12 hos en guldsmed vars butik hette Tiara var jag överlycklig. På Mäster Samuelsgatan in på gården där man numera kör in i en tunnel för att komma söderut. Där hade Guldsmeder, silversmeder och en gravör samt en som var specialist på att infatta stenar i smycken, en så kallad fattare sina verkstäder. Idag sorgligt nog finns inte en enda juvelerare på Norrlandsgatan längre.

 

Jag kommer att skriva fler inlägg på detta tema om mitt jobb hos hovjuvelerare och om en doldis i branschen som blev min bästa vän vars alster finns på nationalmuseum och som bevarats på olika sätt till eftervärlden.

 

Jag kommer att publicera fler bilder från hur det såg ut på min arbetsplats hos Hovjuvelerare Hugo Strömdahl. Den juvelerare med de mest exklusiva och modernaste lokalerna i branschen. Där jag fick jobb då jag knappt fyllt 20 år. Chefen som gav mig en pistol i händelse av rån.

 

Jag ska skriva om ett rån då jag jagade tjuvar på Regeringsgatan 1966 och var gravid i sjunde månaden.

 

Här är en bild på min arbetsplats 1962 eller 1963. När jag letade fram bilden hade jag glömt hur modern inredningen var i vår utställningslokal. Blev  häpen över gardinuppsättningen som är modern idag och hur långt före vi var med den moderna inredningen.

 

 

Onsdagen den 24 november 2010 kl. 05:03

Brottstycken ur mitt liv | Permalänk | Kommentarer [23] Kommentera detta inlägg

 

Till en lögnare.

En god lögnare
Måste ha ett gott minne,
Uppslagsrikedom
och sinnesnärvaro

samt förmåga
att vid risk för avslöjande

snabbt kunna
anpassa verkligheten
till lögnen.

Är du inte nog begåvad
För att ljuga bra

Är det mest begåvat att
Inte ljuga,

Är du begåvad nog
För att ljuga bra,

Så behöver du inte ljuga.

 

Hämtat från min bok om konsten att umgås med sanningen
Av Bertil Martinsson

 

 

Tisdagen den 23 november 2010 kl. 01:25

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [12] Kommentera detta inlägg

 

Byta Pontiac mot en Weismann

Jag har undrat varför jag har ganska många besökare på min hemsida. Upptäckte att det finns ett exklusivt bilmärke som heter Weismann. Undrar om dom tror att de hittar weismann bilar på min blogg. Här är länken till bilarna. Varsegod ni som letar!

 http://www.google.se/images?hl=sv&rlz=1T4ADBR_svSE323SE323&q=weismann+cars&um=1&ie=UTF-8&source=univ&ei=XeDqTOvIEIvoOaijqMcK&sa=X&oi=image_result_group&ct=title&resnum=2&ved=0CCwQsAQwAQ

 

Tänkte till att jag får inte göra dom googlande besvikna. Måste ju ha lite bilder på Weismann. Rätt häftiga bilar faktiskt. Borde byta min Pontiac mot en Weismann. Det blir nog ganska mycket att lägga emellan förstås, åtminstone minst 100.000 US dollar. Det vore ju häftigt att åka runt i en Weismann.

 

Min Pontiac är till salu till rätt pris och lite till.

Kanske kunde jag vara en levande reklampelare för bilmärket Weismann. Min blogg heter ju samma som bilarna och med samma stavning.

Tror jag ska försöka ta betalt för den där gratisreklam företaget får genom min blogg. Då slipper jag kanske all annan skit reklam. Folk läser ju faktiskt även om dom letade efter snygga bilar på bloggen.

Frågade igår i min blogg om det var sant eller falskt att det finns en bil som heter Weismann och det är faktiskt alldeles sant.


 

 

Måndagen den 22 november 2010 kl. 22:33

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [5] Kommentera detta inlägg

 

Ett bilmärke har snott mitt namn

Det här är en Weismann Roadster.  Falskt eller sant?  

 

Idag har dagen startat fel. Skulle vara i stan en bestämd tid vaknade sent fick jäkta till bussen. Ingen idé att försöka hitta en parkeringsplats på Kungsgatan. I sista minuten var framme och ensam vid hållplatsen. Bussen kör förbi. En som jag känner kommer i en bil och ser det hela. stannar och säger hoppa in i bilen kör jag ifatt  bussen. (Tur i oturen måste man ha ibland.) Efter tre hållplatser var jag före bussen och kunde kliva på. Det är inte ofta jag svär. Tycker att alla som svär har ett dåligt språk. Min replik till bussföraren -" Vad faen stannade du inte för vid Tyrestavägen?" Det var inte någon som väntade på bussen. - Är jag fortfarande osynlig frågade jag. Du stod inte där får jag till svar. Dej vågar man ju  faen inte åka med som inte ser. Nu har jag en tid att passa och måste ta den här bussen. Sådär kan också en dålig dag börja, kanske även för busschauffören. Jag roade nog passagerarna i alla fall som nickade för dom hade kanske sett mig.

Få se hur många systemmeddelanden jag hinner att läsa ikväll.

I morgon ska jag skriva om konsten att umgås med sanningen.  Det finns inte plats för mer idag. 

 

Måndagen den 22 november 2010 kl. 21:00

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [11] Kommentera detta inlägg

 

Recept på Fransyska

 

Fransyska i stekgryta med vinsås
För 4-6 personer.

Jag hittade ett recept på nätet och ändrade litet efter egen smak
 

 För stekningen behövs en stekgryta som håller köttet fuktigt. Locket ska vara beskaffat att ångan droppar ner i grytan igen en gammaldags gryta. Min gryta är från 1964. Finns en bild i galleriet på grytan då jag lagade gulasch 
 

Ingredienser
Det här behövs;

ca1 kg benfritt nötkött av fransyska eller liknande kött (Ligger oftast i nät
i butiken)

0,5 dl svartvinbärssaft, koncentrerad

2-3 dl rött vin 
3 dl vatten
Knorrs Beef fond "Du chef" eller 2 msk kalvfond

½ dl japansk japansk soya eller kinesisk (Var försiktig med Soyan)

(Smaka av då skyn är avsilad)
5 svartpepparkorn
5 kryddpepparkorn
2 lagerblad
2 tsk timjan
2 tsk persilja

1 st gul lök
2 st morötter
2 -3 st vitlökskliftor i bitar
Salt
Peppar
(2 dl grädde till såsen)

Reder alla såser med Maizena
 

Stek köttet runt om, salta och peppra.

Slå på alla flytande ingredienser. (Inte grädden)

Skär löken i klyftor
Skär morötterna i skivor. I med morötter, lök och vitlöken. Kryddor. Låt allt koka i ca 1 ½ tim. Köttet ska vara genomstekt för att bli mört. 70 gr innertemperatur.

Ta upp köttet, slå in det i folie. Låt köttet vila en liten stund.

Sila av skyn slå på 2 dl grädde och koka i 10 min.

Jag smakar alltid av såsen

Servera ihop med

Haricot verte, gele jag tog rönnbärsgele, pressad gurka och kokt potatis eller varför inte pressad kokt potatis.


Vi åt resten av steken på smörgås i ett par dagar och det var jättegott

 

Det finns ett annat recept i min blogg på Tjälknöl  som är jättegott.

Det receptet har jag fått av min bror som var med i ett jaktlag i Västmanland. 

 

Måndagen den 22 november 2010 kl. 18:31

Recept | Permalänk | Kommentarer [5] Kommentera detta inlägg

 

Första kärleken

 

Läste detta och tänkte på min första stora kärlek. Det måste finnas fler som har ett minne av sin första kärlek.

 

Gammal kärlek rostar aldrig, brukar det heta. Men att putsa upp den första kärleken efter årtionden kan bli ödesdigert.
Minnena av den första kärleken är outplånliga och mer vanebildande än droger. Den som gör slag i saken och återupptar kontakten förlorar lätt kontrollen över händelserna, varnar en amerikansk forskare som studerat fenomenet i 14 år.

- Det är ingen vardagsaffär. Den börjar med ett telefonsamtal och slutar på hotell. Det går blixtsnabbt, säger psykologen Nancy Kalish vid California State University i Sacramento.

Tonårshormoner präntar för evigt in den första kärleken i hjärnans vindlingar. När man sedan hör personens röst eller berörs av henne eller honom aktiveras samma centra som stimuleras av kokain, enligt antropologen Helen Fisher som också studerat saken.
- Det har starkare kraft än ett beroende.

 

 

 Min första stora kärlek

 

Nyss fyllda 17 år reste jag till Travemünde för att förbättra min tyska och bodde hos tante Carla. Det visade sig att hon hade en son som pluggade till sjökapten. Kurt som han hette kom hem på helgerna.

Det sa ”klick” mellan oss till tante Karlas förtjusning. Varje sommar åkte jag till Tyskland. Min pappa ville inte att jag skulle flytta till Tyskland. Han motarbetade det och då var man inte myndig förrän vid 21 år och jag planerade att flytta till Tyskland på min 21 årsdag. Tante Karla hade ordnat jobb till mig. Min familj försökte prata mig till rätta. Ska du sitta själv i Tyskland och han är till sjöss hela tiden och kanske med flera barn som du ensam får ta hand om.

Nyförlovade var vi och hälsade på hans släkt i Bonn och tog en tur på Rhen

 

Kurt och jag förlovade oss då jag var 19 år. Han var då förste styrman och vi levde på breven som vi skrev till varandra och pratade i telefon ibland. Jag började själv tänka ska jag bara leva på brev och telefonsamtal. Väninnorna började dra ut mig för de tyckte jag behövde komma ut och dansa. Träffade min dotters pappa som charmade mig och efter tre månader friade han och hade köpt förlovningsringar. Jag hade inte berättat om Kurt och att jag var förlovad. Tog av mig ringen då jag gick ut och dansade. (Det skäms jag för idag)
 

Mina brev blev glesare och jag kunde konstatera att det var komplicerat att vara kär i två män. Mamma sa att jag var tvungen att vara ärlig och berätta för Kurt. Till slut ringde Kurt för hans båt låg i Södertälje. Jag åkte dit och berättade hur det var. Vi satt och spelade på hans grammofon True love om om och om igen. Vi storgrät båda två.

På bilden är vi lyckligt ovetande om att vi kommit in på östtyskt vatten med vår segelbåt och blev upplockade av en östtysk polisbåt som trodde att vi var flyende östtyskar. Jag har aldrig varit så rädd någon gång. 

 

I början av 80-talet var jag på genomresa på väg hem från en skidresa med min tredje man. Skrev ett vykort som jag lade i hans brevlåda i väntan på färjan hem. Jag chansade att han hade tagit över sin mammas hus i Travemünde. Jag skrev då mitt flicknamn och nya namnet.

 

Det tog inte lång tid förrän han sökte upp mig och vi träffades och åt middag på Djurgården. Pluggade då på Socialhögskolan. Han hade gift sig med sin kusin och fått två döttrar. Hans mamma hade alltid pratat om mig och frun kom inte överens med hans mamma.

