Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

En annandag att minnas

Vår annandag blev lyckad hemma hos Mats äldsta dotters familj. Dhakira som bodde hos oss som valp, hälsade oss välkomna och lade tassarna på mina axlar och Mats och jag fick massor av pussar när vi kom. De andra fem Salukihundarna undrade nog varför hon blev så glad över att se oss.

 

Familjens hundar och Dhakira är den ljusbruna.  

 

Vi fick både sill, lax och gubbröra och en fräch sallad till kalkonen och pressad potatis. Det är mycket godare att äta mat borta.

Efterrätten Ris ala Malta fick vi ta efter julklappsutdelningen.

Tack för en mycket trivsam annandag och all god mat.

Mats bok om sitt liv blev en succé. De blev uppriktigt glada och intresseade av boken. Inte minst på bilderna av dem själva och Mats kommentarer.

Oj vad morfar var lik vår kusin Markus sa barnbarnen!

Mats äldsta barnbarn som är pappa till Noelle.

 

Mats bok blev verkligen uppskattad av barnbarnen. Dottern ringde i morse hon hade läst halva natten i Mats bok.

 Första delen är släkthistoria där jag har hjälpt Mats lite på traven med släktforskning

 

 

  

 

Morfar och jag är ju också lika sa barnbarnet Axel.

Vi fick väl genomtänkta julklappar av barnbarnen som vi uppskattade.

 

Måndagen den 27 december 2010 kl. 20:10

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [9] Kommentera detta inlägg

 

Julafton hemma hos Cats

Skinkan är griljerad, julgranen klädd och lilla gottebordet dukat med glögg , nötter, frukt och en hyacint,fikon och godis. I år blev det en liten gullig skinka, eftersom vi ska bort på annandagen.

 

  

Igår kväll började julens lugn infinna sig och det blev några klappar i år också under granen. De ringde om jag sett katten, men det har jag inte gjort på några dagar. Satte upp en lapp med bild på katten på Ramsdalens informationstavla. Jag ska ringa om jag ser katten igen så kommer dom hit med en isolerad låda. Ser jag den igen får den komma in i tvättstugan. 

 

Efter alla bestyr inför julen var det skönt att slå sig ner i soffan och titta på TV.

 

Vi klädde granen igår kväll och våra kissar nosade och nosade på granen.

Första julen som Fritz och Fridolf firar med oss.

Fritz undrar över paketen under granen.

Fågelmataren får jag fylla på varje dag. Vi har -11 grader och det känns kallare. Nu har djuren det jobbigt med det snödjup vi har. När Mats skottade  vårt platta garagetak var det ett snödjup på 60 cm. 

 

Det sprakar trivsamt i vår spis och snart ska vi äta olika slags sill, sedan  skinka med rödkål och till efterätt blir det ris ala malta.

Köttbullarna och prinskorven spar vi om min dotter kommer förbi i morgon.

Hon jobbar natt i jul. Barnbarnen firar jul med sin pappa och hans bror i Bromma. De har fått pengar av mig och jag pratade med dem i telefon.

Då kan de köpa vad dom vill ha. De får ändå så många paket.

Kanske gör jag lite sallad på strimlad kål och riven morot med lätt creme fraiche och kryddor.

 

Hittade en ihoptrasslad julgransbelysning så jag lade den på en blomkruka och fick en ljuskälla.

 

              Önskar er alla en GOD JUL!

Varsågoda och ta för er av gottebordet som jag dukat upp.

 

Glögg, nötter, polkagriskarameller och choklad,frukt och två sortrs glögg för den som så önskar. 

 

Fredagen den 24 december 2010 kl. 16:17

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [13] Kommentera detta inlägg

 

Doldis som blev en legend efter sin död


Jag hade en vän och kollega som dog alldeles för ung 1989. Jag skriver det här blogginlägget för att berätta om doldis som blev en legend. Under sin verksamma tid blev han sedd över axeln av folk i guldsmeds – och silversmedskretsar. Han sprängde ramen för den strama och rena svenska silvertraditionen. Det fanns också en avundsjuka för han hade en liten klick kunder som andra i branschen också gärna ville ha som kunder. Han blev till och med hånad. Han försvarade sin ställning som ” enfant terrible” med all den skicklighet och charm som rollen krävde. Jag tyckte att han var väldigt modig. Därför vill jag berätta om honom.

 

 

Jag googlade på hans namn och till min glädje var han inte bortglömd. Sommaren 2004 visade Malmö Konstmuseum en representativ utställning med ett 60-tal av hans alster.

 

Allt han gjorde finns på olika ställen i världen och det är nog svårt att få samla ihop dessa föremål.

 

Kristian och jag var födda samma år och hade en personkemi som stämde och vi hade roligt tillsammans. Vi brukade äta lunch och kunde prata om allting. Vi gjorde operabesök, han var mitt smakråd när jag handlade kläder. Vi utbytte recept. Han var som en bra väninna som man kunde ge förtroenden. Vi skrattade åt samma saker. Min före detta make tyckte det var konstigt, men han var inte svartsjuk.

 

Än idag kan jag sakna Kristian. En gång när jag fyllde år gick han och handlade blommor på Hötorget och band själv en fantasisk bukett av olika blommor i samma nyans. En florist borde blivit grön av avund. Det fanns   positiva energier mellan oss. Jag tänker på honom ibland och kan fortfarande känna en saknad, men är glad för att jag fick lära känna honom. Vi umgicks inte så mycket efter mina studier eftersom jag bytte yrke.


Konstmuseet skrev om Kristian; - ”otroligt fascinerade och unika smycken, vars expressiva och överdådiga former samt exklusiva material har få motsvarigheter inom den svenska smyckekonsten. Det är därför inte så svårt att förstå att personer som operasångerskan Birgit Nilsson beställde smycken av Kristian. Operans värld av känsla och starka utspel går hand i hand med Kristians värld. Statyetten i silver föreställande Birgit Nilsson, när hon som Elektra i Richard Strauss' opera når det höga C i scenen där hon konfronteras med sin moder Clytemnestra, var ett arbete som tog hans tid under fem år, 1974 - 1979. Även operasångerska Maria Callas har förevigats i rollen som Tosca”.

 

Hennes man hade gjort en beställning av en statyett i silver av Birgit Nilsson till hennes högtidsdag. Han gjorde inte enbart smycken. Jag var med och såg hur statyetten tog form föreställande operasångerskan Birgit Nilsson. Den har gjutits av 6 kg silver i 40 delar. Dräkten svärtades genom oxidering och en pelare av oslipad stor bergkristall till kropp. Kroppen illustrerade den musikaliska symboliken som operasångerskan själv hade bidragit till genom att beskriva sångupplevelsen som en blankpolerad pelare genom hela kroppen

 

Kristian tänkte på det då han formgav statyetten. Hon visste inte om makens beställning som skulle bli en överraskning. En gång när jag var där kom Birgit in för att hälsa på Kristian. Guldsmederna skämtade med henne och frågade om det var sant att hon spräckt en ruta med rösten. Jag kommer inte ihåg om det var i en kyrka.
De bad henne ta ett högt C och lysröret slocknade i samma stund.

 

 

Kristian gjorde en parfymflacon i guld och tillverkade även en likadan i silver som numera finns i Nationalmuseums samlingar. Den ställde Kristian ut på en utställning i USA. Drottning och kungen var inbjudna. Drottning Silvia tog den i handen och sa att den var skön att hålla i handen. Vi hade hur kul som helst när Kristian formgav den. Vi var båda nykära och hade båda hittat en ny partner på varsitt håll 1979. Vi var båda lite fixerade av sex. Den hade formen av en hibiskusblomma med två pungkulor för parfymen som doldes av Hibuskusblommans blad och pistill i form av en uppstickande penis. När drottningen upptäckte vad det föreställde som var så skönt att hålla i handen rodnade hon och började skratta. Den historien berättade Kristian för mig och vi skrattade hysteriskt. Undrar om de har tänkt på det på nationalmuseum.

 

Under flera år hade det funnits en önskan vid Malmö Konstmuseum kunde jag läsa att anordna en utställning med Kristians smycken. Sedan minnesutställningen 1989 hade det inte visats någon större utställning med Kristians smycken i Sverige. I Malmö visades den senaste utställningen på Form Design Center i oktober 1986. Malmö Konstmuseum ville därför än en gång, efter lång frånvaro, lyfta fram och presentera dels för malmöpubliken, dels nationellt samt internationellt en av Sveriges främsta konstnärer inom sitt fack under 1900-talet; "en främmande fågel", med Åke Livstedts ord, som stod utanför traditionen av enkelhet och renhet, som har präglat det svenska silversmidet under 1900-talet.

 

 

En gång blev jag tillfrågad av folk i branschen vad jag tyckte om Kristians smycken. Jag råkade säga att han är före sin tid och att jag verkligen gillade hans konst och det är jag inte ensam om. Jag såg hur de tyckte att jag hade dålig smak, men ändock anlitades jag att dekorera deras skyltfönster ibland.

Det kändes så bra att läsa vad konstmuseet skrev, men det är väl så med stora konstnärer att de först efter sin död blir erkända.

 

Citat
”Med slösande former, sensualism och raffinemang förförde Kristian med sin smyckekonst publiken under 1970- och 1980-talen. Hans produktion spände över ett stort område; från smycken i klassik form till halsband eller halskragar där metallen och stenarna, färgen och formen visar fram det överdådiga, det barocka och det sinnliga. Men även associationer till det aggressiva och det sexuella finns i en del i hans smycken.”

 

”I halssmycket Theresia från 1983 med blå akvamariner, röda och svarta koraller och lås i form av hummerklor i oxiderat silver framhävs aggressiviteten genom klornas skarpa och hårda former samtidigt som det finns en sexuell underton; "ett smycke för en vild erotisk havsgud, som reser sig ur havet och vrålar ut sin brunst och vresighet". (Kajsa Lindvall). Påtagligt framträder det erotiska i ett fotografi av Kristian Nilsson, där han bärande smycket kastar huvudet bakåt. Munnen är öppen och han "vrålar ut sin brunst och vresighet".

 

”Monstret eller Monstret Ragge är namnet på ett halssmycke i guld, silver, onyx, korall och blå zircon från början av 1980-talet. Låset med form av huvudet på ett monster är skrämmande i sin aggressivitet. Käften på monstret är öppen och de spetsiga huggtänderna utförda i guld blottas. Kroppen i form av tusentals stenar slingrar sig runt bärarens hals. Senare gör han ytterligare ett smycke på samma tema, Monstret II. Både Theresia och Monstret tillhör den grupp av smycken, med stora lås som bärs framtill och där han i halskragarna eller stenraderna runt halsen "målar med sten", som han började tillverka i slutet av 1970-talet. En värld av associationer framträder”.

 

Alla dessa halsprydnader provade han på mig och jag önskar jag hade haft råd att köpa en. Det hade jag inte råd med som fattig student och han beövde sina rika kunder som betalade hur mycket som helst. Det fattade inte kritikerna på den tiden.

