Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

En resa 2000 år tillbaka i tiden

En resa till Egypten har en alldeles särskild dimension, genom att man inte bara färdas genom ett kontrasternas land utan på ett svindlande sätt också upplever en tidsresa genom årtusendena. Andlös står man inför de 45 sekler gamla pyramidernas storhet för att i nästa stund se ut över de moderna skyskraporna i Kairos centrum. Då man färdas på Nilen ser man de färgstarka livfulla bilderna av dagligt liv längs Nilens stränder, medan båten sakta glider förbi byar, badande barn och betande boskap. Gravarna i Konungarnas dal och dess målningar är en särskilt svindlande upplevelse och det är svårt att förstå att denna målning är tusenårig.

 

Förord


Det är nu många år sedan jag gjorde den den här resan och med hjälp av vårt fotoalbum och dagboksanteckningar har jag försökt rekonstruera vår resa. Gunnar var min make och dog för många år sedan så jag har inte haft någon att dela minnena med sedan dess.

Gunnar hade som ung läst en roman av finländaren Mika Waltari. Romanen hette Sinuhie egyptiern som byggde på historiska fakta om Egypten. Han hade blivit så fascinerad av boken så han hade sedan läst om den flera gånger. Han ville också att jag skulle läsa den, men jag tyckte boken verkade otillgänglig med allt för många sidor. En regnig sommar i vårt sommar hus vid Strömma kanal,tog jag fram boken om Sinuhe egyptiern, som jag inte hade kommit mig för att läsa. Det kanske var tur att det var en regnig sommar som gjorde att jag började läsa boken.

Sinuhe egyptiern handlade om en läkare i Egypten på 1300-talet f Kr. Jag blev trollbunden av historien om Sinuhie så jag sträckläste de 614 sidorna.
 

Sinuhe växte upp som hittebarn i den fattiga delen av Tebe. Trots detta vinner han med tiden stor ära och framgång. Sinuhe upplever bl a farao Echnatons införande av en ny, monoteistisk religion. Sinuhe reser runt i de antika rikena och är bl.a. läkare åt faraon. Egypten befinner sig vid denna tid inför stora omvälvningar och faraonernas makt minskar.
Waltari var ytterst angelägen om den historiska noggrannheten i berättelsen, och har fått mycket beröm för resultatet.

Den mest kända av de forntida civilisationerna i Afrika är den egyptiska civilisationen. Den egyptiska storhetstiden delas in i tre olika perioder. Perioderna kallas: Gamla Riket (2705 - 2213 f Kr), Mellersta Riket (2060 - 1668 f Kr) och Nya Riket (1560 - 1070 f Kr). Vissa år räknas dock inte till någon period alls. Den enväldige ledaren för det egyptiska riket kallades "farao". För folket var "farao" både som en ledare och som en gud.

I det gamla Egypten ägnade man sig inte bara åt att bygga pyramider. Man ägnade sig åt mycket annat också, som t.ex. väggmålningar, litteratur och musik. Men det är trots allt för de stora byggnadsverken som denna kultur har blivit mest ihågkommen.

Några år efter det jag läst boken blev jag ledamot i Kulturnämnden på Lidingö. Det skulle bli en utställning på Lidingö bibliotek där ledamöter i nämnden och tjänstemän skulle ge en kort resumé av de tre bästa böcker vi läst. Oberoende av varandra var vi tre som tyckte att Sinuhe egyptiern var den bästa bok vi läst. Vi som tyckte det var en ledamot som också var bibliotekarie i Vaxholm, jag och kulturchefen. Jag tror att Lidingö tidning skrev några rader för det blev sedan rusning till biblioteket och det var många lidingöbor som ville låna Sinuhe egyptiern.

Det var boken Sinuhe egyptiern som intresset för Egypten väcktes hos oss. Waltaris bok ledde oss till en resa till Egypten. Vi var fascinerade av den högt stående kulturen tusentals år före Kr. Vi ville göra en resa tillbaka i tiden till det fascinerande landet Egypten och se platser vi läst om.

Vi hade beställt en resa genom Temaresor och vi skulle fira nyår i Kairo. Detta var mitt under det pågående Gulfkriget vid årsskiftet 1990/1991. Det var många som avbeställde resor till Egypten och till länder i närheten av Kuwait och Irak. Vi var trots allt fast beslutna att fullfölja resan och vi såg som en fördel att vi inte skulle behöva trängas med massor av turister.