 

Det slog gnistor mellan oss och vi sa att gammal kärlek rostar aldrig. Vi skrattade och hade roligt och vi blandade svenska, tyska och engelska. Han frågade om jag var lycklig och hade det bra. Han själv funderade på att skiljas. Han berättade att han ärvt pengar och skaffat ett eget rederi. Sedan dess har vi sporadisk kontakt via mail och telefon någon enstaka gång.

 


 Den här bilden fick jag via mail för inte så länge sedan. Han ser ganska välmående ut. Inte skulle jag byta ut min Mats. Blev lite förskräck då jag läste den här forskningen som jag refererade till. Det gäller nog att inte utmana ödet. Man vet vad man har, men inte vad man får. Min dotter är det bästa som hänt mig. Lyssna gärna på Grace Kelly och Bing Crosby.

Jag vet att han läser bloggen ibland för han lärde sig ganska bra svenska för att kunna tala med mina föräldrar.

 

Söndagen den 21 november 2010 kl. 15:01

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [11] Kommentera detta inlägg

 

Fredagsfräckis

Tre korta fredagsfräckisar

 

 

Vad har leksakståg och bröst gemensamt?
- Båda är menade för barn, men det är männen som leker med dom i slutändan!


Den ena tjejen till den andra:
- Gud utrustade mannen med hjärna och snopp, men utan tillräckligt med blod för att hålla bägge igång samtidigt.

 


Ha aldrig sex med en poliskvinna - hon säger bara stopp!
Inte med ett affärsbiträde - hon säger bara varsågod nästa!
Inte med en lärarinna - hon ger dig bara pekfingret om du gör fel.
Men gärna med en i hemtjänsten för hon säger:
- Upp igen! Vi försöker en gång till!!!
 

 

Lördagen den 20 november 2010 kl. 19:56

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [5] Kommentera detta inlägg

 

Tur att det finns änglavakt

Blev lite skakad igår då dottern tillsammans med äldsta sonen kört av vägen.

Det var en sprillans ny bil.  Det var oerhört halt ute och hon har varit van att köra en tyngre bil. Det är en krokig väg eftersom de bor en bit ut på Ekerö.

Hon blev stressad över att det en låg en plogbil efter henne. Plötsligt halkade bilen ner i ett dike och välte.  Tur att de båda inte fick en enda skråma, men chockade blev de båda två. Plogbilen hjälpte till att dra upp bilen. Vågar inte ens tänka tanken om det varit en bergvägg eller högre stup som de störtat ner i strax innan.  

 

Lördagen den 20 november 2010 kl. 02:27

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [10] Kommentera detta inlägg

 

Avknoppningar och etreprenad inom äldreomsorg

Snabbt jobbat av ordföranden i äldrenämnden. Kommunen hade begärt ett missiv idag från socialstyrelsen med dagens datum. Det är bara ett utkast och ingen rapport som jag fick med mailen. Den har inte behandlats i äldrenämnden ännu och därför vill jag av hänsyn till äldrenämnden och anhöriga inte att någon ska kunna googla och hitta preliminär info på min blogg. Ser inte helt mörkt ut. En eloge till ordföranden i nämnden. Fick det alldeles nyss. Fanns redan ett mail i morse från kommunen. Jag vill inte heller att någon tidningen ska få innehållet den här vägen.

 

Ibland kan jag i vissa frågor bli rödare än en ros. Allt fler verksamheter inom vården, skolan och äldreomsorgen drivs numera av globala företag med vinst som primära intresse. Pengar som hamnar på ett utlandskonto.

För företagen kunde upplägget inte vara bättre: köp till ett billigt pris och den löpande finansieringen (vinsterna) kommer ständigt finnas där i form av skattepengar. Oftast tar man ut vinster till bekostnad av kvalitetssänkningar.

Dessa uppgifter har jag hämtat från Ordfront som gjort en av Kent Wernes ambitiös granskning i Ordfront av privatiseringarna inom välfärdssektorn. Resultatet är rätt skrämmande.

 

Vinsterna är inga småsummor. Så gott som allt är finansierat med skattepengar. De sex vårdjättarna Carema, Capio, Attendo, Aleris, Praktikertjänst och Frösunda kunde år 2008 notera en vinst på 1,2 miljarder kronor. Carema toppar ligan på 326 miljoner kronor i vinst.

Det mest upprörande i Wernes granskning är att dessa storföretag är baserade i skatteparadis som Jersey och Guernsey. De betalar ingen skatt alls eller extremt lite.

 

 

Detta är en alldeles sann och tänkvärd historia hämtad från min vardag 2007 då jag jobbade i Vantör,Enskede, Årsta stadsdelsförvalting. Detta gjorde att jag åter tappade förtroendet för högsta ledningen och korkade politiker som inte har tillräckliga kunskaper. Gör som dom blir tillsagda av kommunen.

 

 

 

I december 2007 beslöt Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsnämnd i Stockholm att sälja hemtjänstverksamheten till två enhetschefer som startat bolaget Vantörs hemtjänst AB. Verksamheten hade då cirka 300 brukare och ett 40-tal anställda vårdbiträden och undersköterskor. Man brydde sig aldrig om att göra någon utredning om det egentliga marknadsvärdet på verksamheten som skulle knoppas av. Priset de fick betala vid avknoppningen var endast 69 500 kronor, en ersättning för de begagnade inventarierna.
 

Vantörs hemtjänst AB redovisade resultat för 2008 och 2009 den sammanlagda vinsten före skatt var 9,4 miljoner kronor. För en tidning DN gjordes en beräkning av en ekonomie doktor på Handelshögskolan i Stockholm. Han kom fram till att ett företag med så god avkastning skulle kosta minst 25 miljoner kronor om det såldes på en öppen marknad.

 

Kvaliteten förbättrades inte i verksamheten snarare försämrades den.

Regeringsrätten fastslog att Stockholms stad bröt mot kommunallagen när man sålde hemtjänstverksamheten i Vantör genom så kallad avknoppning. Domen kommer med stor sannolikhet få stor betydelse för alla fall där landets kommuner sålt verksamheter via avknoppning. Det var ett av många exempel.



 

 

Fredagen den 19 november 2010 kl. 17:02

Äldreomsorg | Permalänk | Kommentarer [11] Kommentera detta inlägg

 

Sex av tio boenden låser in de dementa ensamma på natten


Nyheterna idag måste tas med stort allvar att sex av tio demensboenden låser in boende ensamma på natten enligt rapporten. Jag blev fruktansvärt upprörd eftersom jag har en anhörig på ett demensboende. Skrev om det i bloggen den 8 november i år. Den gången  gällde det maten som jag smakade som jag ansåg inte var värdig människoföda.

 

Jag anade att det är så här på många ställen inte bara i Piteå som låser in de gamla. Tur att det finns modiga vårdbiträden som vågar slå larm.

Jag flög upp ur sängen och letade fram rapporten på socialstyrelsens hemsida och satte mig att läsa.  Lidingö sjukhus och Kaprifolen demensboenden ingick i undersökningen. Som anhörig blev jag orolig och vill veta om dessa två äldreboenden låser in de dementa på detta sätt. Skrev ett brev till ordföranden i nämnden idag.
 

Där jag föreslog att Lidingö stad redovisar resultatet av Socialstyrelsens undersökning då det gäller kommunens demensboenden. Det stod inte vilka demensboenden som låste in de äldre ensamma i Socialstyrelsens rapport.

 

Jag tycker det är svårt att få grepp om verksamheten.

Ställde mycket konkreta frågor till nämnden.

Förekommer det inlåsning eller inte på de granskade äldreboendena på Lidingö? Bad politikerna skyndsamt undersöka förhållandena utifrån rapporten.

 

Hade tidigare läst äldre och handikappsnämndens verksamhetsberättelsen och uppföljning av kvalitet och vilket resultat som framkommit för min anhöriges demensboende. Uppmärksammade nämnden på att en större andel av omvårdnadspersonalen saknade grundutbildning. Arbete med personer med demenssjukdom kräver god insikt och kunskap om demens. Det framgår inte av rapporten om de som hade utbildning har kunskaper om demens.

 

Det arbetar många med utländsk bakgrund som är vänliga mot oss anhöriga, av erfarenhet vet jag att det kan vara svårigheter att tillgodogöra sig kompetensutveckling om man inte behärskar svenska språket fullt ut.

 

Dessutom var jag kritisk till kommunens egen rapport om kvalitet och uppföljning. Det är en sak vad som sägs vid en uppföljning eller att det finns nedskrivna rutiner betyder inte att det i praktiken fungerar. Enligt kommunens verksamhetsberättelse finns det kvalitetssystem. Det var en hel del som jag inte har sett. Det fanns blanketter avsedda för anhöriga att lämna synpunkter. Jag har som anhörig inte sett några blanketter för synpunkter, förbättringsförslag eller fel och brister skrev jag i mailet.

Var är dessa placerade? Är dessa inte synliga får man inga synpunkter. Jag har framfört synpunkter på förbättringar som är väldigt enkla.Varför gav de mig inte en blankett som jag kunnat fylla i undrar jag. En ifylld blankett skulle sedan bearbetas och den anhöriga skulle få återkoppling inom kort stod det.

 

Jag vill se mer akiviteter på avdelningen istället för att TVn står på hela tiden. Jag har inte sett att de boende vattnar blommor, bakar och än mindre har terapi med keramik som det stod i rapporten. Rekommenderade nämden  ett oanmält studiebesök med någon från nämnden. Jag har i fyra år varit examinator för kvalitetsutmärkelsen i Stockholms stad. Min efarenhet var att i skrift var en sak, men oftast något helt annat i praktiken. Det var det vi examinatorer skulle genomlysa.

 

 

Jag frågade vilka krav staden ställer på det privata vårdbolaget för att öka personalens kunskap om demenssjukdom, samt att fler omvårdnadsperonal får grundutbildning?

 

Lidingö sjukhus demensboende har inte anpassade lokaler för dementa. Det är ingen hemlik miljö. Mer sjukhuslikt. Personalen har svårt att hålla uppsikt över de boende och låser så de inte går ut i hissarna. En demensavdelning ska flytta och jag undrar varför de dementa på den avdelning min anhörig finns ska vara kvar då övrig verksamhet flyttas eller avvecklas. 

Min fråga: Varför just den avdelningen ska vara kvar där de boende är i stort behov av en bättre miljö?

 

Tog också upp maten i mitt mail om "osmaklig mat" till både konsistens och utseende och smaken. Jag smakade på maten och undrade vad det var för mat. (Såg ut som mat till grisar)

 

Föreslog att någon i nämnden skulle görs en oanmäld inspektion vid en måltid. Skrev att de borde smaka på maten då och då. Skrev att nästa gång tar jag med kameran och tar lite bilder på mat och miljö. Det var ändock allhelgonahelg då jag var där. 

 

Bifogade en rapport från olika kommuner som heter Bättre Demensvård. Meningen är väl att kommunerna ska lära av varandra. Det finns många bra exempel där man förbättrat för de boende.