 

"Kristian gödslade med stenar och uttryck. Han visade fram utmanande former och exhibitionistiska uttryck som ligger milslångt ifrån den svenska "fattigdomens estetik". "Han var förälskad i guld och ädla stenar, ju större och dyrbarare desto bättre", skrev Guldsmedstidningen redan 1969, när han gick ut Konstfackskolan och fick Guldsmedsmästarnas stipendium. Under ungdomstiden hade Kristian Nilsson önskan om att bli operasångare. Under konstfackstiden 1965-69 arbetade han på Operan i Stockholm som dekoratör och senare tog han sånglektioner och sjöng mindre roller på Operan i Wien. Musiken och då speciellt operan utgjorde en av hans stora inspirationskällor och Birgit Nilsson, som han var nära vän med, var hans stora idol. Även Drottning Silvia och Prinsessan Lilian smyckar sig gärna med smycken av Kristian Nilsson, liksom det danska kungahuset”.

 

”Former och motiv hämtade ur naturen såsom blommor, fiskar och fåglar blev också till inspirationskällor för Kristian. Hibiskusen, en blomma som Kristian tyckte mycket om, är förebilden till hans parfymflacon i guld, "Hommage à Betty Midler; en hyllning till den amerikanska sångerskan Betty Midler.

Utgångspunkten för halssmycket "Lammgrytan" i oxiderat silver från 1986 och som ingår i Malmö Konstmuseums samlingar är moderns lammgryta; en mycket uppskattad anrättning av Kristian Nilsson. Lammets "nakna" benknotor ligger som en tung krans runt hals bärarens hals och pendlar mellan det abstrakta och det föreställande. Formerna är stramare och mörkare än tidigare. De eruptiva färgerna har ersatts med det svarta oxiderade silvret”.

 

Lammgrytan är mitt recept på dillkött som jag fick av Kristian.

 Tyvärr avled Kristian efter en tids sjukdom 1989. Det var mycket folk på hans begravning. Hans sambo under 1980-talet var också en konstnärlig person och stort namn inom sitt fack som också blev en legend. Jag tror att de inspirerade varandra till stor del.
Kristian hade många vänner och jag var glad att fått vara en av dem.
 

 

Onsdagen den 22 december 2010 kl. 21:59

Kultur | Permalänk | Kommentarer [30] Kommentera detta inlägg

 

Kokade lag till sillen som blev gelé

Först igår kväll skulle jag lägga in sill. Gjorde en lag med ättika, vatten, socker och sillkryddor som jag kokade upp. Gissa om jag blev snopen då den svalnat och det var gelè. Mats hade fyllt på socker i min poslinsburk som det står socker på. Han hade fyllt burken med syltsocker. Det fanns inget annat socker sa han, eller så hade han inte läst på påsen. Socker som socker tänkte han nog. Sockret dög ju bra att ha på risgrynsgröten. Kanske hade jag märkt att det då, men jag tar inget socker på min risgrynsgröt  

Gjorde själv samma misstag tidigare då jag gjorde plommomsaft och hällde upp på flaskor. Det var lite svårt att få ut gelén ur flaskorna.

 

I receptet i bloggen har jag skrivit socker (Det ska inte vara syltsocker såvida man inte vill att det ska bli gelè)

Nu har jag köpt vanligt socker och får göra en ny lag. Mats tyckte att vi kunde ha sill i gelé. Det var ingen bra idé tyckte jag. Vem vet det är fler goda rätter som tjälknöl till exempel som var ett misstag från första början.

 

Det var inte min dag igår. Det var även annat som inte blev som jag tänkt. Nu rasar det in julkort och vi har inte skickat några. Vad pinsamt. Fick kort från mina sysslingar och bland annat från USA tillsammans med ett långt brev.

Min mammas kusin Ken som är över 90 år ska skiljas från sin fru efter 64 års äktenskap. Jag fattar ingenting. Undrar om han träffat någon yngre. Det är en riktig krutgubbe. Ja min vän konstnären Axel Lind gifte om sig vid 100 år och i år fyllde han 103. Man vet inte vad gubbarna hittar på.

 

Igår och idag har jag haft fint besök av herr och fru Domherre. Koltrastarna sitter och sprätter ner solrosfrö från fågelmataren. Det verkar som om domherrar bara äter det som ligger på marken.

 

Nu får vi se om det går bättre idag än i igår!

 

 

Onsdagen den 22 december 2010 kl. 15:08

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [10] Kommentera detta inlägg

 

Om katter som rymmer hemifrån.

Jag skrev i bloggen om en katt som desperat försöker ta sig in genom kattluckan för att äta mina katters rester av mjuk eller torrfoder. Det är en svart katt som jag ville kattvärnet i Haninge skulle annnonsera om. Vem släpper ut sin katt mitt i natten i denna kyla. I morse såg jag kattspår i snön fram till kattluckan och också spåren av en uppäten fågel vid fågelmataren.

 

Kattvärnet har uppgett mitt telefonnummer i annonsen om en helsvart katt som fösöker ta sig in genom vår kattlucka. Fick ett samtal från Norrland som saknade en svart katt. Jag trodde inte der var möjligt men till svar fick jag att katten kunde ha följt med någon bil. 

Sedan fick jag ett samtal om en helsvart katt som som varit försvunnen sedan november ca 5 km härifrån. De kommer hit och letar.

 

Onsdagen den 22 december 2010 kl. 00:31

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [16] Kommentera detta inlägg

 

Liksom inte lagom med snö liksom

Apropå svenska språket. Det finns en sida på Facebook för alla som säger asså, liksom och bah. Det är väl inget för oss på zoomin, eller hur?

Vad är lagom med snö? Ja det finns nog inget bra svar på den frågan.

Mats mätte snödjupet som var 55 cm och snön har blåst i drivor och där var snödjupet 70 cm.

Mats är flitig med att köra snöslungan, men i morse hade skovlarna fryst fast. Det var bara att ta in den i garaget och sätta på värme.

Taket på garaget som har platt tak måste skottas. Vi vet inte hur gediget taket är byggt.

Grannen vid gården kom med traktorn och vi fick hjälp med att ta bort all snö som Mats skottat ner från garagetaket på vår uppfart. Det är viktigt att ha snälla grannar. Grannarna är guld värda!

Idag kom det en massa böcker som Mats ska ge i julklapp till döttrarna, även min dotter. Jag blev förvånad över hur stor del av boken som handlade om vår tid tillsammans och även mina barn. jag hann aldrig korrekturläsa mer än hälften av boken. Det var en överraskning och det är många bilder i boken.

Hade jag läst sista delen hade Mats fått ta bort en del bilder på mig. Nu kan jag ju inte göra något åt det. Det är Mats bok och gillar han bilderna så är det bra för mig också. Boken är på 346 sidor och en riktig tegelsten som lättas upp med många bilder och humor. Det är nästan en bilderbok med intressant text.

Det var kyligt inomhus eftersom båda värmeluftpumparna slutat fungera.

Det gäller att tänka positivt att det blir billigare elkostnader att ha det svalare och vi har ju ylletröjor och kläder att ta på oss. Tände eld i öppna spisen och trodde katterna skulle gilla det. De drog sig tillbaka till badrummets värmeslingor som är favoritplatsen.

Fritz kunde jag inte hitta idag och blev orolig letade på nedre planet överallt och till slut kom jag på var han var. Han låg i husses säng under duntäcket.

Kattvärnet i Haninge följer min blogg och har på sin hemsida eftersökt ägare till den svarta katten som försöker ta sig in hos oss. Hoppas någon ägare saknar honom. Fick beskedet genom en kommentar på mitt blogginlägg mitt i natten.

 

Måndagen den 20 december 2010 kl. 19:23

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [18] Kommentera detta inlägg

 

Klarvaken mitt i natten

Somnade vid ca kl 23 i går kväll. Vaknade igen vid ettiden i natt. Egentligen var jag törstig och behövde gå på toa. Vi hade ätit en god lättlagad middag  i går kväll. Ganska kryddstark. Den middagen ska jag lägga ut på bloggen. Så gott, Halvfabrikat som blir hur bra som helst. Passar dagens unga familjer.

 

Uppe mitt i natten och äter goda stekta kalla prinskorvar som blev över vid dagens lunch då vi åt stekta prinskorvar med äggröra.

 

Upptäckte att våra två värmepumpar har slutat att fungera. Mats ringde installatören tidigare i veckan då den första  värmepumprn slutade att fungera på nedervåningen. Där är det bara bra att vi har växter på nedre våningen som behöver ett svalare klimat. Tycker jag. Det går ingen nöd på oss för vi kan elda i öppna spisen.

 

Kattorna var oroliga då jag gick upp för den svarta katten är desperat och vill komma in genom kattluckan. Vi har stängt kattluckan och mitt hjärta blöder för denna katt, men jag har lovat att inte släppa in främmande katter

och inte heller mata den. Skickade ett mail till kattvärnet i Haninge och en bild på katten.

Nu ska jag försöka komma i säng och funderar på att ta en insomningstablett som ja fick utskriven bland alla dessa mediciner. Måste försöka sluta att vända på dygnet.

 

Måndagen den 20 december 2010 kl. 03:53

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [9] Kommentera detta inlägg

 

Pensionärsdagboken

Idag har det inte blivit mycket gjort för min del. Jag slutar aldrig att förvånas över hur fort tiden går.

 

Koltrastarna sitter i gryningen och väntar och det går inte att svika dem. Smög ut tidigt och matade Ramsdalens alla koltrastar. De kommer och sätter sig vid mina fötter. De är inte snälla mot varandra. Det är strid om maten även om den räcker för alla.

 

Mats sov gott till kl 9.00 för ovanlighetens skull och det unnade jag honom. 

Vi åt frukost och sedan tog vi ut Svenska Dagbladets korsord i varsitt ex. från datorn. Vi kröp ner i varma sängen igen öppnade och vädrade och det är mysigt att dra upp duntäckena till öronen. Vi lade oss i sängen medan vi svappade mellan TV 4 och  TV 1, samtidigt som vi löste dagskrysset.

 

Vi tävlar mot varandra och får inte ta hjälp av datorn. Det är vår hjärngympa. Det är först när vi löst nästan allt som vi hjälper varandra. Det här är också katternas bästa stund för nu vet dom att det är fritt fram att få ligga i våra sängar alla tre. Slutligen då vi har endast har lite kvar går någon av oss upp och googlar för att hitta svaret. Det tar oss ca 1-2 timmar att lösa krysset beroende på vad som är intressant på TV att titta på. 

 

Mats hade hämtat kraft för att skotta garagetaket och röja undan snö för den nya snön som ska falla i morgon. Själv blir jag trött av medicinerna och har dåsat. Fick ett positivt besked igår efter en samlad läkarkonferens som studerat prover och alla röntgen bilder och en sten föll från mitt hjärta. Frisk förklarad förutom emfysem som jag får leva med.

 

Började läsa "MarioVargas LLosas" nobelolpristagarens bok i litteratur. Tant julia och författaren. Jag är inte riktigt i form för att läsa. Sammanfattningen om bokens handling verkar intressant. Återkommer då jag hunnit läsa mer.

