Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Doldis som blev en legend efter sin död


Jag hade en vän och kollega som dog alldeles för ung 1989. Jag skriver det här blogginlägget för att berätta om doldis som blev en legend. Under sin verksamma tid blev han sedd över axeln av folk i guldsmeds – och silversmedskretsar. Han sprängde ramen för den strama och rena svenska silvertraditionen. Det fanns också en avundsjuka för han hade en liten klick kunder som andra i branschen också gärna ville ha som kunder. Han blev till och med hånad. Han försvarade sin ställning som ” enfant terrible” med all den skicklighet och charm som rollen krävde. Jag tyckte att han var väldigt modig. Därför vill jag berätta om honom.

 

 

Jag googlade på hans namn och till min glädje var han inte bortglömd. Sommaren 2004 visade Malmö Konstmuseum en representativ utställning med ett 60-tal av hans alster.

 

Allt han gjorde finns på olika ställen i världen och det är nog svårt att få samla ihop dessa föremål.

 

Kristian och jag var födda samma år och hade en personkemi som stämde och vi hade roligt tillsammans. Vi brukade äta lunch och kunde prata om allting. Vi gjorde operabesök, han var mitt smakråd när jag handlade kläder. Vi utbytte recept. Han var som en bra väninna som man kunde ge förtroenden. Vi skrattade åt samma saker. Min före detta make tyckte det var konstigt, men han var inte svartsjuk.

 

Än idag kan jag sakna Kristian. En gång när jag fyllde år gick han och handlade blommor på Hötorget och band själv en fantasisk bukett av olika blommor i samma nyans. En florist borde blivit grön av avund. Det fanns   positiva energier mellan oss. Jag tänker på honom ibland och kan fortfarande känna en saknad, men är glad för att jag fick lära känna honom. Vi umgicks inte så mycket efter mina studier eftersom jag bytte yrke.


Konstmuseet skrev om Kristian; - ”otroligt fascinerade och unika smycken, vars expressiva och överdådiga former samt exklusiva material har få motsvarigheter inom den svenska smyckekonsten. Det är därför inte så svårt att förstå att personer som operasångerskan Birgit Nilsson beställde smycken av Kristian. Operans värld av känsla och starka utspel går hand i hand med Kristians värld. Statyetten i silver föreställande Birgit Nilsson, när hon som Elektra i Richard Strauss' opera når det höga C i scenen där hon konfronteras med sin moder Clytemnestra, var ett arbete som tog hans tid under fem år, 1974 - 1979. Även operasångerska Maria Callas har förevigats i rollen som Tosca”.

 

Hennes man hade gjort en beställning av en statyett i silver av Birgit Nilsson till hennes högtidsdag. Han gjorde inte enbart smycken. Jag var med och såg hur statyetten tog form föreställande operasångerskan Birgit Nilsson. Den har gjutits av 6 kg silver i 40 delar. Dräkten svärtades genom oxidering och en pelare av oslipad stor bergkristall till kropp. Kroppen illustrerade den musikaliska symboliken som operasångerskan själv hade bidragit till genom att beskriva sångupplevelsen som en blankpolerad pelare genom hela kroppen

 

Kristian tänkte på det då han formgav statyetten. Hon visste inte om makens beställning som skulle bli en överraskning. En gång när jag var där kom Birgit in för att hälsa på Kristian. Guldsmederna skämtade med henne och frågade om det var sant att hon spräckt en ruta med rösten. Jag kommer inte ihåg om det var i en kyrka.
De bad henne ta ett högt C och lysröret slocknade i samma stund.

 

 

Kristian gjorde en parfymflacon i guld och tillverkade även en likadan i silver som numera finns i Nationalmuseums samlingar. Den ställde Kristian ut på en utställning i USA. Drottning och kungen var inbjudna. Drottning Silvia tog den i handen och sa att den var skön att hålla i handen. Vi hade hur kul som helst när Kristian formgav den. Vi var båda nykära och hade båda hittat en ny partner på varsitt håll 1979. Vi var båda lite fixerade av sex. Den hade formen av en hibiskusblomma med två pungkulor för parfymen som doldes av Hibuskusblommans blad och pistill i form av en uppstickande penis. När drottningen upptäckte vad det föreställde som var så skönt att hålla i handen rodnade hon och började skratta. Den historien berättade Kristian för mig och vi skrattade hysteriskt. Undrar om de har tänkt på det på nationalmuseum.