 

Slutligen bad jag att varje ledamot i nämnden skulle ställa sig frågan. Hur skulle jag vilja ha det när jag är gammal? Att åldras går fortare än man anar. Det är ni som fattar beslut nu som bestämmer hur ni själva ska ha det i en inte så avlägsen framtid.

Jag önskar svar och att mailet registreras som inkommande post.

Med vänlig hälsning
 

Undertecknat med mitt namn. En i nämnden känner jag väl som jobbade i Stockholm stad och han vet hur upprörd jag var då Gärdets sjukhem skulle upphandlas där jag tillsammans med sjukhuschefen hade jobbat med kvalitetsutveckling under flera år och sjukhemmet blev en förebild för andra sjukhem.

 

Finansen granskade upphandlingen och vilka krav kommunen ställt för kvalietskrav. Kvalitet är färskvara och hela vårt arbete raserades personal och chefer slutade.  Det tog inte så lång tid förrän kommunen fick bryta avtalet med den privata vårdgivaren och driva sjukhuset i kommunal regi.

Med det vill jag säga ställ krav på kommunerna för de har det yttersta ansvaret för att även den privata omsorgen av äldre sker med ett värdigt omhändertagagande av våra gamla.

 

Torsdagen den 18 november 2010 kl. 18:11

Äldreomsorg | Permalänk | Kommentarer [12] Kommentera detta inlägg

 

Inte visste jag att pilfink är utrotningshotad

 Pilfink

wildlifegarden.se/mata.html

Det var på den här adressen jag läste att Pilfinken var utrotningshotad.

På länken kan du läsa varför man ska mata fåglarna.

Blåmes och talgoxe

Nu har jag börjat mata fåglarna och vi har ett gäng pilfinkar som trängs med blåmesar, talgoxar och nötväcka vid fågelmatarna. Pilfinken brukar förväxlas med gråsparv. Pilfinken har chokladbrun hjässa, vit kind med svart fläck. Ibland kommer herr och fru hackspett och hackar på talgbollarna och nötterna.

Stjärtmes

Sällsyntare besökare är domherrar och den söta rödhaken med sina pigga ögon. Stjärtmesar brukar komma i en flock ibland.

Rödhaken väntar på sin tur

När det blir snö och marken är frusen brukar det sitta 15 koltrastar uppburrade i träden där vi har fågelmatarna. Jag ger dom russin och äppelklyftar varje morgon som de väntar på. En koltrasthane blev  tam  och flög fram och satte sig vid mina fötter för att fösäkra sig om att vara först i kön. Är det snö lägger jag russin äpplen och och hampfrö på små brickor. Slängde fågelbordet för ett par år sedan eftersom det var jobbigt att hålla rent. Tar in talgbollarna på kvällen då det är flera minusgrader ute och sätter ut dom på morgonen. Det går åt så mycket energi för fåglarna att hacka på djupfrysta talgbollar. 

 

 

 Blåmes

 

Stor Hackspett

 Vi matade hackspettar på vintern då vi bodde på Lidingö. När våren kom satt det en rad med hackspettsungar på räcket på uteterassen. Föräldrarna hade fullt sjå att  mata dunbollarna som hade en röd fläck på hjässan. Den vuxna honan saknar röd fläck. När hanen är vuxen sitter röda fläcken i nacken.

 

Jag väntar bara på att det ska upprepas där vi bor nu. Jag fick aldrig någon bild den gången. Vi hade ofta påhälsning av stenknäck. Tog en bild på en stenknäcksunge. Här har jag inte sett stenknäck så ofta.

 

Det är viktigt att ha buskar där fåglarna kan gömma sig som skydd. Ett år kom en sparvhök eller duvhök som jagade koltrastarna. Den kom otroligt snabbt.

När marken är frusen brukar jag fylla på lite ljummet vatten i vårt fågelbad och ta bort isskorpan som bildas. Är det snö ute får de vätska genom snön antar jag.

 

Domherrar utan sina fruar

Tidigare gjorde jag fågelobservationer som jag lade in ett registreringssystem till Sveriges Ornitologiska föreningen

Den 17 febr 2006 hade jag 15 olika fågelarter som sökte mat. I mars observarade jag ett stort antal sidensvansar, sparvhök, bofink. I april kom rödhake, sädesärla och i april observerade jag stenknäck bland många andra arter. De fåglar som idag har varit vid fågelmataren har jag sett att en del är ringmärkta. I våras hade jag besök av en liten kungsfågel som satte sig i vår stora en och jag stod helt andlös och tittade på den lilla fina fågeln. Smög in och skulle hämta kameran och då hade den flugit. Satte mig och väntade att den skulle kommat tillbaka.

 www.artportalen.se/birds/ Länk till Ornitologiska föreningen rapporteringssystem

 

Det är oerhört roligt att lära sig nya fåglar. Fåglarnas tack för maten är den vackra fågelsången på våren. Koltrastsången är otroligt vacker. På Lidingö hörde vi ofta näktergalen.

Lyssnar på alla fågelläten och försöker lära mig urskilja vilka fåglar som sjunger hos oss på våren. 

Den här länken roar även våra katter.

 sverigesradio.se/sida/default.aspx En jättebra sida om man vill lära sig hur olika fåglar låter.

(De som varit och kikat i albumet "fåglar" har redan sett dessa bilder)

Det är ju många som läser anonymt som kanske inte sett bilderna tidigare och jag har ju inte heller haft text till fågelbiderna i albumet.

 

Nötväcka

 

Onsdagen den 17 november 2010 kl. 16:38

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [10] Kommentera detta inlägg

 

Kortare dagar men bilden blev magisk

 Vill någon se bilden högupplöst finns den i Galleri på sidan (Album Vendelsö) på sidan högst upp. Klicka först en gång på bilden och sedan en gång till då blir bilden bättre. 

 

 Om jag får säga det själv blev bilden magisk. Tänkte inte ens läsa av minneskortet. Trodde det inte det skulle bli någonting och jag blev överraskad att bilden blev ganska bra. 

 

Gjorde ett sista försök att få en bild på den färgrika nötskrikan i dag. Egentligen hade jag tur i oturen som istället fick en bild helt oväntat på en hackspett istället för nötskrikan. När jag ändå var ute med kameran en sista gång knäppte jag av några bilder på måfå. Jag var helt bländad av solens nedgång. Såg inte att det gick en kvinna framför mig.

  

Igår gick solen upp 6.54 och ner 16.09. (se lilla rutan till vänster)
Chansen att ta en bra bild minskar, åtminstone för min del som är beroende av ljuset då jag tar bilder, nu när dagarna blir kortare och kortare. Jag har ingen som helst erfarenhet att fota då det är mörkt ute. Jag undrar hur de gör i norra Sverige som har ännu kortare dagar. Fotar ni utomhus så här års? 
 

 

Tisdagen den 16 november 2010 kl. 18:48

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [15] Kommentera detta inlägg

 

Tittut Hacke Hackspett!

Det var ett bra tag sedan jag såg en nötskrika i trädgården. När jag gick ut och hämtade tidningen i morse satt den där och lyste som en främmande fågel i sin färgrika fjäderskrud. Hämtade kameran ställde mig bakom knuten för att fota den. Den kom inte tillbaka trots att jag var ute i två omgångar.

 

Plötsligt såg jag att något rörde sig bakom en gren. Det var en hackspett som  stack fram huvudet och tittade på mig Vi lekte en tittutlek och det såg ut som den såg mig rakt in i  ögonen.

 

När hackspetten flög iväg såg jag att det var en hona för honor har ingen röd fläck bak i nacken.

 

Jag kom helt nära en liten söt blåmes som var så upptagen av maten och tog ingen notis att jag stod bara ett par meter ifrån den.

 

Vi får se om jag får någon bild på Nötskrikan idag. 

 

Tisdagen den 16 november 2010 kl. 13:23

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [12] Kommentera detta inlägg

 

Att skriva bok om sitt eget liv.

Här är en länk om du också vill skriva en bok om något.l

 

tryckabok.se/tryck-din-egen-bok

 

Min sambo har skrivit en bok om sitt liv. Manuskriptet ska vara klart före december annars hinner barn och barnbarn inte få den i julklapp. Boken är endast avsedd för familjen och Mats syskon och deras barn.

 

Jag har korrekturläst hela dagen. Det är märkligt att jag ser inte mina egna syftningsfel eller onödiga ord (också)(så)(sedan) Däremot ser jag det i andras texter. Vi kortade ner många långa meningar och boken blir  nu mer lättläst. Vi har mycket kvar att läsa igenom. Ibland hade vi olika åsikter hur man uttrycker sig i skrift. Det blir många bra fotografier i boken. Inte visste jag att han varit med och sprungit dagbladsstafetten och vann både i junior och senior klassen på samma dag. Hittade riktigt bra bilder som har legat i en låda.

Mats springer dagbladsstafetten på stadion och Tureberg vinner

 

Det var roligt att läsa om när pojken kom in på läroverket och fick stipendier. En lärare upptäckte hur duktig han var i idrott. Han började löpa 400 meter häck. Han gick med i Turebergs idrottsförening.  Han kom med i Svenska juniorlandslaget och fick tävla utomlands för Turebergs IF.

 

Vi har snart levt ihop i 16 år och det är mycket som jag inte visste om Mats. En hel del som jag läste kände jag inte till om Mats. Jag visste att de var sju syskon och hur fattigt det var i slutet av trettiotalet och fram till mitten av fyrtiotalet. Vi båda beundrar våra för föräldrar hur de kämpade på med små medel för att ta hand om sin familj.

 

Jag har nu kommit fram till tiden då han gick på seminariet och och pluggade till lärare. Han umgicks med Stikkan Andersson som också pluggade till lärare. Mats spelade trummor i olika orkestrar när han inte pluggade och idrottade. Dygnets timmar räckte inte till. Hur han rodde och tog med sig sina trummor vid spelningar. Släpade med trummor på buss och spårvagn. Han fick AT jazzens pris såg jag i ett tidningsurklipp. Jag fattar inte hur han orkade och hann med allting. 

 

Turebergare som tävlade i olika idrottsgrenar som togs ut till landslaget. Jag umgicks med fridrottare på Lidingö på den tiden som Mats känner.  När vi tillsammans korrekturläser blir det mycket att prata om och då går korrektur arbetet långsamare. 

 

Han träffade en dansk pige som gick på lärarseminariet i Danmark. Tredje gången de sågs friade han till henne. De gifte sig i Danmark med pompa och ståt då de var 21 år, fick två döttrar. Hon flyttade till Sverige och fick gå klart sin lärarutbidning i Stockholm efter många turer.

 

Det var roligt att läsa om Turebergs IF där Ted Gärdestads pappa var aktiv och de äldre bröderna till Ted.  Kenneth skrev alla texter till Teds musik. Ted spelade dragspel och sjöng och spelade då han var 5 år på idrottsföreningens fester. Mats presenterade mig för Teds föräldrar och Kenneth vid premiären på China teatern i Stockholm "Sol vind och vatten". 