 

Kul med många systemmeddelanden, men ibland orkar jag inte kommentera alla och det får ni stå ut med ni som läser bloggen.

 Avslutar med några mistelbilder som hör julen till. Avstod från att plocka misteln som är fridlyst. Det är min hembygds landskapsblomma för Västmanland. Ni känner väl till att det är tillåtet att kyssas under misteln.

 

Mitt hemliga fridlysta mistelställe

Jag blev så glad att Creativelines, denna kreativa tjej instiftat ett pris till oss bloggare som kommenterar varandras blogginlägg. Kul med kreativa ungdomar.

 

Lördagen den 18 december 2010 kl. 22:31

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [16] Kommentera detta inlägg

 

Kokt kycklingfilé med currysås eller örtsås

Kokt kycklingfilé i örtsås med brysselkål och fullkornsris

Cats Recept

Två kycklingfiléer
Vatten som täcker filéerna i kastrullen
2 bitar 5 cm Purjolök 
3 msk kycklingfond (Det går säkert lika bra med kycklingbuljongtärning)
1 tsk citronpeppar
5 vitpepparkorn
Ca 2 dl vitt vin
Koka upp och sätt ner värmen och låt sjuda i ca 10-15 min
Smaka av spadet och salta vid behov.
(Jag hade djupfrysta filéer som bara tinat lite som kokade lite längre)
tills köttet var vitt och prövade med en sticka

Använde ca 4 dl av kokspadet
Matlagningsgrädde
Lite smör
Red med ljus Maizena
Eftersom jag inte gillar Curry halverade jag såsen till en annan kastrull
Och tillsatte curry i en sås
Och djupfrysta örter i den andra såsen. ( Finns att köpa i små paket som brukar ligga bland djupfryst dill och persilja.) eller torkade örter efter smak

Skär filéerna i bitar och lägg i såsen

Serveras med fullkornsris

 

Kokt kycklingfilé i currysås med fullkornsris och brysselkål

 

Fredagen den 17 december 2010 kl. 14:55

Recept | Permalänk | Kommentarer [15] Kommentera detta inlägg

 

Titta det snöar allting vitt, vitt, vitt...........

Här är mitt fula julkort till mina läsare på zoomin! Ville så gärna göra ett lika fint som spanaren.

 

 Idag är det inte en dag som man ger sig ut frivilligt i trafiken. Jag skulle på lung- och hjärtröntgen och provtagningar på Södersjukhuset just denna dag i snöstormen. För att slippa åka kommunalt tog vi bilen. Åker man kommunalt i sånt här väder vet man aldrig när man kommer fram.

 

Det var rätt skapligt väglag på väg in till stan, men hastigheten var betydligt lägre än vanligt och snön gjorde att man knappt såg de tre filerna, eller vägen överhuvudtaget. Vi mötte sju polisbilar med blåljus och sirener i motsatt rikning på Nynäsvägen och vi undrade vad som hade hänt.

 

Nu är jag ordentligt genomgången och det ser ut som om lungan självläker.

Flera läkare ska titta på lungröntgenbilderna i morgon. Det är ett litet frågetecken i form av något i lungan som ska granskas av en expert från Thorax. Fick lämna massor av prover på labbet. Läkaren ska ringa och lämna besked i morgon som jag uppfattade det.  

 

Färden hem satt jag med hjärtat i halsgropen hela tiden. Plötsliga stopp och köer, men det var ju också värsta rusningstrafiken.

 

Nu ska jag laga kokt kycklingfile till Mats och currysås med ris. Jag lagar nästan aldrig currysås som är det bästa han vet och det värsta jag vet. Jag äter aldrig currysås. Det är som tack för att han körde och följde med mig till SÖS idag. Blir det gott lägger jag det som ett blogginlägg under recept.

 

När vi kom hem insåg vi att vi är insnöade igen trots att Mats körde med slöslungan igår. Bilderna i detta blogginlägg tog jag då vi kom hem idag.

Termometern på husväggen är strax under noll och kylan försvann.

 

Torsdagen den 16 december 2010 kl. 18:19

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [7] Kommentera detta inlägg

 

Lutfisk är god och nyttig mat!

Vi åt lutfisk på Lucia och vi tycker det är så gott. Det är synd att våra barn i 40-50 års åldern aldrig lärt sig att äta denna delikatess. Dessutom inte bjuder sina barn på lutisk genom att utesluta denna delikatess på sina julbord. När våra barn skulle smaka på lutfisk var den inte så urbenad på den tiden som den är idag. Alla vet att barn inte gillar fisk med ben. Våra barn tog då istället hellre av all annan mat från julbordet. Det vore intressant att veta hur många under 50 år som inte äter lutfisk.

 

Lutfisken vi åt på Luciadagen hade inte ett enda ben. Bilden tog jag den 13/12

 

http://bollkalle.zoomin.se/

En av mina favoriter skriver idag ett blogginlägg om lutfisk och nu kommer min utmaning till alias Kemimannen.

 

Var rädd om dig — ät lutfisk till jul
Lutfisk är mager och nyttig mat. Energiinnehållet är mest proteiner. Lutfisk ger oss värdefulla mineraler och spårämnen som selen, D-vitaminer och jod. Något som är värt att hålla i minnet hela året, men särskilt till jul, ty julen är årets farligaste tid om vi tänker på mat och dryck och vår hälsa.

Julbordet bjuder mycken fet mat, som vi inte är tränade att äta så mycket av. Hälsoriskerna är stora. Mycket fett är ju inte ens bra för friska. Alla får halsbränna, känner sig uppkörda och går upp i vikt av mycket fet mat. Fettet är särskilt besvärande för diabetiker och människor som lider av gall-, mag- och tarmbesvär.

Lutfisk är rena hälsokosten jämfört med den här feta julmaten eftersom lutfisken är mager, praktiskt taget fettfri mat, speciellt om den serveras med en mager vitsås i måttliga mängder.

Lutfisken är dessutom alkalisk mat. Den hjälper oss att neutralisera överskottet av saltsyra, som den feta maten ger upphov till. Lutfisk bör därför självklart inta en hedersplats på julbordet både ur medicinsk och gastronomisk synpunkt.

Äter vi sedan mindre av resten av julmaten och undviker ströätande ökar våra chanser att klara oss friska genom helgerna. Motionerar vi dessutom flitigt - långa promenader är utmärkt motion - kan vi med friska krafter uppleva ett nytt år.

Lutfiskens näringsvärden
Genomsnitt för 100 g lutfisk lutad av långa:


Protein 6,0 g
Fett 0,1 g
Kolhydrater 0 g
Energivärde 25 kcal/100kJ
Dagsbehov protein 45 - 65 g
En normalportion lutfisk 3 - 4 hg
En normalportion ger alltså 18 - 24 g protein

Informationen hämtad på denna länk om du vill veta mer om Lutfisk

www.lutfisk.nu/till_jul.shtml 

 

 

Torsdagen den 16 december 2010 kl. 10:09

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [14] Kommentera detta inlägg

 

Cats! Det är vi katter det.

Nu är det vi som skriver som ger signaturen Cats ett namn. Det vill säga vi katter i familjen. Idag har det varit en förfärlig dag. Det kom hit främmande folk och städade och dammsög och förde ett förfärligt oväsen och vi låg hos matte i hennes säng. Där kändes det lite tryggare. Vi turades om att vakta kattluckan för det är en svart katt som vill flytta in hos oss. Synd om honom egentligen för det är kallt ute.

 

Donna tar stort ansvar och tycker att vi killar är rätt slöa. Det får vi höra ibland.

 

 Här sitter den svarta katten på trappen som vill flytta hem till oss.

Vår matte byter namn hela tiden, just nu kallar hon sig Cats i egenskap av  att tillhöra vår personal och har oss tre katter som sina älsklingar och gillar musicalen Cats, som hon sett många gånger i Stockholm, New York och London. Förut kallade hon sig Babsan men ville inte bli sammanblandad med någon kille som har rosa hår som kallade sig för Babsan.

 

Efternamn har hon tydligen också bytt flera gånger, men det var före vår tid. Nu tänker hon kalla sig för Barbor. Vaffö då då? Jo hon tror att der är fler som förknippar henne  med Barbor. När hon jobbade stod det Barbor på hennes visitkort och ingen märkte det, inte matte heller. Egentligen heter hon Barbro. Det verkar som alla som heter Barbro kallar sig för något annat som Lillbabs, Alice Babs och uppblåsbara Barbara  tyckte Robban var ett bättre namn än Barbro.

 

 Efter ett par år var det någon som sa till matte, heter du Barbor, det var ett ovanligt förnamn. Då först upptäckte matte att det stod Barbor på hennes visitkort. Alla tyckte det var jätteroligt och så fick hon heta Barbor med franskt uttal. Visitkorten hade blivit feltryckta och hon skulle få nya, men det tyckte matte inte var någon idé då hon inom en snar framtid skulle gå i pension.

 

När städfolket var färdiga idag bar Mats upp en låda med julsaker från källaren och det tyckte vi var spännade med nya saker och nya lukter.

 

 

Vi luktade och undersökte allt. Konstigt sa matte varför ligger påskharen bland julsakerna. Kanske för att julen varar in till påska sa Mats. Vi tyckte den var lite läskig faktiskt. Den hoppade runt och hade röda blinkande ögon och hade konstiga läten för sig.

Vilken liten konstig gubbe som har skägg som vår päls. Matte missade att fota oss då vi tvättade gubbens skägg.

 

 

Det var en rolig leksak som matte hittade bland julsakerna.

Om vi får bestämma tycker vi att mattes signatur ska vara Cats för det är ju vi det. Inte något löjligt som Barbor med franskt uttal. Vad tycker ni som läser bloggen? Egentligen betyder det ingenting så länge vi katter får bli omnämnda och får göra vår stämma hörd och vara med och bestämma.

 

Tisdagen den 14 december 2010 kl. 21:14

Katternas egen blogg | Permalänk | Kommentarer [21] Kommentera detta inlägg

 

Hur firar ni Luciadagen?

Idag blev det en lussebulle till kaffet och lite glögg. Vi såg på TV och lyssnade på luciasångerna. Precis som det ska vara. Vi har inte sett något luciatåg dra förbi hos oss. Ikväll äter Mats och jag lutfisk som vi brukar göra på luciadagen.

 

Jag har många minnen från luciafirande och ett starkt sådant är då jag gick i Katarina Södra skola, kanske var jag 8 år då jag fick vara med i ett luciatåg och sjunga på Södersjukhuset. Vi var så stolta och vi fick mycket beröm för vår vackra sång.