Nyårsafton 1991 i Kairo
 

Vi kom till Kairo på nyårsafton 1990 och blev mötta av Temaresors guide som hette Mats. Vi färdades med buss till vårt hotell som var ett av de bästa i Kairo. Det var eftermiddag och varmt och skönt. Det var bara Gunnar och jag som skulle bo på ett hotell som låg närmast Gizaområdet. De övriga resenärerna som bokat samma resa skulle bo mer centralt på andra hotell. Vi pratade med en av resenärerna som hette Gunnar Cyrén som reste med sina två vuxna söner Mårten och Henrik. Han berättade att han och sönerna hade deltagit i en arkitekttävling som gällde ombyggnaden av Moderna museet i Stockholm och de firade att de lämnat in sitt bidrag till tävlingen. Vi fick bra kontakt och jag vill minnas att de var de enda av de övriga resenärerna som vi pratade med mer ingående under resan.

 

 

Gunnar och jag tyckte att det skulle bli spännande att fira nyår i Kairo. På kvällen blev det kallt och det var en stor kontrast mot värmen på dagen. Temperaturen sjönk mot noll grader, kanske till och med en minusgrad. Vi skulle äta middag på hotellet vid niotiden. Döm om vår förvåning så var Gunnar och jag till en början ensamma gäster i hotellets matsal.

Reception och matsalar på hotellet i Kairo nyårsafton 1991

 

Efterhand droppade det in några fler par som skulle äta nyårssupé. Det var den mest stillsamma nyårsafton som vi firat på många år. Vi sade till varandra, vi får väl sitta här till tolvslaget och se vad som händer. Ingenting hände vid tolvslaget. Vi hörde inga fyrverkerier och vi var rätt besvikna och tyckte det var ett snöpligt slut på det gamla året och firande av det nya året. Vi firade dessutom att det var 10 år sedan vi förlovade oss på nyåret 1980/1981.

Vi begärde att få in notan och betala och tänkte gå och lägga oss. Då plötsligt kom det massor av folk till restaurangen och vartenda bord fylldes av människor. Vi fattade ingenting. Vi kände igen en av dem som intog hotellets restaurant och som verkade vara värd för sällskapet. Vi tyckte att han liknade Omar Sharif, den kända egyptiska skådespelaren. Jag frågade kyparen vem det var och fick bekräftat att det var han. Jag mindes honom från filmer som Lawrence av Arabien, doktor Zjivago och Anastasia. Jag trodde att han bodde i Hollywood, men han åkte tydligen ofta till Egypten enligt kyparen.

Nu hade vi suttit i matsalen i mer än tre timmar och vi tyckte att det räckte så vi betalade och tog oss huttrande ut i nattkylan genom hotellets trädgård tillbaka till vår bungalow Kanske gick vi miste om en annorlunda nyårsfest i sällskap med Omar Sharif och hans följe men det struntade vi i och såg fram emot en spännande resa i faraonernas land.
 

Kairo och pyramiderna i Giza


På nyårsdagen hämtades vi med buss för att åka till Giza Platån, två mil från Kairo för att se på pyramiderna och den kända Sfinxen. Då bussen stannade omringades vi av en mängd försäljare. De ville hyra ut kameler, vykortsförsäljare, försäljare av små kopior av Sfinxen och andra kända antika föremål och egyptiska katter, Palestinaschalar och diverse krimskrams.

När man på håll betraktar de 3 pyramiderna i Giza är det med stor vördnad. Man kan förstå vilken enorm makt dessa faraoner hade under den tiden.

 

 

Pyramiderna i Giza byggdes nära huvudstaden Memphis för den fjärde dynastins faraoner Cheops, Khafre och Menkaure som härskade under perioden 2589-2504 före Kristus.
Pyramiderna i Giza är en helt fantastisk upplevelse. I särklass de mest kända monumenten från det gamla Egypten. De massiva stenbyggnaderna byggdes för ca 4500 år sedan till ära och som gravplats för dåvarande faraoner.
Cheopspyramiden sträcker sig 148 meter upp mot den blå himlen och med dess 2,3 miljoner stenblock staplade enligt matematikens alla regler är den en storslagen byggnad att betrakta.


Jag trodde att pyramider byggdes av slavar. Hade en vag känsla att jag lärde mig det i skolan för många år sedan. Verkar dock som om teorierna om dessa byggnaders uppkomst är lika många som antalet pyramider i Egypten i sig. Enligt vår guide Mats byggdes pyramiderna i Giza av folket till ära för Farao. Faraonerna ansågs vara söner till gudarna. Khafre är den näst största pyramiden i Egypten. Den är nästan lika stor som Cheopspyramiden. Khafre har dock kvar en del av den vita saltstenen på dess topp. Cheopspyramiden i Giza är den största av alla pyramider i Egypten. Faraon Cheops regerade någon gång under perioden 2589-2566 före Kristus då Egypten nådde sin ekonomiska och kulturella topp. Efter hans död begravdes han i pyramiden. En ära få förunnat.

