Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Om rånet 1966 och annat i juvelerarbranshen

 

En liten snutt ur filmen Breakfast at Tiffany´s med Audrey Hepurn med ledmotivet i filmen Moon River. Tiffany är en berömd juvelerare i NY.

När alla försökte övertala mig att inte flytta till Travemünde. Då försökte också min väninna övertala mig att flytta till New York. Påtryckningar från alla håll och kanter. Anita min äldsta väninna som brukar komma och bo hos mig ibland hade redan då flyttat till New York och utbildade sig till flygvärdinna. Hon trodde att jag kunde få jobb på Tiffanys juveleraravdelning. Sedan kom filmen 1961 med min idol Audrey Hepurn. "Breakfast at Tiffany´s. Jag har aldrig ångrat att jag inte åkte till New York.

 

Jag bodde i Göteborg som nygift från 1963 och fick jobb hos Hovjuvelerare K Andersson. Skeppsredaren Broström var nygift ned en yngre blond kvinna som hette Anna-Bella som förekom flitigt i skvaller pressen. Hon gillade juveler som hennes man inhandlade på K Andersson. Det var en rolig tid där jag också fick kvinnor som kollegor. Vi skaffade en dalmatinervalp och svärmor fick vara hundvakt. Svärmor sade att hon hellre ville vara barnvakt och undrade om det bara skulle bli ett hundäktenskap. 

 

Min make fick ett drömjobb i Stockholm och vi flyttade tillbaka i januari 1966. Jag saknade arbetskamrater och jobbet i Götet. Min tidigare arbetsgivare i Stockholm hade gått i konkurs med buller och bång med stora rubriker. En riktig skandalhistoria. 

 

Tillbaka i Stockholm började jag jobba extra hos två unga guldsmeder som startat eget företag. Jag skulle föda barn i början av juli och på den tiden ville ingen anställa någon som väntade barn. Guldsmederna som jag kände hade tre andra guldsmeder anställda. De hade en verkstad som anlitades av många och deras specialitet var beställningsarbeten, även till andra juvelerare. Detta låg på Regeringsgatan nära trappan ner till Kungsgatan.

 

Då någon frågade var jag jobbade extra svarade jag på Regeringsgatan, då hade de prostituerade bytt stråk och det var känt tillhåll. Jag hade inte koll på vad som hände i Stockholm under tiden i Göteborg. En dag skjutsade maken mig till jobbet och släppte av mig på Regeringsgatan. Jag skulle handla på vägen hem och han vevade ner rutan frågade om jag hade tillräckligt med pengar vilket jag inte hade. Jag hängde in genom bilfönstret och han gav mig en hundralapp. Några sekunder efter han åkt saktade en bil ner och mannen vevade ner sitt bilfönster och ropade något som hallå fröken är ni ledig. Guldsmederna såg episoden från fönstret och hade väldigt roligt åt detta. Då förstod jag varför folk tittat konstigt på mig då jag sa att jag jobbade extra på Regeringsgatan och sedan blivit tysta.
 

En silver och guldsmedja i början på 60-talet där jag jobbade innan jag flyttade till Göteborg

På Regeringsgatan inträffade ett rån när jag jobbade där. Kom till jobbet vid lunchtid eftersom jag jobbade deltid. En av guldsmederna sa att han skulle hålla mig sällskap för han hade haft matlåda med sig och redan ätit. Guldsmederna hade precis gått på lunch. Då jag var inne på verkstan hörde ett förfärligt liv i butiken. Jag fattade tag i ett tungt spetsigt verktyg som används i guldsmedsarbetet. Guldsmeden brottades med några rånare. Jag rusade ut med mitt verktyg och skrek som en vansinnig. Då sprang de ut genom dörren och jag efter skrikande ta fast tjuvarna. De blev antagligen överraskade att det fanns ytterligare en person kvar på verkstan. De hade nog räknat ut att rånet skulle ske då det bara var en guldsmed kvar vid lunchtid. De tappade guld och brilliantringar som jag plockade upp från gatan. De försvann ner för trapporna till Kungsgatan där de förmodligen hade en bil som väntade.

 

En okänd man tog tag i mig och sa att det kunde vara farliga och följde mig tillbaka. Guldsmeden hade några skråmor och en svullen läpp. Han hade hunnit trycka på larmet, men chockade var vi båda två. När polisen kom stod jag fortfarande med verktyget i handen och jag berättade att jag jagat dom och plockat upp smycken som de tappade. De hade även tagit pengarna i kassan. Jag uttryckte min besvikelse att jag inte fick tag i dom. Poliserna frågade - vad skulle du ha gjort då, om du fått tag i dom. De tittade på verktyget jag höll i handen och sade att det var nog tur att jag inte hann ikapp dem. När de andra kom tillbaka från lunch var dörren låst med en lapp ”Stängt på grund av rån”. Där stod fyra guldsmeder och bara gapade. Alla vi fick redogöra för om vi iakttagit personer som uppträtt avvikande som kunde ha kollat upp våra rutiner eller varit inne i butiken eller på verkstan.

 

Vi fick sedan sitta och titta på bilder på Polishuset. Allt gick så fort och jag såg ju bara ryggarna. De här guldsmederna var förnuftiga och hade sagt till oss om det blir ett rån så låt dom ta, men utsätt er aldrig för livsfara. Detta till skillnad mot den arbetsgivare som gav mig en pistol. Undrar hur den chefen tänkte. Även om den mannen är död för länge sedan vill jag inte lämna ut vem det var. Första dagen då han introducerade mig visade han pistolen som låg lätt tillgänglig i en låda.  