 

När jag bodde i lägenhet en tid på Lidingö  brukade ett Luciatåg komma och sjunga för rektorn för missionsskolan på Lidingö som bodde i lägenheten ovanpå. Jag brukade ställa min lägenhetsdörr på glänt mot trapphuset och barnen då 6 och 12 år kröp ner i min säng. Vi hörde   deras sång då de passerade över gården. Det var blivande pastorer och fritidspedagoger som var elever på missionskolan på Lidingö. Sången blev starkare och vi såg ett ljussken i vår hall och in kommer lucia med tärnor och stjärngossar som sjöng vackert och bjöd på lussebulle och pepparkaka. Joakim trodde att han drömde. Sedan fortsatte de upp till rektorn och sjöng. 

När sonen började i förskola ville han vara Lucia. Han beundrade sin sex år äldre storasyster som alltid blev vald till Lucia med sitt långa ljusa hår.

Fröken sade att han flck vara stjärngosse, men han vägrade och gav sig inte förrän han också fick vara lucia. På bilden sitter han närmast fröken till höger.

 

Året därpå hade han förstått att killar kan inte vara lucior för de ska ha en strut på huvudet. Det var första och sista gången han var stjärngosse.

 

Sedan blev han tomtenisse i fortsättningen i alla luciatåg.

 

 

 

Måndagen den 13 december 2010 kl. 17:41

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [8] Kommentera detta inlägg

 

Staffansvisa från Nås och gamla traditioner där vid juletid


 Satt idag och bläddrade i en gammal oinbunden bok där sidorna ramlar ut.

 Boken fick min mamma av min mormor. Boken handlar om Nås och om livet där förr i tiden. Mormor Anna hade en lägenhet i vårt hus när jag var barn. Mormor hade alltid så mycket att berätta från sin barndom och ungdom i Nås. När jag bläddrade i boken fick jag flera AHA upplevelser och mindes vad hon berättat. Scannade några bilder från boken där jag läste om julfirandet i Nås. Mormor lärde mig att sjunga visan om Staffan var en stalledräng och det var nog den första visa jag lärde mig. Inte så konstigt kanske.

 

Min mormor Anna var född 1875 på Skansbacken i Nås i Dalarna: Hennes far kom från Lysvik i Värmland.

 

 

Bilden föreställer hur ungdomarna gick runt till gårdarna före jul utklädda och sjöng. På bilden står det att det var Staffanssångare. Först i tåget gick Julbocken och därefter Stjärnbäraren, Judas, och mat- och brännvinnstiggare. De sistnämnda var utklädda karlar i vita kvinnokläder.

Judamasken nedan var gjord av näver. Struten på huvudet är säkert en förebild till stjärngossestruten.

Skägget är svart fårull. 

Den tredje i tåget var Judas på bilden ovan. Fick man ingenting började julbocken stångas, bita och bråka. De hotade att dra in bråte i farstun. Fick Judas pengar i väskan och de andra mat i knuten och brännvin i kaggen så sjöng följet, innan de drog vidare. De drog iväg sjungande Staffansvisan.

 

På bilden mat och brännvinstiggerskor, Judas, Stjärnbäraren och julbocken.

Motiven på stjärnbärarens stav med ett ljus i.

 

Den största överraskningen var att jag hittade text och noter till Staffansvisan efter Skräddars Anders Persson från Skansbacken i Nås och Lisskvarn Ernst Olsson Malmsta upptecknad av Nils Keyland, Mormor var ju född på Skansbacken och alla som bodde där var släkt. Nu får jag kolla i släktforskningen. Min mormors far var från Lysvik i Värmland och var möbelsnickare. Nu måste jag börja läsa den här boken ordentligt för det är ju min mormors historia. Googlade på Staffansvisa från Nås som den faktiskt heter. Visan scannad från boken. Klicka på galleri högst upp på sidan under rubriken "En svunnen kulturmiljö" då kan du läsa texten med alla de många verserna. Där finns även bilder som förstoras stördt om du klickar två gånger på bilderna i galleriet.

 

 

 

Söndagen den 12 december 2010 kl. 21:28

Kulturmiljöer | Permalänk | Kommentarer [15] Kommentera detta inlägg

 

Om att starta en vinklubb

Vi var tre par som började anordna vinprovningar hemma hos varandra 1980.
6 personer var ett lämpligt antal. Varje par inhandlade åtta likadana vinprovarglas. Glasen tog vi med oss till varandra.
Vi brukade träffas ca fyra till fem gånger per år. Ibland på våra sommarställen och då kunde alla sova över.

 

Vinprovning på landet

De två andra paren bodde i centrala Stockholm förutom vi som bodde  på Lidingö. Ingen tog bilen när man skulle hem utan det var kommunala transportmedel som gällde eller taxi. Det är praktiskt om det är korta avstånd till varandra om man ska bilda en vinklubb.

 

Två par var medlemmar i Munskänkarna och det var en hobby de hade att lära sig mer om viner. Det var inte så vanligt då. Vi började följa med våra vänner som gäster ibland på munskänkarnas vinprovningar och ibland lyssnade vi på intressanta föredrag.

 

Vi hade alltid ett tema för våra provningar och vi sex turades om att hålla i vinprovningen. Vi var alltid väldigt hemlighetsfulla. Var det min tur att hålla i provningen gällde det att smyga med flaskorna inför sin partner. Det var roligt att hitta på ett tema och inhandla vinerna och plugga på om druvorna och vad som var karakteristiskt för varje druvsort och vinerna. Den som skulle laga mat fick en vink om vad det skulle vara för mat som passade.

 

Den partner som inte höll i själva provningen lagade maten. Det gällde att ha mat så att alla kunde prova i lugn och ro. Intressant var också att känna skillnaden då man fick mat till vinet.
 

Vi hade alltid fyra flaskor och vardera fyra glas. Antingen provade vi ett vitt eller ett rött vin. Aldrig både vitt och rött vid en och samma provning.

Det gällde att man noga hällde första vinet i glas 1 och andra vinet i glas 2 och så vidare. Det hände en enstaka gång att vinet hälldes upp i fel glas. Då kan det bli knepigt när man börjar diskutera vinet. Den gången kunde vi se att vinerna var ihällda i bakvänd ordning på andra sidan bordet att vin 1 hade hällts upp i glas 4 etc. på andra sidan bordet. Det upptäckte vi för våra ettor var ljusa och på andra sidanbordet var ettan mörk som i vårt fjärde glas. Flaskorna gömde vi som regel under fyra pappersark som vi tejpade ihop som en rulle runt flaska Att ha blindprovning är absolut det roligaste.

 

Lägg märke till att de fyra flaskorna är omlindade med vitt papper

 

Tema att utgå från kunde varieras i det oändliga. Det beror också mycket på vilka förkunskaper vinprovarna har. Vi brukade alltid ha ett glas vatten bredvid för att neutralisera gommen så alla viner gavs samma chans.

 

Tema nya och gamla världen
 

Ett exempel kan vara att man utgår från en druvsort som odlats och producerats i Europa i två av glasen och i de andra två glasen vin odlat på samma druvsort i Australien, USA , Sydafrika eller t.ex Chile.
Sedan gäller det att dofta titta på färgen mot ett vitt papper. Doft och färg på vinet avslöjar mycket . Det är bra att i början av vinprovningen ha bra belysning, inga störande lukter av parfym, cigarett rök och matos. Då blir det svårare att känna doften på vinet. En doftande gryta biff bourgogne i köket gör inte så mycket bara det inte är stekos. Sedan ska man försöka lista ut vilka viner som kommer från Europa och vilka som kommer från den nya vinvärlden och vilken druva det är.

 

Vi skrev ner var och en hur vi uppfattade färg och doft. Ett ungt vin har en blåare ton. Därefter får vinet en röd färg som övergår i brunt allt efter att vinet åldras. Skriv ner är vinet tegelfärgat och vad innebär det. Doft och utseendet är första steget. Är vinet klart eller har det en fällning. Ser man gardiner, tårar på glasets sidor då man snurrar på det. Förändringar i viskositeten. Höga halter av alkohol, socker  påverkar bildandet av gardiner 

 

Skaffa en bra vinbok eller gå med i munskänskarna som har lokala klubbar i nästan hela landet. De anordnar ettbetygskurser och tvåbetygdkurser som räcker för en amatör. Som medlem får jag tidningen Munskänken med bra tips om nyutsläppta viner. Blir ibland inbjuden av olika länders ambassader, till gratis vinprovning.

Jag har varit flera gånger på hotell Sheraton och provat mycket bra viner gratis. Efter ett tag spottar man ut vinet och tar alltid en klunk vatten emellan glasen. Oftast får man något passande tilltugg på en pinne som går bra ihop med vinet man provar.

 

Tema Frankrike eller tema Europa


Ett bra sätt att lära sig olika druvsorter är att man har fyra rena olika druvsorter till att börja med t.ex Bourgogne med druvan Pinot Noir. Pinot Noir är ganska ljus i färgen , ( Påminner om Tempranillio i en Rioja till färgen )ett Rhonevin med druvan Syrah (Syrah blir bättre då den lagras och får mogna) Syrah kommer ursprungligen från Persien Shiraz och så kallas druvan också i Australien.

 

Cabernet Sauvignon från Bordeaux. Helst en ren Cabernet Sauvignon. Sträv och med djup röd färg.
Oftast ingår merlotdruva i ett bra Bordeaux vin
 

Merlot druvan

Ger ett mjukt vin. Den är oftast blandad med andra druvsorter som de flesta röda viner är.
 

Det finns många spännande druvsorter i Europa både i Frankrike, Italien och Spanien samt Portugal. Som kanske är mest kända för sina röda viner.

Amaroneviner från Italien. Nebbiolo druvan i Italien och det utsökta Barolovinet och Riojor gjorda på Tempranillio druva i Spanien.

 

Ett annat tema brukade vara högklassiskt vin och enklare vin

som provas mot varandra.

 

 

Det var väldigt uppskattat då vi ibland bjöd in ett fjärde par som sedan i sin tur startade sin egen lilla vinklubb med goda vänner.

 

Lär dig om provningsteknik om du tycker det är roligt att lära mer om viner. Jag hade vinprovning för en del på jobbet på Ostkällaren i Stockholm dit man kan ta med sig egna viner och det var mycket uppskattat. Vi har pratat med våra vuxna barn som är vinintresserade att vi skulle börja med vinprovningar.

 

Våra goda vänner som Mats och jag hade vinprovning tillsammans och åt god mat regelbundet ihop, har tyvärr flyttat från Stockholm till Västkusten.

 

Jag kan garantera om man tycker om vin och vill lära sig mer om viner är det roligt att ha en liten vinklubb som träffas.
 

 

Söndagen den 12 december 2010 kl. 02:59

Tips från Munskänkarna | Permalänk | Kommentarer [15] Kommentera detta inlägg

 

Apropå favoritviner

Maria Foto skrev ett blogglägg med frågan om vilka favoritviner vi har. Maria hade plockar fram en Australisk Bin 555 för kvällen och jag skrev en kommentar som blev lång som ett blogginlägg. Detta svar är främst ämnat för Maria, men delar gärna med mig till alla vad jag gillar för viner. Det beror ju mycket på om jag blir bjuden eller om jag ska betala själv, dela en flaska på fyra och vad det är för mat.