 

Om Mats skaffar en hemsida får han själv berätta sin historia och jag tror hans barnbarn kommer att läsa boken med stort intresse. Äldsta barnbarnet frågar varje gång om boken inte är klar snart. Det har han gjort i tre  år nu.

Samarbetet med Bengt Lindqvist synskadad fd minister och hur Mats startade utbildning i ADB för synskadade är en del i boken. Han har skrivit fackböcker. Levt ihop med en psykoterapeut och erkänd konstnärinna i tolv år. Jag beundrar honom för han ser något positivt i alla människor. Lämnar inte ut något allt för personligt som skulle kunna skada någon.

 

 

 

 

 

Måndagen den 15 november 2010 kl. 21:03

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [19] Kommentera detta inlägg

 

Jamie Cullum en fantastisk artist

 Jaime Cullum en fantastisk artist.
Även om ni inte gillar jazz och bop så lyssna och se Jamie Cullum. Ge honom en chans! This is my music. I just love it.
Han är född 20 augusti 1979, är en engelsk jazz- och popartist, sångare, pianist och låtskrivare. Lägger upp några klipp för att visa hans allsidighet. Han använder flygeln ibland som trummor och spelar på strängar och kan inte sitta still.
Jag har blivit en stor beundrare av honom. Jag är inte ensam i världen om det. Jag såg och hörde honom första gången på TV i ett klipp från en konsert i England. Både Mats och jag blev helt tagna av hans mångsidighet och musikaliska begåvning och framträdande. Det var en bejublad konsert.
 

Lyssna på "Mrs Robinson" i Cullums tolkning.

 

 www.youtube.com/watch


Vi blev genast intresserade och började läsa på Googel. Han skulle då komma till Cirkus i Stockholm i juli 2005 och vi köpte våra biljetter i slutet av februari. Det var mest ungdomar på den här konserten och vi lyssnade på ett samtal i foajen mellan några yngre i 20-års åldern som hört honom i London som sade att de tyckte han var grymt bra. Folk var helt galna den kvällen och ingen kunde sitta stilla och publiken ville bara ha mer och mer.
 Jag brukar inte busvissla, men jag kunde inte låta bli. Mats brukar bli generad då jag busvisslar som jag lärde jag mig då jag ville kalla in vår Dalmatinerhund. 

 

Jamie Cullum debuterade 1999 med albumet Heard It All Before som bara gjordes i 600 exemplar. Originalen kan hittas på eBay för flera tusen kronor. Efter detta album kom bästsäljaren Pointless Nostalgic som senare kom att bli den stora anledningen till att han 2003 skriver kontrakt med Universal, som vann kampen mot Sony om att få släppa Jamies tre kommande skivor. I oktober 2003 släppte Jamie Cullum sitt tredje album,"Twentysomething", som snabbt blev det mest sålda albumet genom tiderna inom jazz i Storbritannien.

www.youtube.com/watch
 

låten "All At Sea" tätt följt av Radiohead-covern "High and Dry". 26 september 2005 släpptes hans album "Catching Tales".
I oktober 2005 åkte Cullum ut på en världsturné för att marknadsföra Catching Tales. Denna turnén varade till i december 2006. Efter turnén valde han att ta ett ledigt år för att skriva låtar till ett nytt album samt att arbeta med andra sidoprojekt. Ett av dessa projekt har varit att han i november 2007 turnerat i Storbritannien som gästartist åt basisten Geoff Gascoyne. 2008 gjorde Jamie en låt till Clint Eastwoods film "Gran Torino" som fick samma namn. Lägg Jamie Cullum på minnet.

  www.myvideo.de/watch/7233948/jamie_cullum_Gran_Torino

 

Måndagen den 15 november 2010 kl. 00:05

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [11] Kommentera detta inlägg

 

THE POLICE

 

Police återförenades tillfälligt 2007 och gav en konsert på Globen i slutet av augusti det året.

 

Vi hade lyckats få biljetter och var på Globen den kvällen. Det året var det  också 30 år sedan Sting bildade Police tillsammans med Stewart Copeland och Andy Summers. Det var en av mina mest minnesvärda konsertkvällar. De hade då inte varit i Sverige sedan 1984.

 

Jag påmindes om det idag då jag tittade på TV 1 en amerikansk pratshow där medlemmarna i Police medverkade. 

 

"Roxanne" Är min favorit låt kanske för vårt barnbarn Roxanne som fyller 14 år den här månaden fick heta Roxanne efter låten. Andra bra låtar är "Don't stand so close to me" och "Every breath you take". The Police splittrades i mitten av 80-talet. 

 

Klipp finns 12/11 i SVT1. Idag gick det i repris. Jag brukar titta på reprisen på söndagar. Pratshow med Elvis Costello som programledare, där både han och gästerna framförde sin musik var för sig och tillsammans med varandra.

 

Söndagen den 14 november 2010 kl. 17:18

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [8] Kommentera detta inlägg

 

Om släktforskning och rötterna

 Idag på farsdag när jag skulle hjälpa Mats att leta efter uppgifter på sina morföräldrar kom jag att tänka på den här bilden som jag hittade i en bok som både min morfar och farfar är med på. De var ju fäder till min mamma och pappa. Jag hade ingen bild på min morfar för han dog en mycket tragisk död då min mamma bara var knappt två år.

Idag frågade Mats hur han skulle göra om han ville ta reda på mer om sina morföräldrar. Själv har jag  inte aktivt forskat på ett tag. Bad att få veta hans mammas hela förnamn och vad hon hette som flicka innan hon gifte sig. Jag gick in på Family Search. Mormonerna har kartlagt hela Sveriges befolkning långt tillbaka i tiden. Nu behöver man inte beställa mikrofilmer som jag gjorde när jag började släktforska i mitten av 70-talet.

 

Mats blev överlycklig för han ville ha uppgifterna för sin bok för han har bilder på sina morföräldrar och han visste inte när och var de föddes. på ett ögonblick tog jag fram massa uppgifter om förfäder på hans mammas sida. hans kusiner etcNu är nog han upptagen resten av dagen. Om någon mer vill veta när förfäder är födda och vilka deras föräldrar var så är detta en länk som inte kostar något. -Varför har du inte berättat det frågade han, mmen hade ju aldrig frågat mig. Ett bra sätt att börja sin släktforskning sedan kan man fortsätta att forska runt sina förfäder i soldatrullor, husförhörslängder domböcker med mera. 

www.familysearch.org/eng/default.asp   

 

Söndagen den 14 november 2010 kl. 13:18

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [10] Kommentera detta inlägg

 

Vetenskapligt bevisat att katter dricker med finess

 

Bilden som någon på zoomin trodde  var mina lurviga tofflor.

Det är Fridolf och Fritz som dricker vatten.

 

Jag läste för ett tag sedan rubriken " Katter dricker med finess"

Alla vet att hundar och katter lapar  inte vatten påsamma sätt.

 

Alla vet att det skvätter rejält när hunden ska släcka törsten.
Det beror på att den använder tungan som en soppslev när den

dricker. De flesta har också noterat att det låter mycket mindre

när en katt lapar vatten. Det stänker inte heller vatten runt om

kring skålen. I tidskriften Science avslöjar Roman Stocker

vid Massachusetts Institute of Technology i USA och hans

kolleger hur katterna egentligen bär sig åt.
 

Med höghastighetskamera fann man att katter bara doppar

tungspetsen när de lapar vätska. Tungspetsen bryter aldrig

ytspänningen på vattenytan. I stället fäster vattnet på

tungan och följer med uppåt när tungan dras tillbaka.

När munnen sluts klipps vattenpelaren av, och katten

kan svälja vätskan. För att det hela ska fungera måste

det skötas med precision. Katten doppar tungspetsen i

vätskan fyra gånger i sekunden, vilket är den perfekta

hastigheten. Varje gång får katten i sig cirka 0,1 milliliter

vätska.
 

Forskarna granskade även andra kattdjur. Det visade sig

att de alla drack på samma sätt, men att de stora arterna,

tigrar, lejon och jaguarer, lapar i något långsammare takt

eftersom de har större tungor än en vanlig katt.

Fördelen med att dricka på det här sättet är att katterna

inte blöter ner morrhår och kinder. Och samtidigt visar de

än en gång att det mesta katter gör, det gör de med finess

 

Lördagen den 13 november 2010 kl. 22:57

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [12] Kommentera detta inlägg

 

Hår som varken är kort eller långt

 

En gråhårig tant möter en rödhårig tant.
- Hur känns det att ha håret brinnande sådär? undrar den gråhåriga.
- Det borde väl du veta, som bara har askan kvar... svarade den andre.
 

Är det kanske lite roligare med rödfärg än att vara askgrå, om man för övrigt är en beige typ. Vid 50 blev jag nästan vithårig fram på vissa ställen och var fortfarande mörk där bak. Kanske minns någon Lasse Holmqvist med sitt vita hår på ett ställe. Min vita fläck blev mycket större. Då sa frissan att jag skulle bleka håret och bli blondin för omväxlings skull. Så klippte hon det lite busigt. Det passade bra just då för jag skulle resa till Australien och Nya Zeeland och då blev mitt hår vitt i solen.

 

 

När jag förändrat mitt liv har jag alltid ändrat både frisyr och färg på håret.

Jag kanske var en kameleont i mitt tidigare liv. När min fd. make började flörta med blondiner. Ja då passade det mig att bli blond. Ibland gör man konstiga handlingar. Mats sade att han gillade rödhåriga kvinnar och jag tror inte att han märkte att jag blev blev rödhårig för han brydde sig egentligen inte om utseende. Jag hade på ganska kort tid förvandlats från brunhårig, långhårig till korthårig blondin till morotsfärgad. Jag började undra vad jag höll på med. Sedan sa Mats att han inte tyckte om morotsfärg och då färgade jag håret i min mormors färg som var kasanjerött hår. Då jag var runt 25 år

 

var det min färg på håret. 

Jag undrar just hur många fler än jag som inte känner sig fräsch om håret är fult. Jag sparar till långt hår som jag bara kan sätta upp i en knut. Har inte ens fått ihop till en liten råttsvans än. När jag har kort hår så får jag klippa det ofta och jag lägger hellre pengarna på något annat. Sist blev det etappklippt. Det kommer att ta lång tid innan det blir långt igen. En stor del av mitt liv har jag haft riktigt långt hår.

 

Den här frisyren passar nog en 24 åring som jag var när bilden togs .

Håret blev längre och längre.

 

Tänk om jag sparat mitt långa här då jag klippte av det. Då hade jag kunnat  använt det och fått en bra frisyr av löshår till en knut nu.

 

När Mats och jag förlovade oss var jag nästan morotsröd med långt hår.

Han kan inte ha sett det som inte gillade moröttsrött hår på kvinnor. Nu drömmer jag om en lite tuff frisyr och ingen kärringfrisyr som jag tvingas till med den här längden på håret. Den här gågen ska jag inte låta någon frissa klippa 10 cm då jag bara vill klippa bort slitna toppar.

Kanske något i den här stilen.

 

 Hur ska man ha håret i min ålder? Är det någon som har ett förslag?