 

Sfinxen på bilden är uthuggen ur en klippa i ett enda stycke och har en höjd på ca 20m med en bred på ca 6m och en längd på ca 73,5 meter. Framtassarna har en längd på ca 15 m. Funna färgrester vid öronen antyder att Sfinxen från början var målad. Det finns många teorier och en del forskare tror att Sfinxen kan vara mycket äldre än 4500 år.

 

 

De gamla egyptierna trodde att döden var början på en resa till den andra världen. När kungen dog balsamerades kroppen och placerades under eller inuti pyramiden. Detta för att skydda kungen då han skulle påbörja sin resa till den andra världen och ta sin plats vid gudarnas sida. Varje pyramid i Giza hade ett tillhörande offertempel. Där utfördes ritualer för den döda kungens själ och för gudarna. Man kan förstå vilken otrolig makt dessa kungar eller faraoner verkligen hade. Dessa byggnader byggdes inte över en natt och arbetet måste varit mycket slitsamt.
 

 

Tyvärr blev pyramiderna naturliga måltavlor för plundrare. Pyramiderna i Giza blev plundrade för lång tid sedan på dess skatter och kroppar trots Egyptiernas ansträngningar för att skydda sina kungar.
Givetvis ville vi se pyramiderna inifrån även om jag var rädd för att få panik då jag ibland kan drabbas av klastrofobi i trånga utrymmen. När man klev in i pyramiden fick man omedelbart en kittlande känsla. Inget för den som har problem med trånga utrymmen och svagt hjärta. Gången är trång, endast 1,5 meter hög. Den tog oss först nerför för att sedan plana ut. När man sen tror att resan är slut är det dags att jobba sig uppåt igen för att nå kammaren under pyramiden.

Gången som leder mot pyramidens kammare är lagom hög för att man ska kunna stå upprätt. En skön paus efter den ganska slitsamma vandringen både till och från kammaren. Den unkna luften och värmen är svår att undkomma väl nere i pyramiden. Det var många om andades ansträngt efter den ganska tuffa vandringen.
 

 

Vi tillbringade en hel dag på museet. Det som fascinerade mig mest var Tutankhamuns dödsmask i guld Tutankhamun var begravd i tre mumiekistor - sarkofager - varav den innersta är gjord i massivt guld, med inlägg av ädelstenar. Förutom dessa fynd fanns c:a 5 000 andra föremål från graven bevarade. Många av dessa kan beskådas på Egyptiska museet i Kairo. Tutankhamuns mumie ligger däremot kvar i sin sarkofag i Konungarnas dal, och är den enda av de gravar man kan besöka som har en kista till beskådande.
Den största orsaken till att Tutankhamun är så välkänd är att hans grav är så väl bevarad. Den upptäcktes i Konungarnas dal nära Luxor ca 500 km söder om Kairo den 4 november 1922 av den brittiske arkeologen Howard Carter. När han fann graven blev han först besviken eftersom man kunde se spår av gravplundrare. Han fick sin lycka tillbaka när han kom in i graven. Där fann han bland annat en begravningsmask gjord i massivt guld som vägde 10,2 kg. Något annat som har gjort denne farao så välkänd är hans mystiska död. Han dog efter 9 år som farao, bara 18 år gammal. Brittiska arkeologer bestämde sig vintern 2004 att frakta upp Tutankhamuns kropp från museet i Luxor upp till forskningslabb i Storbritannien. Där skulle man ta reda på varför faraon dog så ung. Man upptäckte att han hade haft problem med ryggrad och skelett. Undersökningen försvårades till viss del av att mumien styckats när den första gången undersöktes av Carter och hans kollegor.
Tutankhamun var frukten av, som de flesta äktenskap bland Egyptens kungligheter, ett syskonäktenskap. Detta ledde till en genetisk defekt kallad Klippel-Feils syndrom, som bland annat ledde till benskörhet och sammanväxta halskotor. Han hade också skolios, vilket betyder att hans ryggkotor satt vridna på varandra så att ryggraden blev formad som ett "S". I alla faraoners gravar brukar man finna vackra stavar inför resan i dödsriket. I Tutankhamuns grav fann man även slitna sådana, vilket tyder på att hans ryggsjukdomar varit ett problem i hans liv och mycket väl kunnat vara hans dödsorsak, om inte annat för att han lätt skulle kunnat slå ihjäl sig om han ramlat baklänges.

 Fortsättning följer.....om konungarnas dal, Luxor och Aswan och färden på Nilen

.

script>