  

Wyndham Estate Bin 555 Shiraz är snudd på mitt favoritvin också. Passar bra till grillat och nötkött även grillade lammkotletter. Jag har faktiskt besökt Wyndham Estate och övernattat på vingården då vi bilade i South New Wales 1989. Ett prisvärt vin. Det var där de började odla Syrah druvan som kallas Shiraz i Australien.
 

Bilden är från en vinkällare i Navarra, Spanien. jag börjar få ont om utrymme för att ladda upp nya bilder. 

Jag är svag för Bourgogne vin, men ett riktigt bra bourgognevin kostar om det smakar riktigt bra. Jag har på min webbdisk skrivit om en resa i Bourgogne då vi provade viner. Skrivit en del om Bourgognevin där. Är du intresserad finns det under resor på webbdisken. Pinot Noir är druvan i Bourgognevin.

 

Cabernet Sauvignon Cabernet Franc, Malbec, Petit Verdot och Merlotdruvan hittar du i Bordeauxviner. Du har säkert hört talas om Margaux, Latour, Mouton-Rotschild etc. Cabernet Sauvignon dominerar i Mêdoc och Graves.

Höjdarviner som är riktigt dyra och bra viner. Inget jag har i vinkällaren.
 

Viner från Pomerol och St Emilion brukade jag få smaka hos min svåger. Merlot är den viktigaste druvan där.

 

 Italienska Nebbiolodruvan är också en favorit. En god italiensk Barolo tackar jag verkligen inte nej till.

 

Tempranillo druvan hittar man i spanska viner.  Riojas röda viner har ett mycket bra rykte att vara mjuka, fylliga, med fatkaraktär. Ibland tycker jag att smaken av ek, speciellt den amerikanska ekens vaniljdoft stör mitt luktsinne. Vi har några flaskor Gran Reserva liggande som nog bör drickas snarast. Gran Reserva ska ha lagrats minst i fem år före försäljning varav två år på ek. Mats favoritvin. Många jag känner har Rioja som favoritvin.

Det absolutast godaste vin jag druckit var spanskt från Ribera del Duero
och heter Vega Sicilia. Det var länge sedan så kanske jag inte skulle tycka det idag. Lägg namnet Vega Sicilia på minnet.

 

En annan gång får jag ta favoriter i Californien, Sydafrika och inte minst Portugal. Kan inte svara på frågan vad som är mitt favoritvin för det är så många.

 

Fick munskänkarnas tidning och kollade om det fanns något prisvänligt husvin som munskänkarna betraktat som fyndvin i sin klass.

2009 Les Petites  Jamelles Grenaache Badet  Clement & Cle , VdP d´oc, Frankrike. nr 75213 för 59 kr.

 

Ska se om det finns fler fyndviner i andra prisklasser. Munskänkarna brukar inte ha fel. 

 

 

 Bilden är från Chateau Thabilk Winery i Australien 1994

 

Fredagen den 10 december 2010 kl. 18:03

Tips från Munskänkarna | Permalänk | Kommentarer [8] Kommentera detta inlägg

 

Nobelpristagarnas dag och Liu Xiabos fredspris

Idag när jag skriver detta står fredspristagaren Liu Xiaobos stol tom inför världens kameror då fredspristagaren firas utan hans närvaro. Kina förhindrar information till kinas folk om fredspriset. De ska vara ovetande för säkerhets skull anser de styrande i Kina. Liu Xiaobo är ett offer för den kinesiska regimen. Men i stället för att lamslås av hans öde är det viktigt att fortsätta diskutera Kinas väg mot en demokratisering.

 

Kina har haft en snabb ekonomisk utveckling en del har blivit mycket rika, men andra har inte fått del av Kinas snabba utveckling. När jag tittar på de här bilderna som jag tog för nästan 30 år sedan på en skolklass i en folkkommun i Kina kan jag undra hur  dom har det idag som vuxna. 

 

Det är kanske tur att Norge är värdland för Nobels fredspris och inte Sverige. Norskt näringsliv är inte lika beroende av Kina som Sveriges näringsliv. Kan ni tänka er vad som hade kunnat ske med anställda på Volvo i Göteborg om fredspriskommittén hade delat ut fredspriset i Stockholm till en dessident sett ur kinesiska statens perspektiv. Volvo Cars ägs numera av kinesiska Geely där kinesiska staten är en stor garant för köpet. Det är denna utveckling som gör den demokratiska delen av världen så farligt beroende av Kina genom att vara den redan industrialiserade världens nya verkstad där allt möjligt tillverkas för att kineserna är så flitiga och har så låga löner samt inte minst för att fria fackföreningar inte tillåts.
 

 Besökte ett kinesiskt vanligt hem i folkkommunen och jag undrar om den vanliga kinesen bor lika primitivt idag, eller visas inte det upp för utlänningar.

 

Kina står och faller med enorma klassklyftor. Kritiken mot Liu Xiaobo handlar om vilken väg de kinesiska dissidenterna tycker att Kina ska gå – genom samarbete med regimen eller öppet motstånd och upplösning av kommunistpartiet och kanske hela Kina? Lite enkelt förklarat kan man dela in det i två falanger; en som är för ett motstånd mot den kinesiska regimen, en som är för en demokratisering genom samarbete.

 

Så vilken Nobelpristagare hade vi sett om motståndsfalangen hade fått bestämma? Kanske den betydligt mer okända Wang Bingzhang, som bland annat varit med och grundat två oppositionspartier och fått livstids fängelse för att ha gjort det. Men det är kanske inte så konstigt att Nobelkommittén inte valde honom. Den stora skillnaden mellan Liu Xiaobo och Wang Bingzhang är att förutom att den senare vill upplösa kommunistpartiet, så är han också mer positiv till att använda militära medel.

 


Man bör minnas att Gorbatjov försökte reformera Sovjet "inifrån" och såg framför sig en bevarad men förbättrad union. Det fungerade inte, reformerna släppte fram sådana krafter att kommuniststyret och Sovjetunionen föll ihop. Det skulle kunna gå på samma sätt i Kina.
Trots allt var förutsättningarna inte desamma i Kina och dåvarande Sovjetunionen.

     Bilden tog jag på Röda torget i Moskva

Reste 1989 i dåvarande Sovjetunionen från Moskva genom Sibirien till Irkutsk och vidare till Uzpekistan där man kände av att det var oroligheter med skottlossning på nätterna i Tasjkent. 1991 upplöstes Sovjetunionen.

 

Fredagen den 10 december 2010 kl. 15:57

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

En lugn vecka före jul önskar jag er alla ! Stressa inte!

Slumrat mest hela dagen idag. Då jag vaknade upp mellan varven säger jag till Mats -vi måste gör det och det och det. Nu har jag släppt det där med julen. Annandagen brukade vi ha alla barn hos oss på smörgåsbord och kalkon. Nu är det en ny tid med förändrade förutsättningar

 

Förra julen fick jag och Mats kräksjukan. Jag började kräkas på julafton hemma hos dottern och hennes mans familj. Hade lagat mat som jag hade haft med med mig eftersom vi hade knytis. Ingen märkte att jag var dålig, men vi åkte hem efter julklappsutdelningen. Både Mats och jag blev väldigt sjuka och kunde inte äta julmaten utan drack te och åt skorpor hela helgen. Vilken jul.

 

Vågade inte ringa dottern för att fråga hur de mådde. Fattade mod först på nyårsafton och ringde. Jag hade fruktansvärt dåligt samvete, men jag hade varit så dålig och inte tänkt på vilka konsekvenser det kunde ha blivit om jag smittat någon. Min dotter skulle jobba helg och hennes svåger som är läkare jobbade jour under helgen och det fanns en kock i sällskapet som skulle jobba under mellandagarna. Vi hade inte smittat någon, men vi bröt samtidigt en tradition.  Egentligen gjorde vi det redan julen 2008 som var första julen utan min son. Då var jag inte motiverad att ordna något julfirande hemma hos oss.

 

 Min syster och svåger blev också sjuka förra julen och vi hade varit och hälsat på min syster på äldreboendet ett par dagar före julafton och smittats.

 

Våra döttrar har alltid mycket att prata om

 

Mats dotters man ringde och bjöd in oss till annandagen. Den andra dottern och hela familjen åker till fjällen och firar jul. Dottern kanske kommer över på julafton med eller utan söner. Det känner jag ingen press över. Mats har anlitat städhjälp nästa vecka. Tack vare rutavdraget. Känns väldigt befriande. Skinka kan man köpa färdigkokt och den behöver bara griljeras.

Finns jättegod sill på burk och lutfisken reder sig sjäv. Välkommen jul! Nu är jag beredd. Hoppas bara jag inte behöver en slang i lungan igen. Börjar nästan först nu komma i julstämning. Julklapparna då. Vi vuxna har slutat ge varandra julklappar och barnbarnen vill helst ha pengar eller presentkort. Mats har redan fixat lite småsaker för paketens skull.

 

Idag fick jag tidningen Munskänken och ska kolla om det finns några prisvärdiga enklare fyndviner.

 

Torsdagen den 9 december 2010 kl. 18:55

Dagboken | Permalänk | Kommentarer [10] Kommentera detta inlägg

 

Gamla väggbonader med fräckis för er som broderar.

Quiltare och ni som gärna broderar är ganska många på zoomin. Jag beundrar era arbeten. Själv kan jag varken brodera eller quilta.  Jag har sparat några väggbonader och julbonader från mim mormor och farmors hem. Kanske någon vill ha tips på gammeldags broderier som julklappstips.

 

 

Dessa bonader är ju inne igen att sätta på väggen. Den tredje bonaden tror jag farmors mor broderade som hette Sofia Carolina gift med soldaten Österberg. De fick åtta barn och soldattorpet är museum vid gammelgården i Möklinta. Den sitter inte där till allmänhetens beskådande  men jag ska smyga dit och sätta den ovanför kökssoffan.

(Den sista bonaden har inget med vår släkt att göra tror jag)

 

Onsdagen den 8 december 2010 kl. 23:02

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [7] Kommentera detta inlägg

 

Nu ska jag inte tillbaka förrän den 16 december

Idag är det väl onsdag och jag är hemma igen. Lungorna är röntgade igen från olika vinklar. Såg bättre ut än jag vågade hoppas. Prover har tagits. Luftspalten fanns fortfarande kvar, men förbättrats något. Hålet i lungan syntes inte på röntgen. Kan det ha läkt ihop? Syreupptagningen i kroppen var acceptabel. Kanske det inopererade röret faktiskt gjort lite nytta.

 

För att behandla lungan förra tisdagen krävdes ett dränage, eller som det ser ut som, en slang. Fick förklarat om lungans fysiologi för att jag skulle förstå vad som behövde åtgärdas. Våra Lungor är i sig själva oerhört elastiska. De är utspända i bröstkorgen på grund av ett undertryck som gör att vävnaden dras ut. När man punkterar lungsäcken finns inte undertrycket längre och lungan drar snabbt ihop sig, som en gummisnodd som inte längre är uttöjd. Detta kan man få genom ett emfysem som spricker, vilket hände mig.