 Killar har det mycket lättare tror jag, eller har jag fel?

Min dotter har haft samma frisyr sedan hon var barn, nja hon hade lockar tills hon fyllde två år och jag klippte henne. När hon var fjortis revolterade hon och skaffade lockar igen.

  

Ett långt hår kan man göra en frisyr av som duger även vid högtidlga tillfällen 

 

Lördagen den 13 november 2010 kl. 01:40

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [10] Kommentera detta inlägg

 

Gös med dijonsenap och gräddsås.

2 PORTIONER

2 gösfiléer

Dijonsenap

salt och citronpeppar

grovt rågmjöl

 

SÅS

  • matlagningsgrädde
  • vitt vin
  • fiskfond eller fiskbuljongtärning
  • salt och peppar
  • maizena
  • dijonsenap salt och peppar

FISKEN

  • Bred innersidan av gösfiléerna med dijonsenap
  • krydda med salt och citronpeppar
  • vik ihop fléerna
  • vänd de ihopvikta filéerna i rågmjöl
  • Stek gösen i en stekpanna gyllenbrun
  • efterstek på mycket låg värme tills den är genomstekt.

Såsen:

Värm ca 3 dl matlagningsgrädde och knappt ca 1 dl vitt vin

med ca 1 msk Bongs fiskfond

smaka av såsen med salt och peppar och ca ett par teskedar dijonsenap

(Jag brukar smaka av såsen och har svårt att ange exakta mått)

Använd dina smaklökar

Red såsen med Maizena då såsen kokar upp.

 

Dekorera fisken med en citronskiva. Ärter tror jag kan vara gott till på tallriken.

Gösen serveras med potatis och lägg en klick smör i kastrullen då vattnet hällts av och strö över finhackad dill.

Servera sallad vid sidan om.

Tyvärr blev bilden inte så bra då potatisen kom i förgrunden och citronskivam skymmer fisken.

 

Information om Gös på länken nedan
www.svenskfisk.se/fiskar-och-fisket/vanliga-arter/gös.aspx

 

Fredagen den 12 november 2010 kl. 06:22

Recept | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Ett magiskt ljus idag

Det blev ett magiskt ljus så vi försökte lura ut katterna på en promenad. Nej de satte sig vid den öppna dörren och vägrade gå ut. Då tog Mats och jag en liten promenad på vår väg. Vi brukar aldrig promenera på vägen med katterna så det blev lite omväxling för oss. Vi tog med oss varsin kamera och tog lite bilder. Försöker visa hur fint ljus det var. Det blev inte någon längre promenad för det var så halt ute idag.

 

Grannen mitt emot

Närmaste grannen på vår väg.

Vi har varit och blivit besprutade med vaccin mot influensa bland alla andra pensionärer över 65 år.  Vi hör till Vendelsö vårdcentral, men i idag skulle vi handla inför helgen och då slog vi två flugor i en smäll och passade på att vaccinera oss på vårdcentralen i Brandbergen. Tack alla skattebetalare att vi pensionärer får vaccinera oss utan kostnad mot flunsan. Det var många äldre med utländsk bakgrund. Talade med en man med turban som var trevlig medan vi satt i väntrummet. Han hade bott väldigt länge i Sverige och tyckte det var skönt att vara pensionär.

 

Det var extrapris på färsk gös i fiskdisken. Nu bloggar jag mitt i  matlagningen och jag ska försöka exprimentera med Dijonsenap, vin, grädde  citronpeppar, fiskfond, rågmjöl samt salt.  Om det blev gott lägger jag ut hur jag tillagade gösen.

Snart är det dags att matlagning på TV Halv åtta...på fyran.

 

 

Torsdagen den 11 november 2010 kl. 19:00

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [10] Kommentera detta inlägg

 

Tar med en flaska vin till demensboendet vid nästa besök.

 

Nästa gång jag besöker syrran på demensboendet ska jag ta med några halvflaskor med hennes älsklingsvin som är Bourgogne.

 

Det här med att de äldre i särskilda boenden inte skulle få dricka vin eller öl måste bero på att äldreboenden inte har utskänkningstillstånd.

Jag har ju rätt att ta med en flaska vin och bjuda henne på. Hon var ju dement innan hon kom in på "Hemmet" Då drack hon vin och ibland tog hon en whisky tillsammans med maken. Det gjorde henne bara gott. 

Ett glas vin om dagen är nyttigt när man blir äldre.

 

Kollade med verksamhetschefen om det gick bra att ta med vin till syrran. Hade jag fått nej då skulle jag krävt en motivering. Nu sade hon att det gick bra. Det är klart att vissa mediciner går inte ihop med vin, men syrran äter inga mediciner. Sedan fick jag ett anhörig brev via mail att en demensavdelning skulle avvecklas. Vilket då? Det går ju aldrig att få tag i någon som kan ge ett besked. Ska dom klämma in alla på en avdelning?

 

Sökte hennes son för att berätta att när han besöker sin mamma kan han ta med sig lite vin och äta med henne på rummet. Han som är förtjust i god mat. Sade att han skulle provsmaka maten.

Har konfererat med min andra syrra och svägerskan till syrran att vi är observanta då vi besöker henne och ringer varandra då vi varit där och avrapportera till varandra. Sonen var så glad att jag varit där. Han har haft det otroligt körigt på sitt jobb dessutom ensamstående med två barn. 

 

Mina ögon går i kors i dag. Har googlat fram rapporter på socialstyrelsen, kommunens uppföljningsrapport för äldreboenden. Hittade en intressant undersökning från demensboenden i hela landet där olika team hade vidtagit åtgårder för att minska oro, stress och aggressivitet på demensboenden.

Vilka bra tips! Den ska jag ge till avdelningsföreståndaren. Det fanns massa enkla medel för att göra tillvaron trevlig och trygg för dementa.

Faktorer som påverkar negativt för den boende. Jag har ju jobbat i flera år tillsammans med en sjukhemschef med verksamhetsutveckling så det var samtigt roligt att uppdatera sig.  

 

Det gäller att ha bra kritik och mycket fakta och inte bara gnälla att det inte är bra. Då kan man komma med konstruktiv kritik.  

 

Onsdagen den 10 november 2010 kl. 18:49

Äldreomsorg | Permalänk | Kommentarer [15] Kommentera detta inlägg

 

Hur skulle du vilja ha det då du blir gammal?

Har du tänkt tanken hur just du skulle vilja ha det om du inte kan klara av ett boende hemma längre. Inte tänkte jag på det när jag var yngre. Vid 50 tänkte jag att det var långt kvar till pensionsåldern. Du har kanske äldre föräldrar. Har du tänkt tanken vad som skulle kännas bra för dig när det är dags för dina anhörigas äldreboende. Jag kunde aldrig tro att det skulle gå så fort att bli 68 år som jag är idag. Min andra syster som är 10 år äldre och och 78 år, hennes man är 88 år de är otroligt pigga och var nyligen i London och shoppade och såg musical och är hur alerta som helst. Så skulle jag vilja ha det om tio år. De är livrädda att hamna på ett boende som min äldsta syster har gjort.

Det är jag också. Vi har diskuterat frågan idag efter helgen då vi beökte ett demensboende. 

 

Faktum är att 18 procent av Sveriges befolkning är äldre än 65 år. Medellivslängden ökar i Sverige hela tiden.

 

Besökte min syster som är 17 år äldre än jag på ett demensboende. Jag kom precis då de satt och väntade på middagsmaten. Min syster lyste upp som en sol och reste sig upp och utbrast lyckligt
– titta min lillasyster kommer. Det är så glädjande att hon fortfarande känner igen mig. Jag var ganska hungrig och personalen frågade om jag ville hålla min syster sällskap på hennes rum och äta. De andra satt vid ett långt bord och fick en tallrik med mat framslängd på bordet. De fick inte ta själva och jag tror att de flesta hade klarat det.

 

De hällde upp ett glas saft till mig och syrran och slängde fram varsin tallrik med något som såg ut som en spya. Jag smakade på maten och jag anser den var oätlig. Inga kryddor ingen sallad ingen fröjd för ögat. Det var hackade morötter som låg i en slemmig sås med några odefinierbara ”köttbitar” och något hårt som såg ut som korvbitar . Grismat vill jag kalla det för. Jag kände att det var en skymf mot de äldre. Det var totalt smaklöst och jag kunde bara ta ett par tuggor. Mats kom lite senare och han var också hungrig. Jag gav honom min tallrik och han sade
–jag brukar inte vara kräsen sa han, men det här var det värsta. Varför inte göra måltiden lite trevlig.

 

 

Jag har beskurit bilden för jag har inte frågat syrran om hon ville bli publicerad på min hemsida. Det är måltiden jag vill visa.

 

 

Åtminstone en helg skulle det kunna vara tillåtet med ett glas vin till maten för den som vill. Vid högtider snaps, öl och sill. Jag vill inte bli fråntagen mina rättigheter när jag blir gammal. Varför ska man bli fråntagen sina vanor? Syrran levde som jag innan hon hamnade här. Är man en bit över 80 tycker jag att det finns inte någon bli risk att bli alkoholist, eller vad handlar förbudet  om.

Ska åka dit igen vid middagstid och bjuda henne på ett glas vin nästa gång.


Då kanske de slapp sömnpiller till natten. Tänk vad ett husdjur skulle vara bra om alla anhöriga är med på det. Jag försökte genomföra det då jag jobbade och fick Kommunalarbetarförbundet emot mig för personalen kunde vara allergiska. De gamla är i alla fall inte allergiska.

De har inga aktiviteter bara en TV som står på hela tiden med program som egentligen bara oroar.

 

Undrar om jag inte ska smuggla med en katt nästa gång, men då får jag kanske besöksförbud.


Jag har tipsat personalen om att de kunde visa någon svensk film som är igenkännande för dem och det finns bildspel med lugna fina bilder från natur och sådant som de känner igen. Någon DVD finns inte och jag tycker inte att jag ska behöva köpa en sådan. Jag har en fotoram som jag kan ladda med gamla  bilder från hennes barndom med hjälp USB minne som jag ska ta med mig nästa gång.


De privata vårdbolagen går med stora vinster och det inte billigt med ett särskilt boende för de anhöriga. Kollade en uppföljningsrapport och på de två avdelningarna för demensboende saknar 78 procent av personalen grundutbildning. Dvs vanlig vårdbiträdesutbildning. Hur många som har utbildning i demenssjukdom framgick inte. Säkert inte någon. Inde ens avdelningsföreståndaren hade det såg jag i en kritisk rapport från Länstyrelsen.

 

Det borde vara obligatoriskt med utbildning om demens om man ska jobba på en sån avdelning.

Jätteviktigt hur man bemöter och förstår personer med demens.

De var inlåsta då jag kom och enligt Socialstyrelsen får man inte låsa in de gamla utan att kunna öppna själva. I ett demensboende ska lokalerna  vara utformade och personalen dimensionerad så det går att hålla uppsikt över de boende. De öppnade genast dörren och ställde upp den. De hade nog inte förväntat sig att någon anhörig skulle dyka upp vid den tiden.