 

Under flera år hade det funnits en önskan vid Malmö Konstmuseum kunde jag läsa att anordna en utställning med Kristians smycken. Sedan minnesutställningen 1989 hade det inte visats någon större utställning med Kristians smycken i Sverige. I Malmö visades den senaste utställningen på Form Design Center i oktober 1986. Malmö Konstmuseum ville därför än en gång, efter lång frånvaro, lyfta fram och presentera dels för malmöpubliken, dels nationellt samt internationellt en av Sveriges främsta konstnärer inom sitt fack under 1900-talet; "en främmande fågel", med Åke Livstedts ord, som stod utanför traditionen av enkelhet och renhet, som har präglat det svenska silversmidet under 1900-talet.

 

 

En gång blev jag tillfrågad av folk i branschen vad jag tyckte om Kristians smycken. Jag råkade säga att han är före sin tid och att jag verkligen gillade hans konst och det är jag inte ensam om. Jag såg hur de tyckte att jag hade dålig smak, men ändock anlitades jag att dekorera deras skyltfönster ibland.

Det kändes så bra att läsa vad konstmuseet skrev, men det är väl så med stora konstnärer att de först efter sin död blir erkända.

 

Citat
”Med slösande former, sensualism och raffinemang förförde Kristian med sin smyckekonst publiken under 1970- och 1980-talen. Hans produktion spände över ett stort område; från smycken i klassik form till halsband eller halskragar där metallen och stenarna, färgen och formen visar fram det överdådiga, det barocka och det sinnliga. Men även associationer till det aggressiva och det sexuella finns i en del i hans smycken.”

 

”I halssmycket Theresia från 1983 med blå akvamariner, röda och svarta koraller och lås i form av hummerklor i oxiderat silver framhävs aggressiviteten genom klornas skarpa och hårda former samtidigt som det finns en sexuell underton; "ett smycke för en vild erotisk havsgud, som reser sig ur havet och vrålar ut sin brunst och vresighet". (Kajsa Lindvall). Påtagligt framträder det erotiska i ett fotografi av Kristian Nilsson, där han bärande smycket kastar huvudet bakåt. Munnen är öppen och han "vrålar ut sin brunst och vresighet".

 

”Monstret eller Monstret Ragge är namnet på ett halssmycke i guld, silver, onyx, korall och blå zircon från början av 1980-talet. Låset med form av huvudet på ett monster är skrämmande i sin aggressivitet. Käften på monstret är öppen och de spetsiga huggtänderna utförda i guld blottas. Kroppen i form av tusentals stenar slingrar sig runt bärarens hals. Senare gör han ytterligare ett smycke på samma tema, Monstret II. Både Theresia och Monstret tillhör den grupp av smycken, med stora lås som bärs framtill och där han i halskragarna eller stenraderna runt halsen "målar med sten", som han började tillverka i slutet av 1970-talet. En värld av associationer framträder”.

 

Alla dessa halsprydnader provade han på mig och jag önskar jag hade haft råd att köpa en. Det hade jag inte råd med som fattig student och han beövde sina rika kunder som betalade hur mycket som helst. Det fattade inte kritikerna på den tiden.

 

"Kristian gödslade med stenar och uttryck. Han visade fram utmanande former och exhibitionistiska uttryck som ligger milslångt ifrån den svenska "fattigdomens estetik". "Han var förälskad i guld och ädla stenar, ju större och dyrbarare desto bättre", skrev Guldsmedstidningen redan 1969, när han gick ut Konstfackskolan och fick Guldsmedsmästarnas stipendium. Under ungdomstiden hade Kristian Nilsson önskan om att bli operasångare. Under konstfackstiden 1965-69 arbetade han på Operan i Stockholm som dekoratör och senare tog han sånglektioner och sjöng mindre roller på Operan i Wien. Musiken och då speciellt operan utgjorde en av hans stora inspirationskällor och Birgit Nilsson, som han var nära vän med, var hans stora idol. Även Drottning Silvia och Prinsessan Lilian smyckar sig gärna med smycken av Kristian Nilsson, liksom det danska kungahuset”.

 

”Former och motiv hämtade ur naturen såsom blommor, fiskar och fåglar blev också till inspirationskällor för Kristian. Hibiskusen, en blomma som Kristian tyckte mycket om, är förebilden till hans parfymflacon i guld, "Hommage à Betty Midler; en hyllning till den amerikanska sångerskan Betty Midler.

Utgångspunkten för halssmycket "Lammgrytan" i oxiderat silver från 1986 och som ingår i Malmö Konstmuseums samlingar är moderns lammgryta; en mycket uppskattad anrättning av Kristian Nilsson. Lammets "nakna" benknotor ligger som en tung krans runt hals bärarens hals och pendlar mellan det abstrakta och det föreställande. Formerna är stramare och mörkare än tidigare. De eruptiva färgerna har ersatts med det svarta oxiderade silvret”.