 

Jag har haft dränage i lungsäcken som sattes förra tisdagsmorgonen den 1 december. Då gjordes ett hål genom huden, genom revbensmuskulaturen och sen in i lungsäcken. Man förde in en ganska grov slang (tänk sugrör) som är kopplad till en apparat som ger ett svagt undertryck. Sakta ska lungan expandera, och vävnaden får då möjlighet att läka. På onsdagen upptäcktes vid röntgen att röret inte hade trängt in så som det borde ha gjort i lungan. Därför togs det bort och ett tryckförband lades där slangen suttit. Fick åka hem på torsdagseftermiddagen den 2 december.

 

 

I måndags den 6 december skulle ingreppet göras om och jag fick först ta mig till lungröntgen. Jag var tillsagd att packa en väska för att stanna några dagar. Mats Körde mig till sjukhusporten. Han skulle sedan skaffa några grejer till bärbara datorn. Puh vad andfådd jag blev bara av att dra min lilla rullväska och leta mig fram till Lungröntgen. Plåtar togs i alla vinklar, framifrån, bakifrån och från sidan. Tog mig därifrån till lungavdelningen där jag fick vänta. De mätte syremättningen. Läkarna slog väl sina kloka huvuden ihop. Jag hostar inte och har inga tecken på lunginflammation.

Det finns en chans att lungan kan självläka och luftspalten försvinner. Var det inte så de sagt, men hade de hade själva sett tvivlande ut. När jag satt där hann jag tänka en hel del. De senaste åren jag jobbade hade jag en privat sjukförsäkring som jag bara utnyttjat en gång och det var 2003 då jag behövde opereras för gråstarr på båda ögonen. Då fick jag en oerhört snabb tid på Sophiahemmet.

 

Sjukförsäkringen ska förnyas vid nyår, men jag hade bestämt mig för att inte förnya den. Kostar mer än vad jag utnyttjat den. Tänk om detta händer igen nu när det konstaterats att jag har fått lungemfysem. Jag är ju emot privata sjukförsäkringar och gräddfiler tycker alla ska ha rätt till lika vård. Hittills har jag prioriterat att betala en sjukförsäkring framför snygga kläder, dyra frissor och skönhetskrämer och resor nöjen. Allt handlar om hur och vad man prioriterar.

 

Jag vill aldrig mer ligga helt isolerad utan radio och som jag skrev för en vecka sedan, ligga som en skalbagge på rygg och sprattla och kippa efter andan som en fisk i totalt mörker.

Fick besked att avvakta med att operera in ett rör tills torsdagen den 16 december. Kände mig oerhört lättad över att slippa göra om ingreppet idag. Kroppen kändes inte tillräckligt utvilad. Det blir ny lung- och hjärtröntgen den 16 december. Jag får åka in akut om jag får svårigheter. Ska fortsätta äta min lista med mediciner och smärtstillande, men jag får vara hemma och bör inte utsätta mig för förkylningar eller annan smitta. Som patient kan man alltid begära en Second Opinion från en annan läkare eller vårdgivare om jag skulle vara osäker på att den vård jag får är den rätta vården.

Nu var det slutskrivet om detta ämne hittills.
 

 

Onsdagen den 8 december 2010 kl. 15:53

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [5] Kommentera detta inlägg

 

Dagbok från sjukhussäng måndagen den 6 december

Oscar Peterson har varit en av mina favoriter sedan slutet av 60-talet. Då fick jag en LP Motion and Emotion som jag spelade om och om igen. Nu hade jag nästan glömt Kära Oscar.

 

Jag har varit hemma i helgen. Jag har njutit tillsammans med Mats och våra tre katter Tror aldrig att jag har uppskattat en helg så mycket tidigare. Vaknade klockan sju. Mats sitter och installerar program i min bärbara dator. Min mailadress barbro.weismann@live.se Dushat och ska ta två Citadon och en Diklofenak, enalapril och normorix.

Jag ska vara på lungröntgen 13.15 och sedan till lungavdelningen och träffa läkaren. Känns tryggt att vara hemma än så länge. Ryggens högra sida är plastinbakad för att jag ska kunna duscha. Känns fräscht att vara nyduschad med nytvättat hår. Kliar under plasten som sattes fast i torsdags för att skydda såret där plastslangen suttit. Spänd på hur dagen ska bli. Katterna är oroliga. De känner på sig att jag ska iväg. Fortsätter att skriva från sjukhset.

  

 

Måndagen den 6 december 2010 kl. 11:16

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Psedonyheter, jag bryr mig inte om Silvias pappa.

 

 

Detta blogginlägg är inte ämnat att ta ställning för att vara för  eller emot  kungahuset. Nyss kom en bok ut om kungen som jag undrar vilket egentligt syfte den boken har.

 

Jag är ingen medlem av Rojalistiska föreningen, men jag har inget emot kungafamiljen och jag tycker de gör ett bra och seriöst jobb och PR för Sverige. Speciellt har drottning Silvia varit en tillgång för vårt land och satt Sverige på kartan. Blev lite upprörd när det gjordes stor affär av att hennes far var nazist som togs upp måndagen den 29 november i nyhetsmorgon.

 

Vilken tysk var inte nazist i slutet av 30-talets Tyskland om man inte var kommunist. Även i Sverige fanns många som sympatiserade med nazisterna om man börjar gräva i gammal skit. Ibland har jag svårt för att bara slå dövörat till och jag reagerar snabbt mot vissa nyheter som vi blir serverade.  

 

Som vi svenska folk engagerar oss väldeligen för att vara demokratiska. Dvs. vi värderar alla människor lika, att alla människor har, i utgångsläget, samma rättigheter och skyldigheter.
Att alla människor värderas efter bara hennes egen person. Ingenting efter vad människan har för omgivning eller bakgrund.
-Då skall väl för fasiken inte Drottning Silvias pappas, eventuella bakgrund, vara någon belastning för henne.

 

Och vad jag förstår så har ju Drottning Silvia, verkligen visat sin omtanke om alla olika typer människor. Oaktat att jag inte precis är någon rojalist, mailade jag dessa rader till Nyhetsmorgon.

 

Skickat: den 29 november 2010 08:11
Till: nyhetsmorgon
Ämne: Varför ens ta upp frågan om drottningens far

 

Det är ju så uppenbart att republikanska föreningen som för en samlad kampanj mot kungahuset. Vi får tänka oss tillbaka till den tiden och det var nog inte så ovanligt att alla tyskar kände en press och handlade därefter. Drottningen har helt rätt. Hon har inget mer att säga för hon vet inte helt enkelt inte för hon var inte ens född då. Gå inte republikanska föreningen till mötes genom att diskutera denna fråga som är en psedonyhet. Det finns väl viktigare frågor att diskutera till exempel oron i mellanöstern som är en mer aktuell fråga. Vad händer med palestinierna.

 

Boken som försöker förtala kungen ingår i samma republikanska förenings kampanj. Ta hellre upp vilken goodwill kunga huset gör för Sverige.

Hälsningar

Cats
 

Idag upptäckte jag att jag fått svar från TV 4. Är det bara jag som tycker det är en ointressant nyhet, eller är det viktigt att gräva i sådant som ligger mer än 70 år tillbaka i tiden.

 Svar från TV 4

Hej Cats,

 

När tidningen Arbetaren 2002 avslöjade att Walther Sommerlath varit medlem i nazistpartiet före och under andra världskriget, valde Drottningen att tiga. När hon för första gången kommenterade uppgifterna i dokumentären Familjen Bernadotte våren 2010 i TV4 sade hon att faderns partimedlemskap berodde på omständigheterna. Kalla fakta ställer därför frågan: vad vet Drottningen egentligen om sin fars förflutna? Programmet handlar inte om att smutskasta någon utan vill kasta ljus på en situation som är del av vår historia.

 

Men oavsett hur lite Silvia eventuellt har känt till om saken, vilket ansvar har hon att ta reda på och klargöra detta för svenska folket? Därför hade vi Patrik Åkesson, ordförande Rojalistiska föreningen och Mona Abou-Jeib Broshammar, generalsekreterare Republikanska föreningen i studion för att debattera detta. Jag hoppas du förstår hur vi tänker.

 

Om du vill kan du läsa mer om Kalla Fakta och läsa alla dokument som ligger till grund för reportaget här http://www.tv4.se/kalla_fakta

 

Nyheterna kommer ikväll att ha ett reportage med en forskare som menar att Silvia inte kan lastas för det hennes pappa gjorde.

 

 

Med vänlig hälsning

Malin

Nyhetsmorgon

 

E-post malin.bergman@tv4.se
Direkt 08-459 40 00
Besöksadress Tegeluddsvägen 3
Postadress 115 79 Stockholm
Webb tv4.se och tv4gruppen.se
Växel 08-459 40 00
Fax 08-459 41 99


Vad svarar man på ett sånt här mail?

Cats

 

Söndagen den 5 december 2010 kl. 11:33

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [15] Kommentera detta inlägg

 

Förbereder musik som jag ska lyssna på under sjukhusvistelsen

 

 

Avslappningsmusik som jag mår bra av är främst Mozart. Blir det svårt att sova eller om jag känner oro får jag lyssna på den här musiken.

Oscar Petersons är också avkopplnde. Fick min första skiva 1969 Motion and Emotion med Oscar Peterson. Den musiken laddar jag upp på måndag.

 

Idag ska jag tänka igenom vad jag behöver för att stanna kvar på sjukhuset. Läkaren förberedde mig på att de förmodligen sätter in en ny slang i lungan på måndag. Först blir det röntgen. Har jag tur kan hålet i lungan självläka. Mätning av syreupptag, blodtryck och eventuell feber. Ska packa min lilla rullväska med det mest nödvändiga artiklarna. Underbart att ha en liten bärbar dator. Nu kan jag lyssna på musik, titta på TV och läsa bloggar.

Tar nog med en pocketbok också. Vågar inte ta med någon rolig bok om det gör ont i lungan då jag skrattar. Jag kan ju få våldsamma skrattanfall.

 

Jag missade fotvårdstiden i onsdags eftersom jag var intagen på sjukhus. Klockan 8 fixar Mats frukost tills dess ska jag börja hälla upp ett fotbad och sitta framör morgonprogrammet. Först får jag köra bort katten.

 

 

 

Brukar ha i vinäger och fotsalt i fotbadet. Fick en fotsalva av fotvårdaren som present och tröst. Mats fick överta min tid.

 

Jag ser att en av katterna har tagit plats som vanligt i mitt fotbad. Katterna tror att mitt fotbad är en kattsäng. Det är värmeslingor i golvet, Ibland ligger de alla tre i badrummet och myser och mitt fotbad är bästa platsen. 

Ryggen är plåstrad och inplastad där hålet är så att jag ska kunna duscha.

 

Jag tror att katterna hade saknat mig och alla tre ville ligga bredvid mig på skrivbordet som vanligt. Jag hade saknat dom också.