 

När jag blir riktigt gammal skulle jag helst vilja fortsätta att bo hemma så länge som möjligt, men sen då. Ja med hjälp från hemtjänsten och snöskottning på vintern kanske det skulle gå ett tag.


Om jag blir dement vill jag bli bemött med respekt och inte behandlas som ett barn även om hjärnan inte fungerar som den en gång gjort. Det sägs att demens är en anhörigsjukdom. Jag blev ledsen för hon brukar alltid vara positiv och glad. Den här gången sa hon att de inte var snälla. Det har hon aldrig sagt tidigare. Jag vet inte om hon menade personalen eller de boende. Kände att nu får jag rådgöra med hennes son, svägerskan, min andra syster hur vi ska gå vidare. Min dotter är sjuksköterska i en annan kommun inom omsorgen så jag får jämföra hur de jobbar.

 

 Jag vet inte riktigt vad man kan kräva. Det är nästan aldrig andra anhöriga där samtidigt då vi besöker henne. Dessutom var alla foton inte på plats och allt var bortplockat som brukar vara framme som hon gillar.
Hoppas detta inte skapar ångest för er som orkat läsa till slutet för att bli gammal, men vi 40-talister får lobba för en bättre omsorg innan vi hamnar i omsorgsträsket.
 

 

Måndagen den 8 november 2010 kl. 17:23

Äldreomsorg | Permalänk | Kommentarer [19] Kommentera detta inlägg

 

Det var så fint med alla ljus

Det var så fint på Lidingö kyrkogård med alla ljus. Kyrkan hålls öppen hela dagen på alla Helgons dag. Man kan sitta och lyssna på orgelmusik. Lidingö Motettkör fanns på plats och  Lidingö församlig delade ut buljong med tilltugg.

Vi tänker på dig och tände ljus.

Jag tycker min son har fått en fin gravplats. Innan det blev gravplats så fiskade sonen gäddor här som lurade i vassen. Dammen mynnar ut i Kyrkviken. I somras samlades vitkindad gås här i dammen.

Bilden är från förra årets Alla helgons dag.

I år hade hans bästa kompis lagt en fin vit mosskrans och skrivit ett kort att han saknade honom och en hälsning från Paul hans bästa kompis. Vi ses på andra sidan stod det på kortet. Syster Ann hade lagt ett mosshjärta med rosor på. Jag satte ljung och klippte bort spretiga roskvistar.

Vi tände ljus och stod där en stund. Det var många fler gravstenar som tillkommit och det var unga som dött 2010 och 2009 som var födda 1975 och och en var född 1979. Tragiskt då unga dör som inte fått leva ett helt liv.

 

Lidingö Kyrka

 

 

Söndagen den 7 november 2010 kl. 18:12

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [14] Kommentera detta inlägg

 

Vilket vin ska vi ta till maten?

 

1. I bloggen den 5 november skrev jag i tre avsnitt om vita viner i nyhetsutsläppet 

2. Vad vi ska tänka på när vi väljer vin till fisk och skaldjur

3. Rieslingdruvan och Viognier druvan med ankytning till de viner som rekommenderades av munskänkaren.

 

Idag om rött eller vitt till olika kötträtter.

 

När jag ser dessa vackra djur skulle jag helst vilja bli vegeterian, men jag är ju uppfostrad  med att äta lamm och kalv. Som barn stod jag bakom knuten och såg på slakten och kunde knappt äta köttet 

 

Nu till vintipsen.

Lammkött och vin är en bra kombination. Här är det nästan så enkelt som att om du väljer ditt röda favoritvin kommer det att passa, under förutsättning att det inte är av det allra lättaste eller allra fylligaste slaget.
Lamm av idag har inget av den "yllesmak" som man förr förknippade det med. Det ljusa köttet är mört, magert och smakrikt och passar väldigt bra tillsammans med vitlök och örtkryddor som rosmarin och timjan.
Naturligtvis kan den som hellre dricker vitt vin göra det. Välj ett fylligt och smakrikt sådant med fatkaraktär.

 

Kalv är ett ljust och mört kött med fin smak. Det går att variera i det oändliga och här gäller i högsta grad att det är tillbehören som styr. Ju smakrikare tillbehör, desto mer smak på vinet.
Är det stekt brukar rödvin bli bäst, men rätter av kalvfärs ätes gärna med vitt vin till.

 

Dilkött på kalv eller lamm.

 

Till det passar ett rött vin med bra fruktsyra och lite bärig smak dvs ett lättare vin. En vit Sauvignon blanc är ett alternativ.

 

Vilt, älg, rådjur, Hjort

 

En lätt tumregel är att ju kraftigare  och smakrikare ett kött är desto smakrikare och fylligare behöver vinet vara. Den klassiska,drycken till vilt är rött vin. Bland de röda vinerna kan du leta i alla smaktyper utom bland de mjuka och bäriga. Vill du ha vitt är smaktypen fylliga och smakrika.

Till tjälknöl väljer jag en tempraniliodruva grand reserva eller reserva från Spanien och en smakrik Cabernet Sauvignon är ett alternativ.  

 

Rätter av nötkött kan vara allt ifrån Pasta Bolognese, dvs köttfärssås och spaghetti, till Tournedos Rossini, vilket man förstås får ta hänsyn till i dryckesvalet. Lägger man ner mycket tid, pengar och kärlek på en maträtt är det synd att inte lyfta det hela ett snäpp till, vilket man kan göra med rätt dryck till. Det kan vara bra att känna till att ju blodigare köttet är, desto mer strävhet klarar det av. 
 

 

Med andra ord, ett vin som är mycket strävt kommer att upplevas mjukare om man inte steker köttet helt igenom. Det beror på icke koagulerade proteiner, och samma effekt får man om man har grädde i såsen

Fläsk är ett magert och mångsidigt kött som tillreds och smakar olika beroende på styckningsdetalj. Dryckesvalet får till stor del styras av tillbehören och tillagningssättet.
 

 

En stekt fläskkotlett med rödvinssås och frasstekt potatis tål ett rödvin med lite smak, medan bräserad fläskfilé med gräddsås passar bäst med ett vitt vin. Stekt fläsk med bruna bönor å andra sidan är väldigt salt, och där passar en besk pilsner bäst.

 

Man brukar tala om tamfågel och vildfågel. Till tamfågel hör kyckling, kalkon, gås och anka. Till vildfågel hör till exempel duva, ripa, tjäder, orre, fasan, rapphöns och vaktel. De tre sistnämnda har en mild viltsmak eftersom de är sädesätande, dryckesvalet till dessa blir ett rött, inte alltför strävt vin.

Vita viner bör vara fylliga & smakrika för att räcka till. Till fet fågel, som anka, behövs ett vin med hög fruktsyra. Och till de kraftigt viltsmakande fåglarna passar fylliga röda viner som är strama och nyanserade samt fruktiga och smakrika.

Svamp är en naturens gåva till vinälskare! Ett vitt vin som är fylligt & smakrikt och gärna fatlagrat, passar som hand i handske med svamp och speciellt med trattkantareller. Röda viner ur alla smaktyper går naturligtvis också utmärkt,
en allra bäst går de kryddiga & mustiga röda vinerna som ofta har en tydlig fatkaraktär.

 

Min absoluta favoritdruva är Syrah eller Shiraz som den också kallas. Man är ganska säker på att druvsorten har uppstått i Rhônedalen. Dess föräldrar är troligtvis de bytydligt mindre kända dureza och mondeuse blanche. Till Australien kom shiraz med James Busby, ofta kallad den australiska vinodlingens fader, år 1832 tillsammans med ungefär 400 andra europeiska druvsorter.

 

Heta rätter med chili brukar jag ta öl till. Det går med ett vitt friskt vin.

Äggrätter och sparris går inte heller så bra ihop med vin. 

 

Söndagen den 7 november 2010 kl. 08:03

Tips från Munskänkarna | Permalänk | Kommentarer [13] Kommentera detta inlägg

 

Röda viner som provats av munskänkarna som kommer 15 november 2010

Igår skrev jag i bloggen om vita viner som kommer på systemet den 15 november och i dag har turen kommit till röda viner.


Ett vin som provats av Munskänkarna som bedömdes vara bra och prisvärt
kommer från Italien.


2007 Vino Nobile di Montepulciano
Terra Antica , Italien
159 kr
Nr 94848

 

Vinet beskrivs ha en stor utvecklad doft med inslag av körsbär, fat, läder och tobak. Medelfyllig, utvecklad smak med god början, sammansatt med god längd och stramt slut med liten angenäm bitterhet. Vino Nobile har en tilltalande karaktär


Vino Nobile di Montepulciano är ett kraftigt rött vin från södra Toscana och området kring staden Montepulciano. Vinet är domineras av druvsorten Sangiovese, i Montepulciano ofta även kallad Prugnolo Gentile, men innehåller ofta en liten del t.ex. Canaiolo Nero. Det är ett relativt tanninstint vin med mycket frukt och kraft som passar utmärkt med kötträtter, pastarätter och det mesta med tryffel, porcini och murklor

 

Terre da Vino Barbaresco
Italien
150 Kr
Nr 94808

 

Utvecklad doft med plommon, slånbär, fat, , lite tjära och gummi. Medelfyllig, utvecklad och rätt sträv smak med bra syra, skaplig längd med nyanserade aromer och fast slut. Korrekt Barbaresco.

 

Barbaresco är ett vin som delar mycket med sin nära granne Barolo. Båda är gjorda med Nebbiolodruvan och från nära angränsande tomter av vinstockar i Piemonte. Den något varmare klimat Barbaresco, och som leder tidigare skörd, gör dessa viner en aning lättare och mindre komplexa än Barolo, om mer elegant och tidigare mogna. De delar mycket samma smakprofil med sina syskon men tenderar att vara mindre intensiv.

2001 Señoria de Uñuela Reserva Edicion Limitada
Bodegas Patrocinio, Rioja, Spanien.
159 kr
Nr 94835

Mogen och avrundad doft med doft av plommon, mogna röda bär, ek lite dill och svamp. Medelfyllig , lagom mogen, sammansatt smak med avslipade syror, bra balans, anständig längd och fast slut. Rioja som nått sin topp


Det billigaste vinet var från Portugal ett lite enklare vin som fick ett plus i kanten som var mer än prisvärt.

 

2009 Rapariga da Quinta Colheita Seleccionada Luis Duarte Vinhos , Alentejano, Portugal.
63 Kr
Nr 90078

Ung fruktig doft med drag av röda bär, plommon, lite örter och pinje. Medelfyllig, lite sötfruktig smak med strävhet, Schysst längd och balanserad syra. Mycket vin för pengarna. 
 

 I morgon skriver jag om vilket vin ska vi ta till köttet.

 

Lördagen den 6 november 2010 kl. 18:51

Tips från Munskänkarna | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Nyhetssläpp av viner den 15 november 2010

 Idag är det fredag och då är det flera som kanske tar ett par glas vin, åtminstonde gör vi det och det kanske passar bra med ett blogginlägg om vin och druvor. Vinerna ska finnas på systemet måndagen den 15 november. Jag skriver det här blogginlägget i tre delar. Sista avsnittet handlar om druvorna i det vita vinet som som är Riesling och Viognier i vinerna som rekommenderas. I morgon lördag skriver jag om de röda vinerna i nyhetssläppet.

