Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Första kärleken

 

Läste detta och tänkte på min första stora kärlek. Det måste finnas fler som har ett minne av sin första kärlek.

 

Gammal kärlek rostar aldrig, brukar det heta. Men att putsa upp den första kärleken efter årtionden kan bli ödesdigert.
Minnena av den första kärleken är outplånliga och mer vanebildande än droger. Den som gör slag i saken och återupptar kontakten förlorar lätt kontrollen över händelserna, varnar en amerikansk forskare som studerat fenomenet i 14 år.

- Det är ingen vardagsaffär. Den börjar med ett telefonsamtal och slutar på hotell. Det går blixtsnabbt, säger psykologen Nancy Kalish vid California State University i Sacramento.

Tonårshormoner präntar för evigt in den första kärleken i hjärnans vindlingar. När man sedan hör personens röst eller berörs av henne eller honom aktiveras samma centra som stimuleras av kokain, enligt antropologen Helen Fisher som också studerat saken.
- Det har starkare kraft än ett beroende.

 

 

 Min första stora kärlek

 

Nyss fyllda 17 år reste jag till Travemünde för att förbättra min tyska och bodde hos tante Carla. Det visade sig att hon hade en son som pluggade till sjökapten. Kurt som han hette kom hem på helgerna.

Det sa ”klick” mellan oss till tante Karlas förtjusning. Varje sommar åkte jag till Tyskland. Min pappa ville inte att jag skulle flytta till Tyskland. Han motarbetade det och då var man inte myndig förrän vid 21 år och jag planerade att flytta till Tyskland på min 21 årsdag. Tante Karla hade ordnat jobb till mig. Min familj försökte prata mig till rätta. Ska du sitta själv i Tyskland och han är till sjöss hela tiden och kanske med flera barn som du ensam får ta hand om.

Nyförlovade var vi och hälsade på hans släkt i Bonn och tog en tur på Rhen

 

Kurt och jag förlovade oss då jag var 19 år. Han var då förste styrman och vi levde på breven som vi skrev till varandra och pratade i telefon ibland. Jag började själv tänka ska jag bara leva på brev och telefonsamtal. Väninnorna började dra ut mig för de tyckte jag behövde komma ut och dansa. Träffade min dotters pappa som charmade mig och efter tre månader friade han och hade köpt förlovningsringar. Jag hade inte berättat om Kurt och att jag var förlovad. Tog av mig ringen då jag gick ut och dansade. (Det skäms jag för idag)
 

Mina brev blev glesare och jag kunde konstatera att det var komplicerat att vara kär i två män. Mamma sa att jag var tvungen att vara ärlig och berätta för Kurt. Till slut ringde Kurt för hans båt låg i Södertälje. Jag åkte dit och berättade hur det var. Vi satt och spelade på hans grammofon True love om om och om igen. Vi storgrät båda två.

På bilden är vi lyckligt ovetande om att vi kommit in på östtyskt vatten med vår segelbåt och blev upplockade av en östtysk polisbåt som trodde att vi var flyende östtyskar. Jag har aldrig varit så rädd någon gång. 

 

I början av 80-talet var jag på genomresa på väg hem från en skidresa med min tredje man. Skrev ett vykort som jag lade i hans brevlåda i väntan på färjan hem. Jag chansade att han hade tagit över sin mammas hus i Travemünde. Jag skrev då mitt flicknamn och nya namnet.

 

Det tog inte lång tid förrän han sökte upp mig och vi träffades och åt middag på Djurgården. Pluggade då på Socialhögskolan. Han hade gift sig med sin kusin och fått två döttrar. Hans mamma hade alltid pratat om mig och frun kom inte överens med hans mamma.

 

Det slog gnistor mellan oss och vi sa att gammal kärlek rostar aldrig. Vi skrattade och hade roligt och vi blandade svenska, tyska och engelska. Han frågade om jag var lycklig och hade det bra. Han själv funderade på att skiljas. Han berättade att han ärvt pengar och skaffat ett eget rederi. Sedan dess har vi sporadisk kontakt via mail och telefon någon enstaka gång.

 


 Den här bilden fick jag via mail för inte så länge sedan. Han ser ganska välmående ut. Inte skulle jag byta ut min Mats. Blev lite förskräck då jag läste den här forskningen som jag refererade till. Det gäller nog att inte utmana ödet. Man vet vad man har, men inte vad man får. Min dotter är det bästa som hänt mig. Lyssna gärna på Grace Kelly och Bing Crosby.

Jag vet att han läser bloggen ibland för han lärde sig ganska bra svenska för att kunna tala med mina föräldrar.

 

Söndagen den 21 november 2010 kl. 15:01

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [11] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

My Cats

 

Kategorier

Allmänt

Axel Lind Marinmålare

Brottstycken ur mitt liv

Dagboken

Dalmatiner

Film på DVD

Fåglar

Hundar

Hälsa och vård

Internt zoomin

Jazz

Kalvkött

Katterna

Katternas egen blogg

Katternas egen blogg

Koloskopi

Koloskopi

Konst

Krukväxter

Kultur

Kulturmiljöer

Kungahuset

Lidingö

lösenord

Matbröd

Matsvampar

Natur

Nöjen

Om mat

Politik

Recept

Resedagbok Prag

Reseminnen

Släktforskning

Svampar

Till minne av Joakim

Tips från Munskänkarna

Trädgård

Trädgård

Unicef

Unicef

Utflykter

Utmaningen

Våra vilda djur

Vävar, konsthantverk

Äldreomsorg

Örter/Kryddor

Arkiv

 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

script>