 

Jag hann aldrig bli rädd vid rånet utan bara arg. Jag har inte vad jag vet fått några men. Vi höll stängt den dagen och bara pratade med varandra. Det tror jag hjälpte att vi hade vår egen "debriefing" som vi då inte var medvetna om.  Guldsmeden mindes inte om de hade något vapen, han fick en minneslucka. Han hade något i handen som kunde ha varit en pistol  erinrade han sig eller en atrapp.

 

Den våren pluggade vi alla gemmologi för Henno Nairis, en engelsk kurs på geologiska institutionen. Vi upptogs i det Högädla Gemmologiska skrået, vi inbjöds av åldermannen till en Avertissement piqunique den 11:e maj i nådens år 1966. En oförglömlig kväll på världshuset Godthem. Sekten Bellman underhöll med epistlar av Bellman. Gemmologi är läran om ädelstenar.

Där firade jag också min sociomexamen många år senare 
 

 

Onsdagen den 24 november 2010 kl. 17:44

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [13] Kommentera detta inlägg

 

Mitt liv i juvelerarbranschen på 60-talet

 

Det verkar som om många gärna läser blogginlägg där jag berättat om händelser från min värld under 60-talet.

I slutet av 1959 fick jag jobb i en guldsmedsaffär som sålde antikviteter, antika och moderna smycken och antika silverföremål tillverkade av Möllenborg och Zethelius med flera gamla svenska mästare. Det visade sig passa mig och det var riktigt intressant att lära sig om antikviteter. I  guldsmedsbutiken såldes även konst och jag lärde mig säga att konstnären var en okänd holländsk mästare då jag fick frågan vem konstnären var. Då trodde kunderna de att de gjort ett fynd.

 

Hur kommer det sig att jag valde att jobba inom denna bransh  kanske någon undrar. Min pappa ville att jag skulle bli banktjänsteman. Men det tyckte jag verkade vara ett trist jobb. Mitt intresse vaknade då jag var 7 år.

 

Som barn flyttade min familj från landet till storstaden 1949 för min pappa hade fått ett välbetalt jobb i Stockholm. Jag minns det som igår då vi första gången tittade på julskyltningen som var mer storslagen i Stockholm än i lilla Sala, som hade varit vår närmaste stad där vi bodde tidigare.

 

Även på den tiden var varuset NK dit folk vallfärdade för att se julskyltningen. Jag blev mer fascinerad av skyltfönstren på guldsmedsgatan som Norrlandsgatan kallades på den tiden. Gatan var kantad med guldsmedsbutiker från Kungsgatan till Hamngatan där NK låg. Jag bestämde mig tidigt för att jag ville jobba i en guldsmedsbutik på Norrlandsgatan. Folk tittade på mig lite underligt då de frågade vad jag ville bli när jag blev stor och jag svarade att jag skulle jobba på Norrlandsgatan, och senare förstod jag att det var där hororna i Stockholm raggade sina kunder på den tiden.

När jag sedan fick jobbet på Norrlandsgatan 12 hos en guldsmed vars butik hette Tiara var jag överlycklig. På Mäster Samuelsgatan in på gården där man numera kör in i en tunnel för att komma söderut. Där hade Guldsmeder, silversmeder och en gravör samt en som var specialist på att infatta stenar i smycken, en så kallad fattare sina verkstäder. Idag sorgligt nog finns inte en enda juvelerare på Norrlandsgatan längre.

 

Jag kommer att skriva fler inlägg på detta tema om mitt jobb hos hovjuvelerare och om en doldis i branschen som blev min bästa vän vars alster finns på nationalmuseum och som bevarats på olika sätt till eftervärlden.

 

Jag kommer att publicera fler bilder från hur det såg ut på min arbetsplats hos Hovjuvelerare Hugo Strömdahl. Den juvelerare med de mest exklusiva och modernaste lokalerna i branschen. Där jag fick jobb då jag knappt fyllt 20 år. Chefen som gav mig en pistol i händelse av rån.

 

Jag ska skriva om ett rån då jag jagade tjuvar på Regeringsgatan 1966 och var gravid i sjunde månaden.

 

Här är en bild på min arbetsplats 1962 eller 1963. När jag letade fram bilden hade jag glömt hur modern inredningen var i vår utställningslokal. Blev  häpen över gardinuppsättningen som är modern idag och hur långt före vi var med den moderna inredningen.

 

 

Onsdagen den 24 november 2010 kl. 05:03

Brottstycken ur mitt liv | Permalänk | Kommentarer [23] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

My Cats

 

Kategorier

Allmänt

Axel Lind Marinmålare

Brottstycken ur mitt liv

Dagboken

Dalmatiner

Film på DVD

Fåglar

Hundar

Hälsa och vård

Internt zoomin

Jazz

Kalvkött

Katterna

Katternas egen blogg

Katternas egen blogg

Koloskopi

Koloskopi

Konst

Krukväxter

Kultur

Kulturmiljöer

Kungahuset

Lidingö

lösenord

Matbröd

Matsvampar

Natur

Nöjen

Om mat

Politik

Recept

Resedagbok Prag

Reseminnen

Släktforskning

Svampar

Till minne av Joakim

Tips från Munskänkarna

Trädgård

Trädgård

Unicef

Unicef

Utflykter

Utmaningen

Våra vilda djur

Vävar, konsthantverk

Äldreomsorg

Örter/Kryddor

Arkiv

 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

script>