Ska ta medicinen. Jag har en lång lista på vad jag ska ta för olika mediciner, en del vid olika klockslag och en del vid behov. Det är mot illamående,  trög mage, mot värk, insomningstabletter, blodtryck, vattendrivande etc. Det är tio olika mediciner. Jag som aldrig hade ätit någon som helst medicin innan jag fyllde 67 år. Inte ens huvudvärkstabletter. "Peppar,peppar ta i trä"

 

Det har varit en jätteskön fredag och lördag och mina mediciner har gjort nytta. Har begränsad rörlighet i höger arm. På inrådan av läkaren fick jag dricka två glas vin och då öppnade  vi ett gott australiskt Shiraz vin från Chateau Thabilk.

 

Någon fredagsdrink blev det inte för min del. Det gick bra att ta lite tomatjuice med några droppar tabasco och salt och peppar. Mats lagade pepparrotskött efter instruktioner från mig. Långkok på högrev med rotgrönsaker. Det blev riktigt gott och han var stolt som en tupp. Jag unnade honom en Bloody Mary.

 

Igår hade han köpt rökt lax och färdigstuvad dillpotatis. Tände ljus och gjorde en brasa och tittatde på "Så mycket bättre" på TV. Ett riktigt bra program enligt vårt tycke. Jag gick och lade mig och fick sällskap av katterna tills Mats skulle lägga sig. De vet nu att de får inte sova i sängen på natten. De brukar komma först på morgonen för att gosa.

Lyssna gärna på Mozart (Elvira Madigan) Vore intressant att veta om den musiken har en positiv inverkan på fler av er som läser detta blogginlägg.

 

Idag fyller min syster år och jag kan inte komma. Jag har order om att ta det lungt och inte ge mig iväg ut någonstans. Hennes son och min andra syster och syrrans svägerska ska fira henne med tårta idag.

 

Söndagen den 5 december 2010 kl. 08:18

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

Dagbok från en sjukhussäng

Del 3
Torsdagen den 2 december 2010

Vaknade och låg som en skalbagge på rygg och kunde inte vända på mig. Kippade efter andan som en fisk på land. De var kolmörkt i rummet och jag kunde inte orientera mig var jag var. Kände panik och ångest. Satt fast i någonting. Försökte tänka klart, andas lugnt. Det gjorde ont i bröstet. Kändes som knivhugg vid varje andetag. Kunde inte lyfta höger arm. Det började klarna i huvudet var jag var. Visste att det fanns ett larm på min vänstra sida och ett sängbord. På sängbordet fanns det knappar att trycka på och någon av knapparna var ett larm. Kunde inte hitta knappen på lampan vid sängbordet. Det klirrade till och det var vattenglaset som åkte i golvet. Trevade med vänster hand och lät fingret glida över alla knapparna på sängbordet. Då började en lampa att blinka vid dörren på min högra sida.

 

Efter en stund öppnas dörren och jag hör - Oj vad mörkt det var här då och lysröret tänds i taket ovanför min säng. Det var ingen mardröm det var på riktigt. Jag låg på sjukhus.

 

Klockan ovanför dörren visade fyra. Var det morgon eller eftermiddag undrade jag. Du ringde vad vill du? - Jag kan inte vända på mig sa jag ynkligt– jag har ont jag är kissnödig. Undersköterskan höjer sängen vid huvudsidan så att jag kan sitta upp. Hon frågar – vill du kissa eller ha vatten först?
– både och, säger jag. Undersköterskan hjälper mig upp ur sängen och drar pott stolen närmare sängen. Jag trasslar in benen i slangen som sitter kopplad till lungan bak på ryggen som är kopplad till en behållare monterad på sängen. Jag ber henne släcka lysröret i taket och tända sänglampan istället. Jag får ett glas vatten och hon tänder adventsljusstaken i fönstret och går och hämtar tre värktabletter på sjuksköterskeexpeditionen.

 

Jag ber om att få en radio och hon säger - att du har en radio i sängbordet och jag säger att den fungerar inte. Hon är den tredje i vårdpersonalen som tittar lite nedlåtande på mig som om jag inte ens kan sätta på en radio. Hon  lyssnar i hörlurarna och prövar alla kanaler och det susar som vanligt bara på alla kanalerna. – Det där får vi ta i morgon då dagpersonalen kommer säger hon.

 

Jag frågar om dörren får stå på glänt. Jag tror hon tycker synd om mig – en liten stund då, säger hon. Jag känner mig som ett litet barn eller en gamling som snart ska dö och inte klarar någonting själv längre.

Värktabletterna började verka och jag kunde slappna av. Somnade om och vaknade när frukosten bars in. Det var Yougerth , en smörgås med leverpastej på mörkt bröd, the och ett glas juice. Läkaren kom och meddelade mig att jag skulle röntgas för att se att slangen satt på rätt ställe i lungan. Läkaren frågade hur jag mådde och var inte riktigt nöjd med att det gjorde ont när jag andades.

 

Klockan elva blev jag hämtad och syrgas kopplades till sängen. Oj vad mycket gångar det var och jag tror att den som körde sängen inte hade körkort på sjukhussäng. Han var nära att krocka och min säng var inte så följsam som han önskade. Trodde sängen skulle åka in i väggen då det blev en höger eller vänstersväng in i en ny korridor. Han ställde sängen utanför Röntgenavdelningen och till min lycka kunde jag ligga och titta på reprisen av God kväll från dagen innan.

 

Fick ligga kvar i sängen då jag röntgades. Fick ligga och vänta en bra stund innan jag blev hämtad upp till avdelningen igen. Fick ett larm att trycka på om jag behövde gå på toaletten, eftersom jag inte fick gå på toa på avdelningen då jag i tisdags hade varit på en avdelning som fick stänga på grund av kräksjuka. Jag hade inte ens varit på toa på den avdelningen. Var ganska säker på att jag inte fått kräksjuka, men därför skulle jag vara isolerad i 48 timmar. Tänkte ringa. Men hittade inte larmet. Såg att det glidit ner på golvet. Fortsatte att njuta av att få se på TV. Killen kom och hämtade mig och jag blev åter isolerad från omvärlden.

 

Sjukvårdaren hade glömt att låsa sängen och nu kunde jag glida runt i rummet på sängen genom att sparka mig fram och ta mig runt från dörren till fönstret. Vilken frihetskänsla. Sängbordet hade hjul och det var riktigt roligt. Jag kunde nå garderoben och se vilka kläder som låg i kassen som Mats tagit dit. En undersköterka kom in. Pang och snabbt låste hon sängen och sa att den måste vara låst. Så var säkerhetsbestämmelserna sa hon, trots att jag bad henne låta bli och inte låtsas om att hon sett att sängen var olåst. Hon var orubblig. 

 

Efter lunch kom läkaren upp till mitt rum och såg bekymrad ut och sa att slangen gjorde ingen nytta . Den satt i mjukdelarna och hade inte riktigt trängt in i lungan. De skulle bli tvungna att göra om ingreppet. Jag tänkte att jag skulle inte svarat ja då jagfick frågan om en läkarkandidat fick utföra ingreppet, visserligen övervakad av två vana läkare. Inget att gråta över  nu.

 

Först sade läkaren att jag kunde få åka hem då de tagit bort slangen. Jag skulle komma tillbaka på måndag. Sedan ändrade han sig och sa att efter det slangen tagits bort var jag tvungen att ligga på sidan där de skulle lägga ett tryckförband. Det rörde sig om fyra timmar som jag skulle ligga på min högra sida. Jag behövde kollas efteråt så det inte uppstod en blödning.

 

På onsdagkvällen kom en ny manlig nyutbildad sjuksköterska/sjukskötare som såg vikten av vad en radio kunde betyda för mig och kände empati för min situation. Jag berättade att slangen skulle tas bort vilket han kände till och han skulle assistera. Slangen skulle tas bort inne i mitt rum. Först vid sjutiden på kvällen var det dags att ta bort slangen . Jag tiggde och bad att få en radio eller TV om jag skulle ligga stilla på samma sida i fyra timmar.

Han letade runt på flera avdelningar och hittade en radio som fungerade. Äntligen någon som brydde sig om min vädjan. Tog på allvar hur viktigt det var för mig att kunna lyssna på musik för att kunna slappna av. Han kikade in då  och då och frågade om det var okey. Kände att han verkligen uppriktigt brydde silg. Blev hämtad av Mats på torsdag eftermiddag.

 

Nu är jag hemma på permission fredag, lördag och söndag ska tillbaka på måndag. Har fått mediciner med mig hem. Nu är i alla fall faran över att jag skulle ha blivit smittad av kräksjukan på den första avdelning jag kom till på natten mellan måndag och tisdag. Mats hade köpt en bärbar dator som han hade tänkt att jag skulle ta med mig på måndag. De ringde från lungavdelningen att jag fått en ny tid på röntgen sedan skulle jag komma till avdelningen. Skulle jag få andnöd skulle jag genast komma in till sjukhuset.

Detta var en glimt från den svenska sjukvården. Fortsättning följer……

 

 

Fredagen den 3 december 2010 kl. 22:30

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [20] Kommentera detta inlägg

 

Hemsk upplevelse att vara isolerad utan rörelsefrihet

Del 2

2:a dagen på sjukhus
onsdag den 1 december 2010

Första morgonen på den andra avdelningen var det en springa öppen till fönstret och det var iskallt i rummet på morgonen. Ringde på klockan, men ingen kom. Jag tyckte det tog evigheter tills någon kom och stängde fönstret. Jag satt ju fast i mitt plaströr. Det var minus 15 grader utomhus. Jag hade väldigt ont efter det att bedövningen släppt.

 

Mats hade packat min toalettväska under tiden vi väntade på ambulansen.  Upptäckte att Mats lagt ner min lilla filmkamera 10x6 cm en Sanyo. Nu kunde jag ju roa mig med att ta bilder, men det fanns ju inga motiv. 

   

 

Utsikt  genom fönstret från sängen. Några byggnadsarbetare åkte upp och ner i arbetshissen i kylan. Alltid något att titta på.

 

Jag kunde knappt ta mig ur sängen och kände mig som en bunden hund. Plaströret satt fast på en apparat på sängen som gick till hålet i min rygg in i lungan. Plaströret var inte längre än 1,5-2 meter vilket var radien av min rörelsefrihet. Det var olika människor som vårdade mig. Att ha ont och svårigheter att andas, inte ha rörelsefrihet. Inte ha radio, TV eller böcker, eller tidningar. Kala väggar och en tom x-krok att stirra på, där det förmodligen hängt en tavla. Den stängda dörren var värst. Jag vädjade om att få ha dörren på glänt, men det var mot reglerna vid barriärvård. Hörde alla hostanden och kvidanden och önskade jag kunnat höra musik istället genom ett par hörlurar, men radion var helt död. Det var ett ständigt brus från luften som gick in och ut genom plaströret i min rygg till apparaten ovanför sängen. En pottstol stod vid huvudändan vid sängen.

 

Utsikten mot taket där sladdar satt som jag var kopplad till.