 

Viner som kom 1 november

Av de viner som kom den 1 november fanns det inga direkta fyndviner, men de flesta är prisvärda. Ett par rieslingviner lyfts fram som mer prisvärda, nr 94590 157 kr och nr 94598, 239kr men jag köper inte viner över 150 kr. De dyrare vinerna önskar jag mig.

 

Viner som kommer den 15 november

 

Munskänkarna har provat vinerna som kommer på Systembolaget den 15 november. De anser att överlag är kvalitetsnivån inte överdrivet hög på vinerna. De flesta är dock prisvärda.

Vitta torra viner

De lyfter fram ett vitt vin som ett högklassiskt rieslingvin från ett av Rüdesheimer Bergs bästa läge från vinproducenten Johannes Leitz i Rheingau Tyskland som bästa köpet.

 

2009 Leitz Rüdesheimerer Berg Rottland
Nr 94861
Pris 149 kr (mer än prisvärt)

 

Vinet beskrivs som ren, god, ung fruktig doft med lätt avrundade toner av äpple, persika, päron, citrus och mineral. Medelfyllig torr, fruktig smak med god koncentration, nyanserade aromer, oantastligt längd och fast slut. Utmärkt Rheingauriesling för prislappen, god redan nu men kan också lagras upp till 10 år.

 

Det är inget vin till lutfisken. Jag ska köpa ett par flaskor och spara till gösen eller abborren i sommar.

 

Ett enklare torrt vitt vin som fått ett plus i kanten och som anses prisvärt
för 65 kr.

2009 Puychéric Viognier Foncalieu, VdP d`Oc, Frankrike
Nr 94756
Pris 65 kr

Avrundad, fruktig och lite blommig doft med drag av aprikos. Persika och viol. Medelfyllig, torr. Trevlig smak med fruktig kropp, viss viskositet, balanserad syra och fast slut. Druvtypiskt.

Väl värd att testa tycker jag. I morgon skriver jag om de röda vinerna i systembolagets nyhetsutsläpp den 15 november.

 

________________________________________________________________

Tumregel för val av vin till fisk och skaldjur

 

 

 

Ljusare fiskrätter, som kokt torsk, sjötunga med vitvinssås eller gratänger passar bäst ihop med ett vitt vin.

 

Tumregeln är att ju mer smak på maten, desto smakrikare vin. Fatkaraktär är inte alls i vägen, särskilt inte om fisken är stekt, friterad eller har smöriga/gräddiga tillbehör.

 

"Vitt till fisk och rött till kött" är en gammal ”osanning”. Visst kan man ha rött till fisk tycker många! Ett lätt, mjukt rödvin fungerar bra ihop till stekt fisk med smakrika tillbehör, till exempel svamp, men var beredd på att fiskens smak kommer i skymundan. Serverar man vinet svalt försvinner ännu mer av strävheten. Trots att smaken är delad föredrar jag själv vitt vin till fisk.

 

Bland skaldjuren kan man skilja ut hummer, havskräfta och pilgrimsmusslor som har en viss sötma i köttet. Det gör att viner med en liten restsötma passar utmärkt till. Men som alltid är det också tillagningssätt och tillbehör som styr.
Är skaldjuren halstrade kan vinet gärna ha lite fatkaraktär. Den rostade tonen vinet får från fatet harmonierar väl med grillytan.
Skaldjur som räkor och kräftor är ofta kokta i salt vatten. Det gör att öl är den bästa drycken till, men man kan också tänka sig ett friskt & fruktigt vin som har någon sötma.

________________________________________________________________

Viognerdruva och Rieslingdruva

 

Viognier är en grön vindruva av arten Vitis Vinifera som ger torra, lätta och kryddiga viner. Druvan kan också ge viner med en aromatiskt, blommig karaktär som påminner om vingummi, då i något mer alkoholstarka viner. Viognier är en druvsort med låg syra.

Viogner var för inte så länge sedan en druvsort på väg att försvinna, och fanns enbart odlad på en mycket begränsad areal i Rhône men har sedan blivit lite av en pop-druva. Den är framförallt vanlig i Rhôneviner, inte minst i vinerna från appellationerna Condrieu och Château Grillet i Norra Rhône, som är gjorda på 100 procent Viognier. Andra odlingsområden är Languedoc och Provence i Frankrike, Piemonte i Italien samt Kalifornien och Australien. På många ställen blandas Viognier med exempelvis Chardonnay. Den används även som inblandningsdruva i röda viner. Den utgör till exempel en liten men viktig del i vinerna från Côte-Rôtie i Norra Rhônedalen (Frankrike).

Viner på Viognier bör drickas inom några år.

 

 

Riesling är Tysklands mest spridda vindruva vilken framför allt odlas i Mosel-Saar-Ruwer, Pfalz, Rheingau, Mittelrhein och i Hessische Bergstrasse. Den anses vara kungen av druvor i Alsace i Frankrike och förekommer också rikligt i Österrike, framförallt i Wachau. Den odlas också på många ställen i Nya världen, och lyckas framför allt i länder och regioner med lite svalare klimat, såsom Kanada, delstaten New York i USA, Nya Zeeland och svalare delar av Australien.

 

Här besöker jag en vinkällare någonstans i världen

Rieslingdruvor i Rheingau, oktober 2005 Riesling ställer stora fordringar på var den odlas, eftersom druvan mognar sent. Rieslingviner utmärks av att de kan lagras länge, med bibehållen smak och kvalitet. De utvecklas ofta 10 år på flaska.

Från 1500-talet har Riesling betraktats som den kvalitetsmässigt främsta druvsorten i Tyskland, vilket på den tiden inkluderade Alsace. Det var dock först på 1700-talet som det började bli vanligt med vingårdar planterade enbart med Riesling. Genom DNA-analys i slutet på 1990-talet kunde det fastställas att Riesling är en korsning av den numera ovanliga druvsorten Heunisch (för övrigt samma druvsort som Gouais Blanc) och Vitis silvestris (eventuellt Vitis silvestris x Traminer).Denna korsning har sannolikt uppstått spontant.

Färgen är blek, med grönstick till guldgul. Smaken växlar lika mycket som jordmånerna där den växer. Skifferjordar ger viner med rökighet. Andra jordmåner kan ge viner med smak av såväl stål, tjära och mineral som blommor, jord eller kryddor. Lagrade rieslingviner känns ofta igen på doften av petroleum.

I Nya världen kallas den ofta Johannisberger Riesling, Rhine Riesling eller White Riesling och i Italien Riesling Renano. Den bör ej förväxlas med den österrikiska druvsorten Welschriesling.

 

 

 

Fredagen den 5 november 2010 kl. 17:50

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Hasse Alfredssons dialog med en gammal dam på tunnelbanan.

Hans Alfredsson är en mästare på att improvisera.
Åkte ibland tunnelbana och buss till jobbet. Då jag på var väg hem från jobbet tjuvlyssnade jag på ett samtal. Hasse Alfredsson klev på tunnelbanan vid gamla stan och satte sig mitt emot mig. Han tittade igenkännande på mig, men han sa inget. Tänkte säga ja, jag bor på Lidingö. Jag är allt för blyg att säga något. Jag har ju sett honom under alla år i olika affärer när man handlade på Lidingö. Jag var också ledamot i kulturnämnden och igenkänd bland en del lidingöbor. Såg ut som han tänkte säga något.


Det satt en äldre dam bredvid mig på sätet som var modigare än jag som började prata med honom.
- Är det inte Hasse Alfredsson? Eller är ni en dubbelgångare?
- Hasse Alfredsson svarar snabbt
- Jag är en engångare!
- Vafalls! säger den gamla damen
- Sa ni gengångare? Och sedan säger hon
- Ja men han är väl inte dö
- Jag menar Hasse Alfredsson
- Nej jag rör ju på mig svarar han
 

Så fortsätter samtalet och jag skulle ha skrivit upp allt de sa för den gamla damen fortsatte prata och han svarade.
Tyvärr kommer jag inte ihåg allt hon sa och vilka svar hon fick. Det sista jag hörde hon sa innan jag klev av var
-Jo, jag vill i alla fall tacka för alla trevliga stunder vi haft tillsammans.
 

Jag höll på att explodera av skratt så jag var tvungen att kliva av vid nästa hållplats och folk tittade på mig där jag stod och skrattade för mig själv. Det värsta är att jag inte kan sluta skratta då jag väl börjat och jag stod på perrongen och försökte tänka på något allvarligt. Har man en bok eller tidning kan man ju gömma sig bakom den och låtsas att man läser något roligt.
 

Jag fick senare en bok på jobbet som heter ”Tjuvlyssnat” som blev en stor humorsuccé då den gavs ut 2007. Den låg i flera månader etta på fackbokstopplistan. Kollegor brukade fråga har du hört något roligt idag på tunnelbanan.
 

Då man tjuvlyssnar andras samtal kan man få höra mycket roligt.
Den boken kan jag rekommendera!
Här kommer ett klipp med Malta Lindeman som improviserar och han kan knappt hålla sig för skratt själv.
 

 

 

Torsdagen den 4 november 2010 kl. 20:37

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [8] Kommentera detta inlägg

 

Guben i Låddan

Mitt möte med Martin Ljung.

 

Det var inte så länge sedan Martin Ljung gick bort och jag tänker på hur mycket glädje han spridit.  Svenska folket har fått många skratt tack vare honom. Ett gott skratt sägs förlänga livet. Då har han förlängt livet för hela svenska folket om det är sant.
I början av 60-talet var ”Gubben i låddan” högaktuell och vi skrattade  hejdlöst åt detta. Vem minns inte hans "Ester".

 I slutet av 50-talet och i början av 60-talet jobbade jag hos olika hovjuvelerare. Det här var 1960 eller 1961 hos Hovjuvelerare Franz Holm på Humlegårdsgatan. In kommer Martin Ljung som kund och vill beställa en klackring i guld och jag kommer ihåg att han ville ha en likadan till sin fru och ville ha olika förslag.


Jag blev ivrig och nästan full i skratt av att bara se honom och höra rösten. Jag tog fram olika klackringar för att visa modeller som vi tillverkat och det skulle vara en ring till lillfingret.

 

Han förklarade att han ville ha en sten i ringen och helst en brilliant. Stenen skulle inte vara så liten och jag frågade hur många carat på stenen han tänkt sig. Det där med hur många carat det skulle vara visste han inte. Jag skulle gå in i verkstan till kassaskåpet där vi förvarade våra brilliantringar och visa hur stor sten man fick om den var på 0,25 ct. eller 0,50 ct. eller större

Bakom disken ned mot golvet hade en kollega öppnat en låda varpå jag snubblar pladask och när jag reser mig fäller han kommentaren ” Ojdå det var visst en liten lådda i vägen, hur gick det. Jag flydde in på verkstaden och skrattade och grät för ont gjorde det men kommentaren LÅDDA var bara obetalbar. Skrattade så jag bad guldsmeden gå ut och visa brillianterna.