 

Lammgrytan är mitt recept på dillkött som jag fick av Kristian.

 Tyvärr avled Kristian efter en tids sjukdom 1989. Det var mycket folk på hans begravning. Hans sambo under 1980-talet var också en konstnärlig person och stort namn inom sitt fack som också blev en legend. Jag tror att de inspirerade varandra till stor del.
Kristian hade många vänner och jag var glad att fått vara en av dem.
 

 

Onsdagen den 22 december 2010 kl. 21:59

Kultur | Permalänk | Kommentarer [30] Kommentera detta inlägg

 

Kokade lag till sillen som blev gelé

Först igår kväll skulle jag lägga in sill. Gjorde en lag med ättika, vatten, socker och sillkryddor som jag kokade upp. Gissa om jag blev snopen då den svalnat och det var gelè. Mats hade fyllt på socker i min poslinsburk som det står socker på. Han hade fyllt burken med syltsocker. Det fanns inget annat socker sa han, eller så hade han inte läst på påsen. Socker som socker tänkte han nog. Sockret dög ju bra att ha på risgrynsgröten. Kanske hade jag märkt att det då, men jag tar inget socker på min risgrynsgröt  

Gjorde själv samma misstag tidigare då jag gjorde plommomsaft och hällde upp på flaskor. Det var lite svårt att få ut gelén ur flaskorna.

 

I receptet i bloggen har jag skrivit socker (Det ska inte vara syltsocker såvida man inte vill att det ska bli gelè)

Nu har jag köpt vanligt socker och får göra en ny lag. Mats tyckte att vi kunde ha sill i gelé. Det var ingen bra idé tyckte jag. Vem vet det är fler goda rätter som tjälknöl till exempel som var ett misstag från första början.

 

Det var inte min dag igår. Det var även annat som inte blev som jag tänkt. Nu rasar det in julkort och vi har inte skickat några. Vad pinsamt. Fick kort från mina sysslingar och bland annat från USA tillsammans med ett långt brev.

Min mammas kusin Ken som är över 90 år ska skiljas från sin fru efter 64 års äktenskap. Jag fattar ingenting. Undrar om han träffat någon yngre. Det är en riktig krutgubbe. Ja min vän konstnären Axel Lind gifte om sig vid 100 år och i år fyllde han 103. Man vet inte vad gubbarna hittar på.

 

Igår och idag har jag haft fint besök av herr och fru Domherre. Koltrastarna sitter och sprätter ner solrosfrö från fågelmataren. Det verkar som om domherrar bara äter det som ligger på marken.

 

Nu får vi se om det går bättre idag än i igår!

 

 

Onsdagen den 22 december 2010 kl. 15:08

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [10] Kommentera detta inlägg

 

Om katter som rymmer hemifrån.

Jag skrev i bloggen om en katt som desperat försöker ta sig in genom kattluckan för att äta mina katters rester av mjuk eller torrfoder. Det är en svart katt som jag ville kattvärnet i Haninge skulle annnonsera om. Vem släpper ut sin katt mitt i natten i denna kyla. I morse såg jag kattspår i snön fram till kattluckan och också spåren av en uppäten fågel vid fågelmataren.

 

Kattvärnet har uppgett mitt telefonnummer i annonsen om en helsvart katt som fösöker ta sig in genom vår kattlucka. Fick ett samtal från Norrland som saknade en svart katt. Jag trodde inte der var möjligt men till svar fick jag att katten kunde ha följt med någon bil. 

Sedan fick jag ett samtal om en helsvart katt som som varit försvunnen sedan november ca 5 km härifrån. De kommer hit och letar.

 

Onsdagen den 22 december 2010 kl. 00:31

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [16] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

My Cats

 

Kategorier

Allmänt

Axel Lind Marinmålare

Brottstycken ur mitt liv

Dagboken

Dalmatiner

Film på DVD

Fåglar

Hundar

Hälsa och vård

Internt zoomin

Jazz

Kalvkött

Katterna

Katternas egen blogg

Katternas egen blogg

Koloskopi

Koloskopi

Konst

Krukväxter

Kultur

Kulturmiljöer

Kungahuset

Lidingö

lösenord

Matbröd

Matsvampar

Natur

Nöjen

Om mat

Politik

Recept

Resedagbok Prag

Reseminnen

Släktforskning

Svampar

Till minne av Joakim

Tips från Munskänkarna

Trädgård

Trädgård

Unicef

Unicef

Utflykter

Utmaningen

Våra vilda djur

Vävar, konsthantverk

Äldreomsorg

Örter/Kryddor

Arkiv

 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

script>