 

Personalen skötte mig kliniskt bra när det gällde mätning av temp, syresättning av blodet, blodtryck och utdelande av medicin. När jag återigen påpekade att radion inte fungerade skulle de se om de kunde hitta någon annan. Sedan kom kvällspersonalen och därefter nattpersonalen och ingen tog ansvar att jag som patient inte bara behövde medicin och övervakning. Jag behövde få lyssna på lugn och skön musik eller ha någon att prata med. Titta på några bilder på väggen eller få slöbläddra i någon tidning. Avsaknaden av förståelse för hur viktigt det är med balansen mellan fysiskt och psykiskt välbefinnande vilket påskyndar tillfriskningsprocessen behöver många fler få kunskap om.

 

Fotade mig själv fanns inte så mycket annat att fota eller roa sig med.

 

Nyttig erfarenhet att ligga som ett kolli. Den här bilden ska jag ta fram om jag börjar gnälla över något och tycker synd om mig själv. Då ska jag tänka på dom som kanske får ligga så här i åratal.

 

Som patient var det viktigt för mig att personalen såg vad jag var i behov av. Istället att för att känna panik- och vanmaktskänslor hade kanske min fysiska smärta kunnat reduceras med mycket små medel. Jag önskade mig bara lite lugn musik. Dessutom hade jag fått chockbeskedet att jag var drabbad av lungemfysem som gav mig tankar om vad det skulle innebära för begränsningar i mitt fortsatta liv. Min dotter Ann hade var tvungen att åka tillbaka till sitt jobb.

 

Maten var förhållandevis bra och smakade ganska gott. Mycket högre standard i jämförelse med maten på min systers äldreboende.

 

Biff Stroganoff till lunch och till middag laxpudding

De andra patienterna hade sällskapsrum med TV och tidningar, men det visste jag inte om eftersom jag låg isolerad på mitt rum. Någon i personalen hade väl kunnat fråga om jag ville ha en tidning.


Mobilen hade laddat ur och någon laddare hade jag inte. Det var ju oplanerat att jag skulle tas in på sjukhus akut natten till tisdagen. Mats kom på tisdagseftermiddagen rätt sent och hade med sig laddaren till mobilen och lite kläder. Mats dotter ringde senare och sade att jag kunde få låna hennes bärbara dator som räddat henne när hon låg på samma sjukhus i en liknande situation med hål i tarmen och jag med hål i lungan.

 

På torsdagen kom en ny manlig nyutbildad sjuksköterska/sjukskötare som såg vikten av vad en radio kunde betyda och kunde känna empati för min situation. Forts... följer på lördag.
 

 

Fredagen den 3 december 2010 kl. 12:49

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [7] Kommentera detta inlägg

 

Det blev en dramatisk färd i ambulans till sjukhus sent i måndagskväll

Del 1

En berättelse och tankeställare och varning till ungdomar att aldrig börja röka.

 

Man vet aldrig hur dagen slutar och nästa börjar. Inte trodde jag att man kan få lungemfysem efter 17 år av uppehåll från cigaretter.

 

Det blev en dramatisk färd i ambulans till sjukhus sent i måndagskväll

 

Sent på måndagkvällen fick jag smärta i bröstet på höger sida och andningsproblem. Jag hade redan lagt mig i sängen för att sova. Det gjorde otroligt ont på högra bröstsidan. Mats ringde sjukvårdsupplysningen som skickade ambulans. Efter 10 minuter var ambulansen här och körde mig till sjukhus i ilfart.
 

Jag hade bara en morgonrock på mig då ambulansen kom och hämtade mig. Det togs EKG och jag fick syrgas i ambulansen. Det var inte hjärtat utan de misstänkte en blodpropp i lungan. Fick sprutor med morfin och det var väldigt dramatiskt.

 

Togs in på en avdelning och en läkare undersökte mig som trodde att det var något med högra lungan som inte fungerade. Fick syrmask och morfin. Mats åkte hem i en taxi då jag togs in på en avdelning. Det var verkligen en ny upplevelse att komma till sjukhus i ambulans och bli kvar där.

 

Jag var kopplad till en droppflaska vars kanyl lossnade under natten och jag vaknade att det blödde ymnigt från handen rena blodbadet.

Att vakna upp på morgonen på sjukhus första dagen

 

Tisdagen den 30 november 2010

 

Vaknade då och då av att någon på andra sidan draperiet snarkade vådligt. En gammal dam i sängen mitt emot var upp och tände elektriska adventsljusstakarna där jag låg närmast fönstret. Ljuset bländade och hon stod och tittade på mig en bra stund. Jag var omtöcknad av morfinsprutan och väldigt trött och rädd. En annan kvinna låg och svor och sa att hon djävlar skulle hem på direkten. Rena dårhuset som jag hamnat på tänkte jag.

 

Det visade sig vara en man som låg på andra sidan draperiet och snarkat. På morgonkvisten började han sjunga en massa gamla visor och här är gudagott att vara. Kanske han tyckte det var gudagott att ligga på sjukhus. Jag hörde honom basunera ut att han sjungit i kör minsann.

 

Måttligt road var jag att prata med honom än mindre road av att höra honom sjunga. Det tog inte lång stund förrän han berättade att han skulle fylla 67 om och om igen. Jag gissade att han var närmare 80 år. Han satte sig på en stol vid min säng och ja sa till honom att jag hade för ont för att prata. Oj vad de pratade och jag orkade inte ens svara. Den gamla damen var 90 år och berättade att hon hade arbetat som sjuksköterska. Kanske det var därför hon ville kolla mig under natten av gammal vana. Litade nog inte på läkarna att jag fick den vård jag behövde. Den gamla damen var fullständigt klar i huvudet.

 

Vaknade vid ronden och en ny läkare knackade och lyssnade på ryggen där lungorna sitter och ställde massa frågor. Lyssnade på hjärtat och bröstet. Läkaren frågade om jag rökte och jag var stolt över att kunna säga jag slutade för 17 år sedan. - När börjad du röka? och jag svarade - det var väl någon gång i tonåren och tidvis som vuxen, men mest då jag pluggade på universitetet svarade jag.

 

En varning och tankeställare till ungdomar som tänker börja röka, eller har börjat.

Trots att jag slutade röka för 17 år sedan har jag nu fått diagnosen lungemfysem. Jag hade inte en aning om jag hade det. Trodde att man var säker efter att inte rökt på så många år. Jag höll upp medans båda barnen var små och under graviditeten. Under universitetstiden rökte alla och det var i rökrummen de trevligaste människorna fanns tyckte vi då. Vi  pluggade och det var kaffe och cigaretter som gällde. Fy så osunt kan jag tycka idag. Efter studierna fick jag sedan ett uppdrag av Texas Instruments att bedriva en kampanj mot rökning  på deras företag. Sedan när jag jobbade i Stockholms stad fick jag i uppdrag att få alla på jobbet att sluta röka. Jag hade blivit ansvarig för miljöfrågor på förvaltningen. Det var samtidigt som jag själv slutade att röka. Nästan en hel förvaltning slutade röka i den vevan. Ett ödes ironi när jag nu själv fått lungemfysem. Desto tidigare man börjar röka sa läkaren desto större är sannoligheten att  får lungemfysem.

Behandling och diagnos

Min dotter kom till sjukhuset på morgonen och det kändes tryggt. Mina lungor skulle skiktröntgas. Dottern lugnade mig med att det var inte någon sluten kamera. Fick kontrastvätska sprutat direkt in i ven i kroppen. Läkaren pratade med mig och dottern efter det han sett röntgenbilderna.

 

Min ena lunga visade sig vara till stor del punkterad. Ett lungemfysem hade sprängts sönder och det hade uppstått ett hål på lungan. Fick besked att jag skulle flyttas till intensiven. Det skulle opereras in ett rör i lungan som skulle kopplas till en annan slang utanför kroppen och med särskild teknik få lungan att fungera igen efter 3-5 dagar. Läkaren sade att jag hade tur att det inte var en propp i lungan. Det var svårare att få att läka och med lång konvalens som följd. Med denna metod skulle lungan fungera igen. Det är klart mina lungor kommer aldrig att bli friska. Förstod jag mellan raderna.

 

Själva ingreppet

Jag fick frågan om en underläkare/kandidat fick göra ingreppet under bevakning av en specialist och han själv som var överläkare. De var beredda att rycka in. Jag tyckte jag ville vara generös för nya läkare måste ju också få praktisk erfarenhet. Min dotter sade att jag fick säga nej. Hon fick vara med och hålla mig i hand då de gick in med en lång nål med bedövningsmedel mellan revbenen i ryggen. Jag fick förklarat för mig vad de gjorde och varför. Dottern höll min hand och tröstade då hon såg att jag tyckte det var obehagligt. Det blev mycket folk i salen. Det kändes knappt då de förde in slangen eftersom jag var bedövad.

 

Förvirrat läge efter ingreppet.

 

Efter ingreppet skulle jag till intensivvårdsavdelning, men det kom ändrade order. Jag skulle till en lungavdelning och det var enskild sal. Okey, det verkade ju bra. När vi kom upp till rummet hängde det en röd plåtskylt på dörren till rummet där jag skulle ligga. Barriärvård kontakta personalen på avdelningen. Jag såg att min dotter ilskna till och sade sådana här skyltar borde inte få finnas. Det visade att den avdelning jag kom från hade kräksjukan och de kunde inte veta vilka som var smittade. Den avdelningen jag hade varit på tidigare hade genast fått stänga och det blev besöksförbud där. Detta hade skett under tiden jag röntgades och opererades. Jag kunde inte vårdas där för det behövdes särskilda apparater för min vård och ingen var väl pigg att vårda mig som hade kommit från en smittad avdelning. Personalen som vårdade mig fick inte vårda andra på grund av smittrisken. Det var olika personal på dagen natten och kvällen. För de patienter som proverna visade klart positivt fick stanna kvar på avdelningen men inte ta emot besök.


 Hemsk upplevelse att vara isolerad utan rörelsefrihet

Fortsättning följer i morgon fredag
Nu har jag permis tills måndag
Såg alla era hälsningar då Mats skrev att jag var på sjukhus
Det gladde mig verkligen!
 

 

Torsdagen den 2 december 2010 kl. 20:36

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [22] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

My Cats

 

Kategorier

Allmänt

Axel Lind Marinmålare

Brottstycken ur mitt liv

Dagboken

Dalmatiner

Film på DVD

Fåglar

Hundar

Hälsa och vård

Internt zoomin

Jazz

Kalvkött

Katterna

Katternas egen blogg

Katternas egen blogg

Koloskopi

Koloskopi

Konst

Krukväxter

Kultur

Kulturmiljöer

Kungahuset

Lidingö

lösenord

Matbröd

Matsvampar

Natur

Nöjen

Om mat

Politik

Recept

Resedagbok Prag

Reseminnen

Släktforskning

Svampar

Till minne av Joakim

Tips från Munskänkarna

Trädgård

Trädgård

Unicef

Unicef

Utflykter

Utmaningen

Våra vilda djur

Vävar, konsthantverk

Äldreomsorg

Örter/Kryddor

Arkiv

 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

script>