Han var omtänksam och undrade om lilla fröken hade gjort sig illa och han ville gärna fortsätta att tala med mig och avsluta beställningen. Han gjorde  en beställning på en lillfingerklackring i guld.

 

Långt senare då jag jobbade som persnaladministratör på Östermalm så visade det sig att Martin Ljung bodde i samma hus som vårt kontor låg. Jag hade en gång på 70-talet stött ihop med honom i en bar ute i Sandhamn och pratat med honom då jag såg ringen på hans finger och berättade att jag sålt ringen till honom.
 

Varje gång jag såg honom i början av 90-talet tänkte jag prata med honom och en dag sa jag du känner nog inte igen mig, men det var jag som sålde ringen du har på lillfingret. Efter det hejade han alltid glatt då vi sågs på Sibyllegatan.

 

Vid ett tillfälle skulle jag fotograferas utanför kontoret tillsammans med två seniorer för ett projekt som jag ansvarade för. ( Se bloggen den 13 sept. om äldresopor) Då kom Martin Ljung ut med två barnbarn gissar jag och hejade glatt. Reporten och fotografen frågade –Var det inte Martin Ljung? Jo sade jag och de undrade om han också jobbade hos oss. Jag svarade snabbt – Nja han jobbar i barnomsorgen. Reporten var på väg och springa ifatt honom, men jag hejdade honom och sa att jag bara skojade. Ja många roliga minnen har jag.

I morgon tror jag att jag ska berätta när jag lyssnade på ett samtal för inte så länge sedan mellan Hasse Alfredsson och en gammal dam på tunnelbanan.
 

 

Torsdagen den 4 november 2010 kl. 09:07

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [12] Kommentera detta inlägg

 

Mitt pinsamma möte med Dexter Gordon

I slutet av 60-talet hade goda vänner  en jazzklubb på Sturegatan i Stockholm. Café du Boulevard. Andra kvällar var det dans för mogen ungdom och frånskilda.

 

På måndagar kom en helt ny publik. Gösta var jazzintresserad och hade tidigare haft en jazzklubb i gamla stan. Måndagar var oftast musikerna lediga och kom dit. Lars Sjösten, Lars Fernlöf, Bernt Rosengren, Staffan Abeleen, Nanne Porres. Ja de bästa jazzmusikerna i Sverige kom dit och jammade. Det hände också att Monica Zetterlund tittade in. Red Mitchell kom till Sverige i den vevan.

 

En måndagkväll ryktades att Dexter Gordon skulle komma till Café du Boulevard. Jag fick växla några ord med honom och vi käkade köttbullsmacka

ute i köket. Jag förstod inte då hur stor musiker han var.

Dexter Gordon spelade med jazzens alla legender under sin karriär, inklusive Lionel Hampton, Louis Armstrong, Miles Davis, Charlie Parker, Sarah Vaughn med flera.

Gösta hade en en stor otymplig bandspelare som han bad mig sköta. Han visade mig var man knäppte på den och sa att det är bara att låta bandet gå. Plötsligt upptäcker Dexter att han bandas och slutade spela och sa på engelska "jag spelar inte inte förrän bandspelaren stängs av"

Publiken blev irriterad  på mig och jag visste inte hur man gjorde för att stoppa bandet. Jag såg mig förskräckt omkring efter Gösta. En man vid bordet bredvid såg min förtvivlan och ryckte in. 

Jag berättade 15 år senare om händelsen då vi lyssnade på jazz i Molde tillsammans med några kollegor till min make. Då utbrister en av kollegorna-"Var det du?" Det minns jag mycket väl för jag var där den kvällen.  Ibland är världen liten.

Efter spelningen krävde han att det som var på bandet skulle spolas bort.

 Nu har jag äntiligen fått en inspelning att dela med några som gillar jazz.

 

Onsdagen den 3 november 2010 kl. 14:38

Jazz | Permalänk | Kommentarer [15] Kommentera detta inlägg

 

Det hängde vita trasor och lakan i fönstren på husen i Enskede.

Idag har jag varit inne Stockholm och då tar jag bussen.

Vår vackra huvudstad.

 

Söders höjder och Katarina kyrka

Fick så bråttom idag till bussen så jag glömde logga ut. Jag har inte suttit framför datorn hela dagen om någon tror det. Jag hann inte ta med mig något att läsa heller så det var bara att sitta och stirra ut genom bussrutan.

 

När vi nästan var framme i höjd med Enskede hängde det trasor och lakan i varje fönster, hus efter hus längs Nynäsvägen. Vad sjutton är det där tänkte jag och var inte medveten om att jag pratade för mig själv.  Han som satt bredvid mig på bussen svarade att det var mot bullret. Va!! sa jag det kan väl inte hjälpa att sätta ut ett lakan mot buller, han log och sa det är en protest för de vill ha bullerplank. Oj vad dum jag kände mig. Jo det har stått i tidningen sa han. (Nu hade jag gjort bort mig igen) Hon läser inte ens tidningar såg han ut att tänka.

 

Tog en tidning på vägen hem vid Gullmarsplan"Mitt i söderort" Kan ju inte vara så pinsamt obildad om vad som händer i söderorterna i Stockholm.

 Ibland lönar det sig att protestera läste jag i tidningen. Stockholms stad har satt undan 92 miljoner kronor i budgeten för bullerplank längs Nynäsvägen. 

 Bilden i tidningen och fotograf var Ulrika Lind.

Nu har Mats fixat middag från frysen stinas örtkyckling med ris så jag fick för att skriva i bloggen och läsa systemmeddelanden.

 

Tisdagen den 2 november 2010 kl. 18:41

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

Tänk om vi får trav-och Galoppbana i Haninge

Idag har jag skrivit en blogg om hästar, dessa vackra och kloka djur. Det är första gången jag skriver om hästar. Blogginlägget är indelat i tre avsnitt med olika innehåll. Gillar du hästar?  Jag har länkat till en fotograf som tar fantastiskt fina häst- och naturbilder.

 

Trav och galopp

 

Haninge kommun har anmält intresse och tagit fram en plan för att skapa ett nytt häst- och sportcenter i Stavområdet. Enligt planerna ska det finnas travbana, köpcentrum och restauranger. Kommunen lyfter fram närheten till Berga Naturbruksgymnasium, veterinärklinik och ett flertal ridskolor som redan finns i kommunen.

 

Bilden är tagen i Tyresta by i Haninge

Haninge lär vara den mest hästrika kommunen i landet per invånare.

Eftersom Täby galopp ska flyttas och marken bebyggas med bostäder och kontor så är det flera kommuner som är intresserade av att få en travbana.

Är du galopp-och travintresserad läs gärna artikeln om de alternativ som finns för förläggningen av en travbana i Stockholms regionen

 

 http://www.skandinaviskgalopp.com/servlet/VSP?id=sg&lang=&page=prefArtitem.vsp&$dialog.IDITEM=S000005619

 

Är det någon som vet åt vilket håll det lutar då det gäller intresserade kommuner som kan få travbana i de aktuella Stockholmsregionerna.

 

Vackra bilder på hästar fotade i Haninge.

 Fotografen som tagit bilderna mötte jag i Tyrestaskogen och den gången hade han fotat en räv. Han har tagit otroligt fina bilder på hästar. Bilderna måste ses. Jag har lagt upp en länk till hans hemsida. Passa gärna på att titta på andra naturbilder och fåglar på den hemsidan.

Hans sida är väl värt ett besök. Det är lätt att hitta bilder på hans i blogg.

Låt dig inspireras av Photoimagine!

 http://photoimagine.wordpress.com/category/hastar/

 

Mina bilder nedan

 

Den här bilden har jag tagit vid Tyresta by i Haninge

 

Det är många som är fotointresserade på zoomin och det är trevligt att surfa runt och titta på bilder. Då jag surfar runt med tärningarna hamnar jag ofta hos någon hästintresserad som har en eller flera egna hästar. Hästar är vackra och intilligenta djur och jag skulle gärna haft en egen häst när jag var yngre. Det kunde jag bara drömma om. Det är säkert flera som har drömt om det och som förverkligat sina drömmar. Många på Zoomin har tagit mycket bra bilder

 

Inte alltid så lätt att komma upp på en hästrygg

 

Oj var tog hästen vägen?

 

 

Min sons första ridlektion i träskor 

 

Minns arbetshästarna från min barndom.

 

Jag har alltid tyckt om hästar ända sedan jag var barn och var på sommarlov i Möklinta. Då hade man hästar som arbetshästar och de var till stor hjälp i  skogen på vintern och vid vårens plöjning, sedan vid höskörden på sommaren. De här bilderna är tagna med en gammal lådkamera på 50-talet

jag tillbringade mycket tid med hästarna och satt i stallet och sjöng en slagdänga på den tiden "En sliten grimma hänger i mitt stall" som man kunde höra på radio med Kacka Israelsson. Då hängde de med läppen och "njöt" av sången. Trodde jag i alla fall.

 

Jag tog bort bromsar på hästarna vid höbärgningen och sedan ställde jag mig framför hästen och blev kliad på ryggen av Bellys läpp.
 

 

När familjen flyttade till Stureby i Stockholm fanns det en cowboy som brukade samla ihop barnen i området och man fick sitta på hästen och han tog betalt för en ledd ridtur. Oj vad vi tjatade på våra föräldrar att få en ridtur på en äkta cowboyhäst. Tänk om någon som läser det här har en bild från 50-talet på cowboyen i förorterna.

 

 Vi lekte ofta cowboys och indianer och alla ville vara cowboys och ingen ville vara indian.

 

Vi gick på matiné på Corso i Stureby och såg Roy Rogers filmer.

Sedan sjöng vi en slagdänga som hördes på radion på den tiden "Det ska vara en cowboy med lasso"

 

 Det var länge sedan jag såg en Ardennerhäst. Jag undrar om de är på utdöende. Är det någon som vet vad man använder Ardennerhästar till idag?

 

Måndagen den 1 november 2010 kl. 15:24

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [18] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

My Cats

 

Kategorier

Allmänt

Axel Lind Marinmålare

Brottstycken ur mitt liv

Dagboken

Dalmatiner

Film på DVD

Fåglar

Hundar

Hälsa och vård

Internt zoomin

Jazz

Kalvkött

Katterna

Katternas egen blogg

Katternas egen blogg

Koloskopi

Koloskopi

Konst

Krukväxter

Kultur

Kulturmiljöer

Kungahuset

Lidingö

lösenord

Matbröd

Matsvampar

Natur

Nöjen

Om mat

Politik

Recept

Resedagbok Prag

Reseminnen

Släktforskning

Svampar

Till minne av Joakim

Tips från Munskänkarna

Trädgård

Trädgård

Unicef

Unicef

Utflykter

Utmaningen

Våra vilda djur

Vävar, konsthantverk

Äldreomsorg

Örter/Kryddor

Arkiv

 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

script>